Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 37. 12 sept. 1931
- Taylor, Ford och rationaliseringen, av E. Palm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 37 ÅRG. 61 12 SEPT. 1931
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Taylor, Ford och rationaliseringen. – Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken. –
Olyckshändelsen i Björneborgs gjuteri. – Världsproduktion, tillgångar och förbrukning av svavel, av
civilingenjör F. H. Stenhagen. – Notiser. – Litteratur. – Sammanträden.
TAYLOR, FORD OCH RATIONALISERINGEN.
Rationalisering är ett begrepp, som låtit mycket
tala om sig under de senaste åren. Om vad som i
verkligheten döljer sig bakom detta ord synas
emellertid meningarna fortfarande vara delade och någon
har icke utan skäl påstått, att ordet i många fall
kommit till användning, då man velat säga något till
synes mycket vederhäftigt och modernt utan att i
verkligheten ha en aning om saken. Orsaker kunna
även framdragas, varför en riktig definition av
begreppet rationalisering icke ställer sig så lätt. Om
man i begreppet principiellt inlägger betydelsen
ändamålsenlighet och målmedveten strävan efter större
effektivitet stöter man exempelvis på den svårigheten
att dessa idéer äro långt ifrån nya eller uteslutande
betecknande för vår tid. Strävandena efter större
ändamålsenlighet äro förvisso lika gamla som
människosläktet.
Den frågan framställes därför ofta, vari
rationaliseringens nyhet egentligen består och om icke hela
företeelsen är en fiktion. Svaret kan formuleras så
att nyheten snarare ligger i graden än i arten.
Intensiteten i strävandena efter ändamålsenlighet och
större effektivitet har efter världskriget uppvisat en
för vår tid språngliknande ökning. Även formerna
för dessa strävanden äro i viss mån nya. Särskilt
framträdande därvidlag är det systematiska
utnyttjandet av vetenskapens senaste forskningsresultat
inom vitt skilda områden samt anlitandet av
utomstående experter även för grannlaga, interna
omgestaltningar.
Ordet rationalisering i nyss nämnda bemärkelse
har knappast använts i vårt land under längre tid
än cirka fem till sex år. Före denna tid användes
ordet rationell inom industrien huvudsakligen i
samband med arbetsledning och avsåg då så gott som
alltid Taylorsystemet eller modifierade former därav.
I ett för några år sedan i Sverige utkommet verk har
man helt enkelt satt likhetstecken mellan industriens
rationalisering och Taylor-systemets tillämpning,
vilket dock måste anses i hög grad missvisande.
Taylors insats, hur betydande den än är, inskränker
sig dock huvudsakligen till en del av det stora gebit,
som rationaliseringen omspänner. Och t. o. m. inom
detta specialområde – driftsledningens – ha andra
system med framgång tillämpats. Ett sådant är det,
som utkristalliserats vid Fords bekanta automobilfabriker
och som erhållit namnet Ford-systemet eller
t. o. m. fordismen. Då såväl Taylor som Ford flitigt
pläderat för sina idéer, icke minst i skriftlig form,
torde en jämförelse mellan de båda systemen,
särskilt med syftemål att belysa deras betydelse för
rationaliseringen, vara av ett visst intresse.
Vad som framför allt inspirerade Taylor vid
utarbetandet av hans system var den bristande
effektivitet i arbetet, som han fann vara allmänt förhärskande.
Han trodde sig kunna konstatera, att arbetarna på
den tiden i allmänhet begränsade sin prestation till
en tredjedel eller hälften av ett "hederligt dagsverke".
Orsakerna därtill voro flera, exempelvis
föreställningen om att endast en begränsad arbetskvantitet
funnes att utföra, vilken det alltså gällde att
hushålla med så att den räckte åt alla; att
ackordsatserna sänktes om dagsinkomsterna alltför mycket
överstego det normala; att det vid timlönesystem
icke fanns någon eggelse till flit etc. Detta system
leder, menade Taylor, varken till välstånd eller gott
samarbete på arbetsplatserna. Tvärtom – största
möjliga välstånd för alla kan icke existera annat än
som följd av högsta möjliga produktivitet hos
människor och maskiner. Fullkomligt samma grundsats
hyllas även av Ford. Men de medel, som den
senare förordar för att nå detta mål, äro något olika
Taylors.
Tids- och rörelsestudier, standardiserade
arbetsmetoder, detaljerad arbetsplanering, ett bestämt
arbetspensum för varje arbetare samt ett lönesystem,
som verkar i högsta grad eggande på arbetsintensiteten
– se där Taylorsystemet i få ord. Det gäller
först och främst att bestämma storleken av ett
"hederligt dagsverke". I detta syfte offrade Taylor
en oerhörd mängd lönlös möda på att bestämma den
mänskliga arbetseffekten mätt i kgm pr tidsenhet.
Med hjälp av Mr G. Barth upptäckte han visserligen
sin s. k. lag för tungt kroppsarbete, vilken dock är
långt ifrån allmängiltig och i våra dagar, då man
strävar efter att låta maskiner utföra allt det tunga
arbetet, saknar all betydelse. Av väsentligt större
värde blevo däremot Taylors studier av
metallskärning, vilka bl. a. ledde till uppfinning av snabbs
varvstålet. Likaså torde Taylors påvisande av tids- och
rörelsestudiernas betydelse få anses epokgörande.
Begreppet standardisering får enligt Taylorsystemet
en annan betydelse än den vanliga. Det är här
icke fråga om standardisering av tillverkningen i
syfte att bereda möjlighet för massproduktion utan
standardiseringen gäller huvudsakligen arbetsförhållanden
och arbetsmetoder. En bestämd norm bör
uppställas för varje arbete. Denna norm kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:27:03 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0507.html
