Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 33. 15 aug. 1931 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén - En diskussion inom teknologföreningen om beredskapsarbeten ur teknisk synpunkt, av L. Marcus, E. Nordendahl, E. P. Wretlind, A. Ekwall, G. Malm, C Forssell, Lindeberg, M. Serrander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klokhet och torde till fullo ha insett att varken
fascismen eller påvekyrkan ha något intresse av att
driva kampen till det yttersta. En latent spänning
kvarstår emellertid. Fascismens motståndare samla
sig i stor utsträckning under kyrkans banér, och
principiellt sett äro den fascistiska och den katolska
åskådningens ideal tvivelsutan i längden oförenliga.
Lateran-fördragen ha i själva verket mera
karaktären av ett stillestånd än av ett fredsslut.
Den notoriskt fredliga atmosfären inom den
nordiska statsvärlden har i juli i någon ringa mån
upprörts genom en osedvanligt häftig konflikt mellan
Danmark och Norge rörande besittningsrätten till
Ostgrönland. Danmark erhöll år 1920 sin suveränitet
över Grönland i dess helhet erkänd av stormakterna
och av flertalet andra makter. Norge reserverade
sig dock för ostkustens del, där man ansåg sig ha
särskilda intressen att bevaka. Den norska
ståndpunkten var den att denna del av Grönland utgjorde
herrelöst land. Sedan man förgäves avvaktat en
uppgörelse har norska regeringen nu tagit det
uppseendeväckande steget att – sedan först en privat
expedition i norska konungens namn ockuperat en
del av ostkusten, "Erik Rödes Land" – officiellt
proklamera ockupation av detta samma område.
Danska regeringen inlade omedelbart protest
häremot, och tvisten går nu till folkrättsligt avgörande
inför permanenta internationella domstolen i Haag.
Norge har reella intressen på Ostgrönland, och
dess önskemål i fråga om det omstridda landområdet
äro fullt begripliga. Tillvägagångssättet med
ockupationen strider emellertid i hög grad mot den
samförståndspraxis som hittills i allmänhet präglat det
interskandinaviska umgänget. Det är att hoppas
att domstolens utslag skall visa sig acceptabelt för
bägge parterna.
Det samtida Europa erbjuder just nu i högre grad
än på länge en bild av krisfaror och inre och yttre
motsättningar. Utsikterna för den till februari nästa
år utlysta stora nedrustningskonferensen te sig
därför i och för sig icke synnerligen ljusa. Å andra
sidan ha de statsfinansiella svårigheterna i alla
länder bidragit att vid sidan av de starka pacifistiska
stämningarna väl förbereda marken för en gemensam
överenskommelse om en verkligt kännbar
rustningsminskning. Emellertid ha dessa
rustningsminskningar redan i många länder på egen hand
genomförts. Disproportionen mellan de tvångsavrustade
Tysklands, Österrikes, Ungerns och Bulgariens
militära resurser och de omgivande staternas är
dessutom så stor att en väsentlig förutsättning för ett
positivt resultat av konferensen måste vara en
lindring av denna spänning. Endast på den europeiska
solidaritetens väg kan något bestående vinnas i
nedrustningsväg.
I den Närmare Österns oroliga värld synes läget
under innevarande år i allmänhet ha åtminstone i
någon mån förbättrats. I Egypten har den av Sidky
Pascha ledda kungaregeringen, i trots av
Wafd-partiets och dess chefs Nahas Paschas våldsamma
opposition, lyckats tillämpa sin nya författning och
genom de nya rösträttsinskränkningarna (dvs.
huvudsakligen tillämpning av indirekt valsätt) få ett för
regeringen acceptabelt parlament valt. Wafd har
bojkottat valen, men regeringen påstår att 65 % av
de röstberättigade deltagit. Under alla omständigheter
synes Egyptens politik nu ha kommit in i en
lugnare fåra.
Turkiet regeras fortfarande som förut med Kemal
som statspresident och faktisk diktator och Izmet
Pascha som premiärminister. De ekonomiska och
finansiella svårigheterna äro alltjämt stora, men
betydande inskränkningar i statsutgifterna ha
genomförts, och den värsta krisen synes vara
överstånden.
I Palestina har misstämningen mellan judar och
araber för tillfället lugnats genom avgörandet av
den gamla tvistefrågan om rätten till klagomuren i
Jerusalem. Efter undersökning av en internationell
kommission har äganderätten till muren förklarats
tillkomma den stora Klipp-moskén, alltså
mohammedanerna. Judarna ha emellertid tillerkänts
garanterad rätt till fritt tillträde till muren.
Spänningen mellan judar och araber förblir dock stark
under ytan, och inskränkningen av zionistinvandringen
har icke förbättrat det tryckta ekonomiska läget.
I Persien har man nu – efter uppgörelse med ett
svenskt konsortium – på allvar gripit sig an med
fullbordandet av deri nordsydliga centralbanan från
Kaspiska havet till Persiska vikens nordvästra hörn.
Man har även lyckats på ett mera tillfredsställande
sätt ordna handelsförbindelserna med Ryssland. I
politiskt hänseende synes lugnet numera vara orubbat.
I den Fjärran Östern förefaller det däremot tyvärr
ännu vara långt kvar innan ordnade förhållanden
inträda. Oroshärden är som förut Kina. Statsenandet
under den gemensamma regeringen i Nanking från
hösten 1928 har ännu ingalunda blivit praktisk
verklighet. Alliansen mellan Nanking och Mukden har
dock hittills trots alla påfrestningar hållit ihop, och i
juli har centralregeringen vunnit en betydelsefull
framgång, i det dess trupper under statspresidenten
general Chiang Kai-shek’s ledning av allt att döma
lyckats krossa de kommunistiska arméerna kring
Canton i sydprovinserna Kvangtung och Kwangsi
och därmed befästa sitt välde åt detta håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>