Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 4 juli 1931 - Notiser - Halmens värde som råmaterial för cellulosatillverkning - Naturgas som drivmedium i ångturbiner - Sätthärdning med flytande cementeringsmedel - Mästarekurs i metallgjutning - Elektroteknikermötet i Frankfurt a. M. - Föreningenen för kraft- och bränsleekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förarbetände av det normala årliga halmöverskottet i landet,
enligt jordbruksutredningens uppskattning 400 000 à 800 000
ton per år.
Kommerskollegium anser, att något positivt icke står att
vinna genom en utredning av föreslagen art, och
rekommenderar i stället stöd från statens sida till den
enskilda företagsamheten, som i ett eller annat speciellt
fall må befinnas skäligt och möjligt.
Naturgas som drivmedium i ångturbiner. Enligt meddelanden
i tidskriften "Power" (5 och 12 maj 1931) har man vid oljefälten
i Kalifornien börjat utnyttja naturgasens övertryck för
kraftalstring i ångturbiner.
Vid Los Nietos Producing £ Refining Companys anläggningar i
Kettleman Hills drivas ett antal centrifugalpumpar med
ångturbiner, som apterats för naturgas som drivmedium.
Turbinerna, som utveckla effekten 50 hkr vid 2 100 v/min.,
äro beräknade för drift med ånga av 10 kg tryck och 172 °C.
I vanliga fall drivas de dock med naturgas av 121,5 kg tryck
och 250 °C och utveckla därvid samma effekt som vid
ångdriften. Om tillgången på ånga skulle överstiga behovet
vid raffineringen, omställas turbinerna för ångdrift.
Hos Superior Oil Company, likaledes i Kettleman Hills,
användas gasdrivna Lavalturbiner för pumpdrift. Gastrycket
utgör på högtryckssidan i genomsnitt 19 kg, medan mottrycket
varierar mellan 5,3 kg och atmosfärstryck.
Enligt "Power" skola i Kettleman Hills inalles 15 eller 20
gasdrivna ångturbiner användas i oljeraffinaderierna,
Sätthärdning med flytande cementeringsmedel. Enligt vad
"Eoigineering" (19 juni 1931) meddelar, har man i Amerika
infört en rätt originell metod för sätthärdning. Uppkolningen
sker med hjälp av en kolväterik organisk vätska, kallad
carbonal, som vid upphettning sönderdelas i kolväten, vilka
sålunda bilda det verksamma cementeringsmedlet. Som
synes, har processen en del gemensamt med Krupps bekanta
metod för cementering av pansarplåt.
Cementeringen sker i elektrougn av cylindrisk typ. I ugnen är
insatt en s. k. retort, ett cylindriskt kärl av eldhärdig legering,
vilken innesluter en korg, i vilken de för sätthärdning avsedda
föremålen placeras. Retorten har ett tättslutande lock, försett
med en behållare för cementeringsvätskan, som får droppa
ned i ugnen, samt en motordriven fläkt, vilken håller luften
i cirkulation under ugnens uppvärmning och under själva
cementeringsprocessen sörjer för att kolvätegaserna komma
i intim kontakt med chargen.
Arbetstemperaturen i ugnen uppgår till ca 940 °C, mer eller
mindre beroende på den använda stålsorten och på den grad
av cementering man vill uppnå. Cementeringen säges tack
vare gasens oavbrutna rörelse genom chargen försiggå hastigt:
på en timme uppnås ett djup hos det uppkolade skiktet av
0,3 à 0,4 mm. 3 mm djup erhålles på 8 timmar och 4,5 mm
på ca 15 timmar. Efter fullbordad cementering lyftes retorten
ur ugnen, och chargen kan, liggande i behållaren, föras till
härdningsbadet.
Behållaren har hos en ugn av standardstorlek 457 mm
diameter (och 1070 mm längd samt rymmer charger om
ca 450 kg. Ugnen kräver för sin uppvärmning en effekt
av ca 75 kW, varvid den på tre timmar kan värmas till
arbetstemperaturen, ca 940 °C. Under arbetsproceauren
uppgå strålningsförlusterna i ugnen till ca 15 kW. För
ett cementeringsdjup av 1,6 mm (1/16") kräves en tid
av 4 timmar och en energiåtgång av 60 kW. Hela
arbetscykeln kräver 7 timmar och 285 à 300 kW eller
ca 0,67 kWh per kg chargevikt men kan förkortas genom
placering av chargebehållaren i den vid, en föregående
cementering uppvärmda retorten. Förbrukningen av
carbonal vätska uppgår till 1 pint (0,47 1) per timme
till en kostnad av ca 1:– kr. per pint.
Mästarekurs i metallgjutning. Hantverksinstitutet i
Stockholm anordnar under tiden 21–31 oktober 1931
en mästarekurs i metallgjutning. Kursen omfattar ca
65 timmar teoretisk och praktisk undervisning i
framställning av viktigare metallegeringar för industritekniska
ändamål och ledes av kända fackmän på området. Kursen är
avsedd för självständiga metallgjuteriidkare samt – på deras
begäran och rekommendation – hos dem anställda verkmästare,
förmän eller väl meriterade gjuteriarbetare.
Resestipendier, som bidrag till kurskostnaderna, kunna före
juli månads utgång sökas hos kommerskollegium. Närmare
upplysningar härom liksom utförliga kursprogram tillhandahållas
av Hantverksinstitutet, Nytorgsgatan 17, Stockholm, som på
begäran även anskaffar bostad under den tid kursen pågår åt
deltagare från landsorten.
Elektroteknikermötet i Frankfurt a. M. Som Teknisk
tidskrift förut i korthet meddelat, hölls den 21–23 juni i
Frankfurt a. M. på föranstaltande av VDE och Vereinigung
der Elektrizitätswerke ett elektrotekniskt möte, som förlänades
en särskilt högtidlig prägel med anledning av den elektrotekniska
föreningens i Frankfurt a. M. femtioårsjubileum samt
fyrtioårsminnet av den internationella elektrotekniska utställningen
i samma stad år 1891.
Vad som ytterligare bidrog att giva evenemanget en högtidlig
prägel var det under dessa dagar ingångna budskapet om
president Hoovers förslag till moratorium, vilket bland de
närvarande uppfattades som ett tecken till att det tyska
näringslivet vid tillfället befann sig i en vändpunkt och i
fortsättningen kunde nrotse ljusare förhållanden.
I sitt hälsningsanförande betonade ordföranden i VDE,
professor Petersen, att den tyska elektroindustrien, som
tack vare den ökade användningen av elektrisk energi
förmått hålla sig tämligen väl uppe även under de
nedgående konjunkturerna, på sista tiden rönt allt
större inverkan av depressionen.
Bland föredragen intogs hedersplatsen av excellensen
Oskar von Millers på många personliga erinringar grundade
framställning av den elektriska kraftöverföringsteknikens
historiska utveckling, von. Miller uppehöll sig därvid
bl. a, vid den första i kommersiell skala verkställda
elektriska kraftöverföringen, vilken som bekant ägde
rum mellan Lauffen och Frankfurt a. M. år 1891. Vid
detta företag, som gällde överföring av 235 hkr över en
178 km lång sträcka, var förhandskritiken särdeles
deciderad; man bevisade bl. a. matematiskt, att icke
ens 5 % av den i Lauffen tillförda energien skulle kunna
uttagas i Frankfurt a. M. De byråkratiska svårigheterna
voro dock mycket besvärligare att övervinna. Postverket
fruktade, och förvisso icke alldeles utan grund, att
kraftöverföringen skulle inverka menligt på telegraf-
och telefonförbindelserna. Starka invändningar ur
säkerhetssynpunkt restes även. För att lugna opinionen
såg man sig bl. a. tvungen att måla dödskallar på alla
ledningsstolpar. Svårast var emellertid att övervinna
det motstånd som Badens regering gjorde mot
sammanknytningen av ledningarna vid gränsen.
Betydelsen av denna första kraftöverföring utvecklades
ytterligare av professor Haas, medan professor
Matthias behandlade den moderna kraftöverföringens
problem.
Mötet var talrikt besökt, även av icke tyskar, österrikarna
hälsades välkomna till mötet av dr Hruschka, medan
dr Sulzberger i ett särskilt anförande hälsade de
svenska, schweiziska, holländska, danska och norska deltagarna.
Föreningen för kraft- och bränsleekonomi, Helsingfors,
kan i år se tillbaka på en tjugoårig, betydelsefull verksamhet
inom Finlands industri. I den nyligen utkomna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
