Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 1 aug. 1931 - Notiser - Statens vattenfallsverk under år 1930 - Industriell standardisering 1930
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4.0 eller 50 kV) var liksom- föregående är 4.
Tertiärstationernas antaL utgjorde 904 (897), därav 377 (374)
egna stationer och 527 (523) abonnentstationer.
Av den levererade energien användes för allmän
distribution 610 (605) mill. kWh, för elektrisk
järnvägsdrift ,170 (165) mill. kWh, vid större pappersbruk,
träsliperier, gruvor m. m. ,435 (455) mill. kWh,(för
elektrokemiska och, elektrotermiska ändamål 400 (425) mill.
kWh samt för ånggenerering i elektriska pannor 60
(60) mill. kWh. Nedgången i energileveranserna är
alltså helt att tillskriva den minskade industriförbrukningen.
Vattentillgången var under år 1930 synnerligen god
vid alla statens kraftverk. Ångkraftstationen i
Västerås användes så gott som uteslutande för
spetskraftkörning och beredskapsdrift. Ångkraftproduktionen
utgjorde 10,7 mill. kWh eller blott 0,8 % av hela
energiproduktionen inom centralblocket.
Den höga åskfrekvensen under år 1930 medförde
att, driftstörningarna blevo flera än under föregående
år, vilket dock icke hindrat, att den förlorade drifttiden
minskats för såväl centralblocket som Porjus
kraftverk. Ett betydande missöde inträffade i Norrfors, där
en generatorbrand orsakade driftavbrott för den ena
generatorn i 3 månader.
Under året utfördes en del ändrings- och
utvidgningsarbeten vid kraftverken. Vid Trollhättan hava två
turbiner ombyggts, vid Älvkarleby en. Vid Motala
kraftverk igångsattes byggnadsarbeten och övriga arbeten
för insättande av ett tredje maskinaggregat. Arbeten
påbörjades dessutom vid Västerås ångkraftstation för
dennas utökning enligt riksdagsbeslut år 1930. I
Porjus har den andra tilloppstunneln färdigställts till en
längd av 133 m.
Å primärlinjerna hava vissa förstärkningsarbeten
utförts. Linjen Porjus–Notviken har omisolerats för en
till 130 kV förhöjd spänning, varjämte en ny 130
kV-ledning mellan Notviken och Boden påbörjats.
Arbete med en sammanbindningslinje mellan Väja och
Kramfors har påbörjats. Denna linje avser att
möjliggöra samköming mellan Norrfors kraftverk å ena sidan
och å andra sidan Kramforsbolagets anläggningar samt
Hammarforsens kraftverk.
Kraftverksrörélsen gav under år 1930 ett
driftöverskott av 15,641 (15,450) mill. kr. Det i medeltal under
året i kraftverksrörelsen nedlagda kapitalet, inkl.
vattenfallsvärden m. m., utgjorde 273,5 mill. kr., vartill
komma kvarstående ränteförluster om 31,1 mill. kr.,
varför summan av kapital och ränteförluster uppgick
till 304,6 mill. kr. I det angivna kapitalvärdet ingå dels
anslagsmedel, dels vissa av kraftverken disponerade
vattenfall och fastigheter, som av ålder tillhört staten
och äro bokförda till ca 19,7 mill. kr. Dessa vattenfall
och fastigheter, som från och med år 1912 varit åsatta
bokföringsvärden, hava medtagits i räntabilitetskalkylen
med sina vid denna tidpunkt åsatta värden, och fleras
förräntning har därvid beräknats efter en räntefot av
4 %, medan: ränteförlusterna i övrigt uträknats efter
resp. års räntefot. Medelräntefoten för de av
vattenfallssverket disponerade statslånemedlen har beräknats
till 5,09 %, och räntan å det av vattenfallsverkets
disponerade kapitalet refter dels denna räntefot, dels 4 %
utgör 15,289 mill. kr. Statens vattenfallsverk skulle
alltså under år,1930 hava givit ett driftöverskott utöver
full förräntning av 0,352 mill. kr.
Industriell standardisering 1930. Sveriges
standardiseringskommission (SIS) har i dagarna publicerat sin
redogörelse för verksamheten under år 1930.
Kommissionen har, söm vi tidigare meddelat, i maj detta år
erhållit nya stadgar för sin verksamhet och i sambänd
därmed ändrat sitt namn från Svenska industriens
standardiseringskornmission" till "Sveriges standardiseringskommission".
Kommissionen fastställde under år 1930 ett antal
svensk standard av ej mindre än 109 st., därav 60 på
framställning av Sveriges maskinindustriförening, 29
på framställning av Sveriges elektroindustriförening, 12
på framställning av Jordbrukstekniska föreningen samt:
8 på framställning av Kommittén för standardisering av
mattransportkärl för sjukhus.
Om standardiseringsarbetets framsteg meddelar
berättelsen bl. a. följande:
Det sedan ett par år pågående arbetet med att
åstadkomma gemensam nordisk standard för not och
spant å hyvlade trävaror har ytterligare fortskridit.
Den norska standardiseringsorganisationen, vilken
tjänstgör som tekniskt sekretariat i ärendet; har i
anslutning till beslut, fattade vid konferenser i Stockholm
och Oslo, utarbetat ett förslag till standard, vilket f. n.
är föremål för granskning.
Arbetet med standardisering av velocipeder har
under året fortskridit gynnsamt. På föranstaltande av
kommissionen tillsatte de ledande tillverkarna hösten
1930 en kommitté, inom vilken ingående diskussioner
förts rörande hithörande frågor av teknisk natur.
Det internationella standardiseringsarbetet
omhänderhaves som bekant i allt väsentligt av till
internationella standardiseringsassociationen (ISA) anslutna
kommittéer, i vilka de nationella organisationerna utse
representanter. Under år 1930 ägde ett flertal
kommittékonferenser rum. De stora kostnader som äro
förenade med konferenserna hava emellertid föranlett en
strävan att inskränka deras antal och i stället låta
handläggningen av de tekniska standardiseringsärendena
i större utsträckning ske genom skriftväxling.
Bland vid internationella konferenser under fjolåret
behandlade standardiseringsfrågorna märkes frågan om
det enhetliga pappersformatet. I de till ca ett
dussintal uppgående länder, som infört standard för
pappersformat har en och samma grund tillämpats, nämligen
ett sidoförhållande av 1:[kvadratrot]2 och ett utgångsformat av
1 m2. Man enade sig vid fjolårets konferens i Paris
om att anbefalla detta format till antagande även i
övriga länder, enär det visat sig mycket ändamålsenligt.
Delade åsikter rådde dock om vad som borde förstås
med utgångsformat, och detta spörsmål skulle bliva
föremål för fortsatt utredning.
Till fjolårets Partskonferenser hade av SIS
utarbetats ett förslag till standardisering av nyckelvidder,
av vilket framgick, att problemet ej kunde lösas på de
ursprungligen uppställda villkoren, nämligen att alla
nyckel vidder borde erhålla sådana dimensioner som
slutade på jämna mm eller jämna tumdelar.
Pariskonferensen beslöt därför, att den svenska
standardiseringsorganisationen skulle utarbetav ett nytt förslag, i vilket
jämväl nyckelvidder, som slutade på decimaler av
såväl mm som tum finge komma till användning.
Från polskt håll framfördes förslag om att ISA
borde upptaga även frågan om standardbestämmelser
för kolsorter och kolanalyser, vilken tidigare
diskuterats vid världskraftkonferensen.
Vid de internationella konferenserna i Wien under
fjolåret behandlades bl. a. frågan om normaldiametrar,
vilken handhades av den svenska standardiseringskommissionen
som tekniskt sekretariat. Härvid
bekräftades de resolutioner, som i huvudsak antagits i Zürich
1929. Frankrikes ombud anmälde avvikande mening
och ville för sin del rekommendera den s. k. SI-serien
till internationell normaldiameterserie. Den franska
uppfattningen vann dock icke gehör hos något annat
land.
Till standard för träskruvar hade Österrike uppgjort
ett förslag, som rönte starkt motstånd bl. a. från
svenskt håll, varvid betonades, att de svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
