- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen /
420

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 25 juli 1931 - Ordnandet av teknologernas och de unga ingenjörernas arbetspraktik, av T. Lindmark, Nils Fredriksson och H. R. Schultz - Stratosfärflygplan under byggnad vid Junkers- och Farmanfabrikerna, av K. G. Molin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

någon tid sedan erhöll från en f. d. elev som tagit
anställning på annat håll. Han skriver nämligen:
"Slutligen vill jag framföra min tacksamhet för den tid
jag haft nöjet och fördelen att tillbringa vid Asea.
Trots enstaka perioder av enformigt arbete ger nog
elevkursens andra år den största och mest mångsidiga
utbildning, som det är möjligt att inhämta under ett år."

Vad Asea beträffar har elevkursen, denna aldrig
sinande källa av friskt blod, varit av den största
betydelse för företaget, särskilt under den period av
kraftig expansion, som detta under de sista åren
genomgått.

Än behövs en särskilt utbildad standardiserings-
eller rationaliseringsingenjör för verkstäderna, än en
beräkningsingenjör för turbo-generatorer, än en
konstruktör för kvicksilverlikriktare, kapslade ställverk
eller automatiska kraftstationer, än en
försäljningsingenjör för huvudkontor eller filial, eller för
tjänstgöring exempelvis i Polen, Italien eller Spanien, i
Indien, Japan, Nya Zeeland eller Columbia osv. Och
alltid finnes en entusiastisk och för ändamålet särskilt
utbildad ung ingenjör att tillgå.

Aseas praktiska utbildningskurser för ingenjörer
synas alltså hava varit till avsevärt gagn, ej mindre
för eleverna själva än för företaget.

Om även vid andra större företag eller
sammanslutningar av mindre företag, som ej redan fått saken
ordnad, teknologernas och de unga ingenjörernas
arbetspraktik kunde anordnas något så när enligt
samma grunder som vid Asea, skulle praktikfrågan i
stort sett vara löst. Och detta till fördel och båtnad
såväl för de unga ingenjörerna själva som för den
svenska industrien i sin helhet.

STRATOSFÄRFLYGPLAN UNDER BYGGNAD VID
JUNKERS- OCH FARMANFABRIKERNA.


Såväl inom vetenskapen som tekniken har man
under de senaste åren ägnat de högre luftlagren
– stratosfären – ett allt mera ökat intresse.
Vetenskapsmannen gör undersökningar angående den
kosmiska strålningen, atmosfärens elektriska laddning
och meteorologiska förhållanden för att ta några
exempel inom de mest aktuella grenarna av den
vetenskapliga forskningen. Professor Piccard synes
också vid sin ballongfärd för kort tid sedan ha
erhållit vissa resultat i dessa avseenden, ehuru hans
färd var av allt för kort varaktighet för att kunna
ge annat än några preliminära ledtrådar.

För ett systematiskt utforskande av stratosfärens
egenskaper ligger det närmast till hands att utnyttja
flygmaskinen, som emellertid för detta ändamål
måste förbättras. Professor Piccard använde sig av
den enda möjlighet, som f. n. står oss till buds att
komma upp till 15 000 meters höjd: ballongen. Även
med flygplan har man numera uppnått ganska stor
höjd; världsrekordet med flygplan är f. n. 13 157
meter och uppnåddes förra året av amerikanen
löjtnant Soucek. Dylika flygningar så som de hittills
utförts utgöra emellertid enstaka maximalprestationer
av mycket riskabel art, som ge vissa
flygtekniska erfarenheter samt berömmelse åt flygaren –
vilkendera av dessa båda faktorer som är den
övervägande och den drivande torde variera.

Vår kännedom om atmosfärens egenskaper
inskränker sig därför huvudsakligen till det undre
skiktet, troposfäreri. I denna, som vid våra
breddgrader sträcker sig till en höjd av ungefär 11
kilometer, utspelas alla väderleksändringar. Ovanför
vidtager stratosfären, om vilken vi inhämtat de flesta
kunskaperna medelst registreringsballonger, dvs. en
obemannad ballong av c:a 2 meters diameter, med
vilken uppsändes en s. k. meteorograf (kombinerad
barograf, termograf och hygrograf). På 20 à 30
tusen meters höjd spränges ballongen av vätgasens
tryck – det yttre lufttrycket är på denna höjd
endast någon procent av trycket vid jordytan –
varefter instrumenten medelst en fallskärm återbördas
till jorden. Metoden är ganska dyrbar, i det att
endast en ringa del av instrumenten återfinnas, och
ger ju endast upplysning om vissa egenskaper hos
atmostfären. Temperaturen sjunker oavbrutet inom
troposfären vid stigande höjd, men inom stratosfären
håller den sig konstant vid –55° à –60°C vid
våra breddgrader. Vindstyrkan synes ha sitt
maximum vid stratosfärgränsen, där medelvindstyrkan
uppgår till omkring 80 km/tim., för att på högre
höjd åter avtaga.

Flygteknikerna ha emellertid under den senaste
tiden oökså haft sina intressen riktade på
stratosfärens egenskaper, främst för att utnyttja dess
möjligheter för flygets utveckling. Ur trafikteknisk
synpunkt är det en fördel att vara oberoende av
väderleksförhållandena; i stratosfären finnas inga moln,
ingen dimma, regn eller snö. I fråga om
nödlandningsmöjligheterna erbjuder höjdflygningen
enastående förmåner: från 20 000 meters höjd har man
en glidsträcka på ända upp till 200 kilometer.

Emellertid äro de aerodynamiska förhållandena
av den största betydelsen. Den minskade
lufttätheten innebär också en minskning av
luftmotståndet, och denna kan utnyttjas antingen i form av
högre hastighet eller i form av längre aktionsradie
och billigare drift. Hastighetsökningen är emellertid
inte så enastående, som man ibland föreställer sig;
approximativt kan sättas (under förutsättning att
motoreffekten är konstant): V [sigma] = V [sigma]o [kvadratrot]<sup>3</sub> [sigma]o / [sigma], där [sigma] =
lufttätheten, [sigma]o = d:o vid jordytan, V [sigma] och V [sigma]o
motsvarande hastigheter. Detta innebär i gynnsammaste
fall för t. e. 12 kilometers höjd en hastighetsökning
av c:a 75 %, i praktiken torde det dock bli svårt
att erhålla mer än c:a 50 %, beroende på minskad
motoreffekt och sämre propellerverkningsgrad.

Viktigare är då, att med bibehållande av relativt
låg hastighet uppnå bränslebesparing, i sin tur
utnyttjad antingen för större betalande last eller för
längre aktionsradie.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free