Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 24 okt. 1931 - Förortsbanor och andra trafikmedel i Stockholmsförorterna, av E. Nordendahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TEKNISK TIDSKRIFT

HÄFT. 43 ÅRG. 61 24 OKT. 1931

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN

INNEHÅLL: Förortsbanor och andra trafikmedel i Stockholmsförorterna, av civilingenjör E. Nordendahl. –
Notiser. – Litteratur. – Tekniska föreningar. – Personalnotiser. – Sammanträden.

FÖRORTSBANOR OCH ANDRA TRAFIKMEDEL I
STOCKHOLMSFÖRORTERNA.

Av civilingenjör E. Nordendahl.

Hösten år 1930 påbörjades av Stockholms förorter
arbetet med upprättandet av en s. k. regionplan
för Stockholm med omnejd, och för detta ändamål
uppsattes förorternas regionplanekoiitor med förf.
som chef. Den på Stockholms stad kommande delen
av arbetet utföres av stadens stadsplanekontor. För
det nödiga samarbetet mellan Stockholms stad och
förorterna har en särskild instans skapats. Det
förortsområde, för vilket en regionplan skall upprättas,
vanligen kallat regionplaneområdet, omfattar
området mellan Stockholms stads gräns och en
cirkellinje med i regel ca 20, undantagsvis ca 30, km radie
och centrum vid Gustaf Adolfs torg. Regionplaneområdet
innehåller en landyta av i runt tal 1 000 km²
med ett invånareantal (1928) av i det närmaste
120 000.

Såsom ett led i arbetet på åstadkommandet av
regionplanen har av regionplanekontoret nyligen
utförts en undersökning av vissa nuvarande
förhållanden vid förortsbanor och andra trafikmedel i
förorterna, och till dessa undersökningar har fogats en
del reflexioner. Resultatet härav återges i vissa
huvuddrag här nedan.

Trafikens utveckling vid förortsbanorna.

I efterföljande tabell lämnas några siffror rörande
trafikens utveckling åren 1908–1929. Som
begynnelseår har valts 1908, enär just det året
Västeråsbanan hade sin maximitrafik. För en jämförelse har
medtagits en del spårvägslinjer med förortstrafik.

Busstrafiken till förorterna, som på allvar började
först omkring år 1922. har ökats utomordentligt
hastigt. Enligt tillgängliga uppgifter synes – frånsett
Stockholms spårvägars förortsbusslinjer –
sammanlagda antalet förortsresande med buss hava utgjort ca
4,9 mill. år 1924 och ca 10,5 mill. år 1929, varav ca 8
mill. till och från regionplaneområdet. (Jämför
siffran för summa förortstrafik vid banorna, 14,0
mill. år 1929.) Vissa förortsbusslinjer hade år 1929
upp till 1,5 mill. resande per linje.

År 1929 utgjorde resandeantalet vid Centralen:

fjärrtrafikanter . . .	ca 2,5 mill.	ca 28 %
förortstrafikanter . . .	ca 6,4 mill.	ca 72 %
––––––––––––––––––––––
Summa	ca 8,9 mill.	100 %

Trafikutvecklingen vid förortsbanorna, antal resande
i millioner åren 1908–1929.

(Till och från förorterna vid Centralen, Södra
stationen, Karlberg och Liljeholmen.)

Bana	1908	1915	1920	1925	1929
Västra stambanan, t. o. m. Älvsjö . . .	0,6	1,4	1,5	1,5	1,6
Västra stambanan bortom
Älvsjö t. o. m. Huddinge . . .	0,1	0,3	0,5	1,3	1,8
Västra stambanan t. o. m. Huddinge . . .	0,7	1,7	2,0	2,8	3,4
Norra stambanan, t. o. m. Tureberg . . .	0,5	0,4	0,6	1,2	1,6
Västeråsbanan, t. o.m. Spångal . . .	3,9	3,0	3,4	2,3	2,0
Nynäsbanan, t. o. m. Drevviken . . .	–	0,2	0,2	0,2	0,2
Rimbobanan, t. o. m. Täby och Viggbyholm . . .	0,1	0,5	0,8	0,9	0,9
Summa för fjärrbanor (endast förortstrafik) . . .	5,2	5,8	7,0	7,4	8,1
Djursholmsbanan . . .	1,6	1,7	2,0	1,9	1,8
Saltsjöbanan . . .	1,8	2,4	2,7	2,3	2,0
Lidingöbanorna (blocksystem
endast delvis). Bron öppnad
först under år 1925 . . .	–	–	–	–	2,1
Summa förortstrafik vid banorna . . .	–	–	-	–	14,0
Fjärrtrafiken, Central en (max.
2.9 mill. år 1919) . . .	1,3	2,1	2,6	2,6	2,5
Brommaspårväg. (2 grenar) . . .	–	–	–	–	5,8
Enskedespårvägen . . .	–	–	–	–	5,0
Sundbybergsspårvägen . . .	–	–	–	–	5,1
Södra förstadsspårvägarna (3 grenar) . . .	–	–	–	–	6,1

Som av ovanstående tabeller framgår, är förortstrafiken
på fjärrbanorna så stor, att vissa av dessa på sträckorna
närmast Stockholm skulle kunna anses som förortsbanor,
på vilka även framföres fjärrtrafik.

Tågantalet vid Centralen har utvecklats på
följande sätt åren 1900–1930.

Reflexioner i anslutning till trafikutvecklingen.

Det är endast de båda statsbanorna – västra och
norra stambanorna – samt Rimbobanan, som utvisa
jämn ökning under hela jämförelseperioden
1908–1929. Ökningen är störst vid västra stambanan,
vartill sannolikt bidragit dess under år 1926 genomförda

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/tektid/1931a/0571.html

		Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 561 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|

TEKNISK TIDSKRIFT

HÄFT. 43 ÅRG. 61 24 OKT. 1931

FÖRORTSBANOR OCH ANDRA TRAFIKMEDEL I STOCKHOLMSFÖRORTERNA.

Av civilingenjör E. Nordendahl.

FÖRORTSBANOR OCH ANDRA TRAFIKMEDEL I
STOCKHOLMSFÖRORTERNA.