Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 28. 11 juli 1931
- Ny metod för bestämning av värmeledningskoefficienter, av Bertil Stålhane och Sven Pyk
- Förbättring av egenskaperna hos icke-järnmetaller, av Erik Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strömstyrka tillkopplas. Efter några minuter avläses
temperaturstegringen, vilket kan upprepas efter
ytterligare någon tid. Hår kan konstanter för exempelvis
15 och 30 min. faställas, så att hela formeln
blir [lambda] = K15 . i2 / [delta] t resp. [lambda] = K30 . i2 / [delta] t . Motståndet är ju
konstant, så att effekten kommer att ingå i formeln
endast med i2. Ur de två värdena erhålles ett
medeltal, som ytterligare kan kontrolleras genom att,
upprepa mätningen med en annan strömstyrka.
Apparaten kan även användas för isoleringsplattor
o. dyl., liksom även för vissa tegelsorter, där man i
ett tillräckligt stort stycke eller sammanlagda stycken
kan borra ett hål för mätstaven.
För att visa noggrannheten i bestämningen anges i
tabell 4 några siffror från en mätning å en
korkplatta med en dylik apparat.
Tab. 4.
| 0,06 amp. | 0,08 amp. |
Avläsningstid 15 min . . . | 0,000104 | 0,000104 |
Avläsningstid 30 min . . . | 0,000102 | 0,000103 |
De fyra värdena, vilka motsvara två avläsningar för
två olika effekter, visa en variation som icke över
stiger 2 %.
Undersökningen har visat att metoden kan
tilllämpas med diametrar på mätkroppen från 0,2 mm
till 10 mm, och för material med [lambda]-värden från 0,00010
(korksmulor) till 0,0014 (vatten).
Tillräcklig noggrannhet erhålles sålunda med en
apparat, där själva mätorganet endast består av en
rak stav eller trådbygel. Erforderlig utrustning i
övrigt är en ackumulator eller annat elektriskt
batteri – varvid märkes att den erforderliga effekten
är synnerligen liten, några tiondels watt – ett
regleringsmotstånd, ainpéremeter och voltmeter.
Beträffande den med termometer försedda staven
inskränker sig instrumentutrustningen till en ampéremeter,
som f. ö. icke behöver vara alltför noggrann, eftersom
den för temperaturberäkningen nödvändiga, noggranna,
motståndsbestämningen bortfaller. Avläsning
sker inom några minuter.
Bortsett från enkelheten i utrustning och
tidsvinsten medför metoden möjligheter till mätningar,
vilka överhuvud knappast gå att utföra enligt någon
annan metod, vilket ligger just däri, att man är
oberoende av provets form och utgångstemperatur. Man
har endast att välja lämpligt material till mättråden.
Så t. e. ha vi med en platinaapparat med små
dimensioner kunnat utföra, mätningar på smält borax
och glas t. o. m. vid 1 300° temperatur, varvid
inverkan av direkt strålning med dess beroende av
grumling etc. kunnat studeras.
Vidare kan ju mätningar utan vidare utföras under
0°, vilket med vanliga metoder medför betydande
svårigheter.
Den största betydelse torde metoden ha när det
gäller det intressanta problemet,att utreda fuktighetens
inverkan på värmeledningsförmågan hos vissa material.
Förut har man, då man arbetat med tämligen stora
temperaturdifferenser och långa försökstider, alltid
fått en förskjutning av fuktigheten inom provstycket,
så att resultatet förvrängts. Med vår metod kan
provstycket, försett med mätbygel och tilledningar,
placeras under önskade temperatur- och fuktighetsförhållanden,
varefter mätningen utföres med liten temperaturstegring
och under loppet av ett par minuter.
Litteraturförteckning:
1 Nusselt, ZS. d. Ver. deutsch. Ing. 52, 956 (1908).
2 Lees, Phil, Trans. Roy. Soc. London (A) 191, 399 (1898).
3 Gröber, ZS. d. Ver. deutsch. Ing. 54, 1319 (1910).
4 Poensgen, – – – – – deutsch. – – – – – – 56, 1653 (1912).
5 Christiansen, Wied. Ann. 14, 23 (1881).
6 van Rinsum, ZS. d. Ver. deutsch Ing. 62, 651 (1918).
7 Wachsmuth, Wied. Ann. 48, 158 (1893).
8 Weber, – – -Wied. – – 10, 103 (1880).
9 Jakob, Ann. d. Phys. (4) 63, 537 (1920).
10 Schleiermacher, Wied. Ann. 34, 623 (1888); 36, 346 (1889).
11 Goldschmidt, Phys. ZS. 12, 417 (1911).
12 Hencky, Cammerer, Mitt. a. d. Forschungsheim f. Wärmeschutz, Heft. 1, 1924.
13 Newman, Ind. a. Eng. Chem. 23, 29 (1931).
14 Wachsmuth, loc. cit.
FÖRBÄTTRING AV EGENSKAPERNA HOS ICKE-JÄRNMETALLER.
Genom att på elektrisk väg oxidera aluminium eller
aluminiumlegeringar enligt ett nytt förfarande erhålles
hos metallen som benämnes eloxal en överyta med
särskilda egenskaper. Ytan flagnar ej av och visar stor,
korundliknande hårdhet. Det är ej fråga om en genom
tillsatsämnen åstadkommen skyddshinna utan om en
enbart från materialet härflytande oxid, med jämn
övergång till primärmetallen. Till följd av sin stora
hårdhet besitter detta "eloxal"-skikt en utomordentlig
motståndskraft mot mekanisk inverkan och mot nötning.
Det har också hög motståndsförmåga mot atmosfärisk
påverkan och även mot kemiskt verksamma ämnen. Då
ytan dessutom äger en betydande elektrisk isoleringsförmåga,
är det möjligt att använda "eloxal"-skiktet som
isoleringsmedel för tråd. Det kan tåla varaktig värme upp
till 300°, utan att dess genomslagshållfasthet förändras.
Man kan framställa dylik tråd och även band med en
för praktiska ändamål tillräcklig böjlighet, varvid
dielektriska hållfastheten mot järn uppgår till 400 volt.
Alltefter den önskade genomslagshållfastheten göres
härvid skikttjockleken 0,02 till 0,05 mm. Kräves ingen
större böjningshållfasthet, så kunna genomslagshållfastheter
för 10 000 volt uppnås med en skikttjocklek av upp
till 0,5 mm. För ernående av god estetisk verkan kan
ifrågavarande ytbehandling utföras i olika färger. Till
följd av sina isolerande egenskaper använder man eloxal
inom elektrotekniken, och det nya materialet lär särskilt
lämpa sig för maskiner och apparater, vid vilka på grund
av långvarig hög belastning stark uppvärmning
ifrågakommer.
Aluminium AW 15 är en ny korrosionsbeständig
aluminiumlegering. Den har avsevärt större korrosionsbeständighet
än ren aluminium: tunn plåt 30 gånger högre än 99,5
procentig aluminium och 90–100 gånger högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:27:03 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0403.html