Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 41. 10 okt. 1931 - Tekniska föreningar - Tekniska samfundet, Göteborg, av G. E. M. - Östergötlands tekniska förening i Linköping, av H. N. - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjöfarande folk, därefter Hansan, som nåde övermakten
tills Gustaf Vasa bröt ned densamma. Krigsföretag och
ekonomiska förhållanden lade emellertid hinder i vägen
för större uppblomstring av den svenska sjöfarten.
Efter stormaktstidens slut var det en tillfällighet,
som gjorde att Sverige fick en ny glansfull
sjöfartsperiod. Kejsaren av Österrike måste år 1727 upplösa
sitt ostindiska compagnie i Belgien, varvid tanken pä
att bilda ett sådant compagnie uppstod i Sverige. Det
nödvändiga kapitalet anskaffades och år 1731 bildades
Svenska Ostindiska Compagniet.
I oktrojen fanns inga bestämmelser om antalet
fartyg, som compagniet fick befrakta, men fartygen skulle
om möjligt vara byggda i Sverige. Anskaffades fartyg
utifrån, måste de utrustas här hemma. Enligt talaren
var det endast två av compagniets båtar, som icke voro
svenskbyggda. Tyvärr veta vi mycket litet om
fartygens konstruktörer och byggmästare, och få ritningar
äro bevarade till våra dagar. De flesta fartygen känna
vi endast genom deras lastförmåga och seglingstider.
Lastförmågan mättes i läster.
Dr Hammar hade under sina forskningar även utfört
kontrollmätningar av ett antal av compagniets fartyg.
Den tidens mätningar lämnade svävande upplysningar,
beroende på att inga tillförlitliga mätningsregler funnos.
I ett kungligt brev av 1723 föreskrevs
skeppsmätningar, men den formeln som kom till användning
innehöll förutom fartygets längd, bredd och höjd till
däcket en konstant som godtyckligt bestämdes av
vederbörande skeppsmätare. Det var Chapman som slutligen
lyckades få fram bättre mätningsregler.
Talaren gick i detalj igenom en ostindiefarares
inredning. Chefen hade en charmant våning, och övrigt
befäl hade det också bekvämt, men manskapet bodde
uselt bland kanonerna på trossbottnen. Vi kunna göra
oss en föreställning om de osunda förhållandena ombord
när vi läsa, att flottans läkare i mitten på 1700-talet
fordrade 54 kubikfot luft pr man. Nu föreskrives 1 500.
Då ingen värme fanns ombord, blevo förhållandena i
manskapsavdelningen odrägliga vintertiden i vårt
klimat. Detta var en av orsakerna till att vi icke då blevo
en sjöfarande nation i egentlig mening.
Till slut lämnade dr Hammar några jämförande
siffror över dåtidens och nutidens ostindiefarare. Nutidens
fartyg äro ca 20 gånger större än det gamla
Compagniets minsta fartyg. Fredericus Rex, det första
fartyget som gick till Ostindien för compagniet, hade ett
lästetal av något över 200. Tamara, den allra nyaste
ostindiefararen, har efter Chapmans regler 4 295 läster.
Skeppskonstruktionerna ha också förbättrats, så att en
modern ostindiefarare kan ta 88 % nyttig last mot de
gamlas 78.
Provianteringen då och nu erbjuder också stora
olikheter. Ur en upprättad jämförande skeppslista för
resp. skeppet "Finland" år 1779 och M/S "Canton" år
1930 framgick, att Finland hade på sin resa 110 967 kg
proviant under det att Canton endast hade 19 296 kg.
Då hade man med sig över 8 000 kg sprit och över
17 000 kg öl, nu har man endast respektive 84 och
200 kg. Istället behöver Canton 1 000 ton olja för sina
dieselmotorer.
Numera präglas fartygstyperna av den strängaste
ekonomi och det är framförallt ändamålsenligheten, som
sätter prägeln av skönhet på fartygsbygget. Dr Hammar
hänvisade till utställningens modeller, bland vilka
"Peipings" former få stå som exempel för den nya tiden.
Efter det livligt applåderade föredraget framförde
ordföranden auditoriets tack.
Sedan deltagarna gjort en sista rundvandring genom
minnesutställningen, åkte flertalet till restaurang
Valand, där supé med dans vidtog. G. E. M.
Östergötlands tekniska förening i Linköping
höll den 25 september sammanträde under direktör
Gösta Lindmans ordförandeskap.
Ett meddelande från välhämndeir om att fyra nya
medlemmar vunnit inträde i föreningen upplästes.
Därefter höll major Eskil Ridderstad, Linköping, ett
med schematiska bilder och film belyst föredrag över
ämnet: "Hur en tidning kommer till", vilket åhördes
med stort intresse.
Efter intagen supé på Frimurarehotellet i Linköping
samlades deltagarna i tidningen Östgöta Correspondentens
nybyggnad, där de under major Ridderstads m. fl.
ledning fingo tillfälle att grundligt studera den
moderna anläggningen. En var kom helt säkert till insikt
om vilken storartad utveckling den nära hundraåriga
tidningen Östgöta Correspondenten genomgått under
de senaste åren. H. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
