- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen /
432

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 1 aug. 1931 - Ordnandet av teknologernas och de unga ingenjörernas arbetspraktik. Diskussion, av Åke W. Bergman, Fr. Grewin, Ivar Svedberg, K. A. Fröman, Fr. Montén, S. Nauckhoff, G. Settergren, Carl Sahlin, H. Evers, N. Fredriksson, Knut Bildt, T. Lindmark, S. Dalhammar - Kullagerpassningar, av A. Hansson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det kan ju icke finnas några farhågor för, att dessa
ynglingar skola kunna utforska några hemligheter, utan
antingen måste orsaken vara ren likgiltighet eller också
att man tycker det är för besvärligt. Något annorlunda
kan det kanske vara när det gäller praktik för
utexaminerade ingenjörer. Det är visst icke så, att alla som
önska praktik kunna få den. Skolöverstyrelsen har i
stor utsträckning måst meddela dispens på grund av
att det varit omöjligt att skaffa praktik. Bland de
skäl, som anföras, höres ofta, att man icke vågar taga
emot praktikanter för fackföreningarna. Landsorganisationen
och dess ledare lägga sig ej emot saken, men
det är kanske de lokala föreningarna som göra
svårigheter, och då det ej finnes någon generell norm blir
resultatet lätt att arbetsgivarna avböja. Därför vore det
önskligt att även denna sida av saken bleve uppklarad
på något sätt. Det är glädjande att teknologföreningen
vill ägna uppmärksamhet även åt elevernas vid de
tekniska läroverken praktikbehov.

Överingenjör Knut Bildt: Verkstadsindustriens män
äro visserligen ej vidare glada i praktikanter, men de
taga dock emot dem. Såsom förhållandena äro i våra
verkstäder kan det ju nog hända, att eleven, som en
föregående talare framhållit, hela tiden får exempelvis
gänga muttrar – därför att detta enkla arbete
förekommer i mycket hög grad i fabriken. Så snart en
verkstad går fram med standardartiklar är det svårt
att ordna praktiken tillfredsställande. Industrimännen
vilja hjälpa, men de vilja nog helst själva vara med
om att välja ut sina elever. Om eleven sedan är så
duktig att gänga mutter, att han gör det lika fort och bra
som vilken arbetare som helst, blir han nog mycket
snart flyttad till annat arbete.

Inom textilindustrien hade tal. aldrig hört, att det
varit någon förfrågan om elevplatser, men trodde ej
att det vore omöjligt att ordna den saken. Dock
finnes i denna industri vissa hemligheter, som ej få
prisgivas, och detta särskilt i färgerier och tryckerier, som
varje år måste försöka få ut åtminstone ett mönster
och en modell, som ingen annan har. Men inom
spinneri- och väveriindustrien förekomma icke sådana
hinder.

Professor Lindmark var fullt enig med doktor Sahlin,
att det ej kan påvisas något fall, där studierna måst
avbrytas eller vederbörande ej kunnat taga sin examen
på grund av bristande praktik, men var även ense med
ordföranden om, att sakernas tillstånd ej är det bästa.
Det förhåller sig så, att högskolan måste godkänna en
hel del sammanplockade korta praktikbetyg. En del
tjänstgöring från exercisen – från flygvapnet
exempelvis – räknas ju även som praktik. Strävandena att
åstadkomma en förbättring av praktik-förhållandena äro
väl befogade.

Teknolog S. Dalhammar: Det finnes teknologer, som
äro mycket ekonomiskt lagda och därför taga praktik,
som är mindre instruktiv men bättre betald. Detta är
ju ofta ej vidare utvecklande för dem, och det vore
bättre, om vederbörande driftsingenjörer ville i någon
mån taga hand om dem. Att arbetarna skulle vara
avoga mot praktikanterna har tal., som bergsman, ej
märkt utan de anse tvärtom, att praktikanterna skola
ha lika mycket betalt som dem. Under gruvstrejken
1928 fingo praktikanter gå in med en ansökan till
L. O. att få praktisera i gruvorna och detta medgavs
även.

Att praktikanterna vilja slippa undan så lätt som
möjligt hade tal. ej någon erfarenhet av; de allra flesta
vilja i regel, i stället för att gå och driva, ha
åtminstone 1 à 2 månaders arbete på sommaren.

Föreningen beslöt att uppdraga åt sin styrelse att
föra frågan vidare på basis av i diskussionen gjorda
uttalanden och i samarbete med Sveriges
industriförbund, tekniska högskolan och de med
teknologföreningen samarbetande föreningarna.

KULLAGERPASSNINGAR.


Ingenjör Törnebohm antar i sitt genmäle (häfte 25
1931), att jag ej, innan jag skrev min kritik (häfte 18,
1931) av kullagertoleranserna hade satt mig in i det
förfarande, som leder till fastställande av en svensk eller
internationell standard. Detta antagande torde bero på
en missuppfattning av mina uttalanden i ifrågavarande
artikel.

I den internationella kommissionen, som
sammanträdde i Zürich i juli 1923 och isynnerhet i den, som
fattade definitiva beslut i Berlin den 5 juli samma år
finnes, så vitt jag kan se, ej någon representant för
förbrukarna. Jag betvivlar ej, att förslaget diskuterats
förut inom den tyska industrien men även om år 1922
vissa DIN normer offentliggjorts, så tycks dessa ha
varit "pappersnormer" för den tyska elektrotekniska
industrien, om man skall döma efter de "Werks"normer,
som SSW offentliggjorde i Werkstatts-Technik år 1928.
Dessa normer ange nämligen betydligt snävare
toleranser för rullagerytterringarna än DIN normerna.

Enligt min åsikt är det endast den på senare åren
genomförda starka koncentrationen inom kullagerindustrien,
som möjliggjort att de nya normerna kommit till
användning inom tillverkningen. En del av förbrukarna
torde dock ännu ej ha definitivt godkänt dem eftersom
en revisionsbegäran förelåg vid ISA 4th Committees
sammanträde i Köpenhamn i maj i år.

Ingenjör Törnebohm tycks förutsätta att en standard
som godtagits ej kan bli föremål för revision innan den
visar sig oanvändbar inom alla användningsområden.
Min kritik av toleranserna för kullagerringarnas
ytterdiameter är kanske "ensidig" i så måtto att jag
huvudsakligen grundar den på de erfarenheter jag gjort med
kul- och rullager på elektriska motorer. Den är dock
ej ensidigt svensk, ty samma kritik har framkommit från
skilda håll inom samma industri i utlandet. Att den
just framträtt inom den elektriska maskinindustrien
torde bero på att elektriska motorer i likhet med
kullagren äro "marknadsvaror", som säljas från lager för
de mest olika användningsområden av för säljaren ofta
okänd karaktär.

Jag är fullt övertygad om att elektromaskinindustrien
ej är det största användningsområdet för kul- och
rullager, men jag torde kunna påstå att det är ett bland
de viktigaste och svåraste. Om man t. e. jämför de
anspråk, som ställas på lagren i en automobil och en
elektrometer, skall man finna, att man i förra fallet
nöjer sig med en livslängd av högt räknat 5–10 000
timmars driftstid under det att kundernas fordringar på
lagrens livslängd i en elektromotor äro det 10–20
dubbla, dvs. ungefär samma som motorns i övrigt.

Jag tror därför att en begäran av denna industri till
ISA 4th Committee om revision av vissa toleranser bör
tagas upp till allvarlig diskussion om kul- och rullager
skola bli de universallager för elektriska motorer, som
de göra anspråk på att vara. När kullagertoleranserna
diskuterades och Asea skulle besvara SMS frågor i denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:27:03 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free