Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 25 juli 1931 - Ordnandet av teknologernas och de unga ingenjörernas arbetspraktik, av T. Lindmark, Nils Fredriksson och H. R. Schultz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till att nämna något om förhållandena i Tyskland,
där praktikfrågan diskuterats ingående under många
år och där väl mera arbete nedlagts på denna sak
från såväl högskolemyndigheter, ingenjörssammanslutningar
som även industrien själv än i något annat
land. Den kända tyska grundligheten förnekar sig
ej heller här.
De tyska tekniska högskolorna hava städse satt
större värde på praktik och relativt lång praktik än
vad fallet är vid Tekniska högskolan. Tidigare
föreskrevs 2 års praktik, ibland ändå längre. Numera hava
fordringarna minskats. Någon enhetlighet för de
olika högskolorna föreligger ej. I allmänhet fordras
emellertid 12 månaders praktik före avläggandet av
"Hauptprüfung" i samtliga fackavdelningar utom K.
En del högskolor fordra att minst 6 månader av de
12 skola fullgöras före inträdet till högskolan, andra
att dessa 6 månader skola vara fullgjorda före
"Vorprüfung". Vid vissa högskolor fordras något kortare
praktik i fackavdelningarna V och A. För kemisterna
synes praktisk verksamhet ej vara obligatorisk.
Det är att märka att de tyska högskolorna fordra,
så vitt jag kunnat se tämligen enstämmigt, att de
första 6 månadernas praktik skall vara i en följd
och helst vid samma verkstad. Tekniska högskolan
har för närvarande ingen motsvarande fordran vare
sig för de 3 månaderna före högre avdelningen
eller de följande månaderna före avläggandet av
civilingenjörsexamen. Dessa 3 månader kunna
sammanplockas av småperioder om exempelvis en
månad här och en månad där. Det ligger otvivelaktigt
en styrka i nyssnämnda tyska fordran.
År 1908 bildades "Der deutsche Ausschuss für
technisches Schulwesen". Detta utskott har vid flera
olika tillfällen behandlat praktikantfrågan vid de
tekniska högskolorna och startade på sin tid ett
"Yermittlungsstelle für Praktikanten", som i sin tur
utgav ett "Merkblatt für Praktikanten". Så
småningom fick man emellertid klart för sig att man ej
borde centralisera allt för mycket, utan överlämnade
frågan till de olika högskolorna för individuell behandling.
De tyska högskolorna hava i allmänhet en eller
några få praktikbyråer, vilka förestås av någon eller
några av resp. högskolas professorer. Dessa
institutioner hava till uppgift att underlätta de studerandes
praktiska utbildning, såväl före inträdet i högskolan
som under studierna, de hava vidare att övervaka
praktikutbildningen och att lämna intyg över att
praktiken kan godkännas. Vidare stå dessa byråer
i intimt samarbete med industrisammanslutningar.
Sålunda förefinnes för att taga ett exempel ett
dylikt samarbete mellan Berlins tekniska högskola och
Gross-Berliner Metallindustrie.
Jag nämnde tidigare att de första 6 månadernas
praktik enligt de tyska fordringarna skall vara
sammanhängande. Vidare fordras att praktiken skall
ske i verkstad eller å byggnadsplats och utgöra
verkligt handarbete. Praktik såsom maskinist
tillgodoräknas i allmänhet ej, och ej heller anställning å
ritkontor. Däremot rekommenderas en praktik i drift
och å ritkontor utöver den fastslagna minimitiden.
Den refererande framställning jag här lämnat torde
hava visat att tekniska högskolan på grund av
vunnen erfarenhet anser sig ej böra ställa samma
fordringar på praktisk verksamhet som tidigare varit
fallet. Huruvida högskolan, särskilt med tanke på
tyska förhållanden, härvid gått för långt, vågar jag
ej uttala mig om. I alla händelser anser jag det ej
motiverat att för närvarande påyrka någon
skärpning av praktikbestämmelserna. Däremot torde det
vara påkallat att undersöka, huruvida ej högskolans
praktikantfråga skulle kunna organiseras något
annorlunda än nu i syfte att få fram ett mera
tillfredsställande resultat, liksom även huruvida ej en
viss skärpning i bestämmelserna rörande praktikens
art borde genomföras.
Det synes mig först böra undersökas, huruvida ej
ett intimare samarbete skulle kunna etableras mellan
industrien, exempelvis dess organ industriförbundet,
teknologföreningen och tekniska högskolan. Det är
nog så att industrien i vårt land tager väl liten aktiv
del i frågor som beröra den högre tekniska
undervisningen. I utlandet, kanske särskilt Tyskland och
även Danmark, är förhållandet helt olika. Detta
innebär inte klander mot industriens målsmän, utan i så
fall mot tekniska högskolan, som ej arbetat för dylikt
samarbete i den utsträckning som skulle vara önskligt.
I den fråga vi här behandla skulle ett dylikt
samarbete kunna tänkas bli ordnat om exempelvis
industriförbundet utsåge representanter i de förutnämnda
praktikbyråerna. För att emellertid ej behöva
belasta för många personer med dylika
representantuppdrag skulle man säkerligen, utan att behöva
befara en alltför långt gående centralisering, kunna
minska antalet praktikbyråer från 6, som är det
nuvarande antalet, till 3 högst 4. Sålunda borde
fackavdelningarna M, S och E utan olägenhet kunna ha
en gemensam byrå, fackavdelningarna V och A
likaledes en gemensam byrå och fackavdelningarna K
och B eventuellt en gemensam byrå. Möjligen kan
det emellertid visa sig riktigare att dessa båda
sistnämnda fackavdelningar arbeta separat allt
fortfarande, men den frågan kan ju diskuteras.
Samtliga dessa byråer borde sortera åtminstone formellt
under en gemensam ledning, t. e. en eller ett par
professorer vid högskolan. Härigenom vinnes en viss
enhetlighet och i alla händelser möjlighet till
gemensam diskussion av allmänna riktlinjer för
praktikantverksamheten.
En viss enhetlighet och framför allt lättnad och
hjälp i verksamheten skulle även vinnas om ett
biträde kunde anställas gemensamt för alla byråerna.
Detta biträde skulle då sköta om korrespondensen,
föra protokoll m. m. och utgöra den röda tråden i
organisationen. För närvarande ombesörja
tekno-logerna själva dessa löpande göromål, men det är
klart att detta tager bort en viss tid från studierna,
till skada såväl för dessa som även för själva
praktikantverksamheten. Det torde ej vara uteslutet att
kunna anskaffa medel till ett dylikt biträde.
Dessutom borde utarbetas och tryckas vissa
riktlinjer för praktiken för att sättas i händerna på
praktikanterna. Dessa riktlinjer kunna naturligtvis
vara olika för de olika byråerna.
Innan jag slutar vill jag betona att de
ändringsförslag jag här tillåtit mig framföra ej varit
föremål för någon diskussion vare sig inom lärarkollegiet
eller studentkåren och att de därför tillsvidare få stå
för min räkning. Jag tror emellertid att en
diskussion rörande de här framlagda synpunkterna skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
