Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 31 okt. 1931 - Notiser - Ett industrijubileum - Nyheter inom konstsilketillverkningen, av Op. - Sällsynta metaller i praktisk användning - Arbetsledarekurs för ingenjörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år 1911 av bröderna P. E. och J. H. Hedlund, som vid
Norrtull i Stockholm hyrde en tomt och uppförde en
verkstadsbyggnad med 7,5 X 15 m golvyta i två
våningar. Tillverkningen, som sköttes av en
arbetsstyrka om 4 man, bestod av byggnads- och
ornamentssmiden o. d. Numera har verkstaden en golvyta av
6 000 m2 och en arbetsstyrka av 231 man (år 1930).
Som bekant har firman företrädesvis specialiserat sig
på järnkonstruktioner och har ofta varit anlitad som
entreprenör för sådana vid större industri- och
affärshusbyggen i Stockholm och annorstädes
Nyheter inom konstsilketillverkningen. Det bakslag
som träffat konstsilkesindustrien sedan konjunkturomslaget
1928–1929 har icke kunnat hindra de fortgående
strävandena att förbättra denna jämförelsevis nya
industris tillverkningsmetoder. Tvärtom hava de
nedgående konjunkturerna medfört, att
rationaliseringssträvandena fortgått i större utsträckning och i
forcerat tempo. Konstsilkefabrikationen kan därför
registrera ett antal nya framsteg, som här i korthet skola
omnämnas.
Det är t. e. numera möjligt att vid framställning av
viskos-silke spola garnet direkt från den s. k.
spinnkakan utan mellanliggande haspling. Som bekant,
spinnes viskos-silket i de flesta fall på
centrifug-spinnmaskiner. Härvid ledes spinnmassan genom kapillärrör
och en tratt in i ett roterande kärl (centrifug);
spinnvätskan erhåller trådform i fina munstycken. Genom
kärlets vridning blir tråden tillika tvinnad, och genom
centrifugalkraften slungas tråden mot kärlets väggar,
där den lägger sig i regelbundna lager. Sedan
centrifugen fyllts, upptages tråden i form av en s. k.
spinnkaka, som hasplas, tvättas, blekes, avsyras, torkas,
sorteras och packas. Enligt den nya metoden kan
tvättning, blekning, avsyrning, preparering och torkning
ske redan i centrifugen. Vidare kan man numera med
hjälp av särskilda mekaniska inrättningar direkt från
den preparerade spinnkakan spola garnet på cops,
kanetter, korsspolar eller bobiner. Därigenom undvikes,
då det gäller ofärgat konstsilke, hasplingsproceduren.
Givetvis måste den moderna behandlingen av
konst-silket ske vid matematiskt noggrant bestämd
trådspänning. En dylik kan man likaledes ernå jämförelsevis
lätt med en ny anordning och till på köpet anpassa
spänningen till önskat belopp medels ytterligare en
apparat, spänningsmätaren, vilken även kan användas
vid de följande arbetsprocesserna, såsom vävning,
bandvävning, virkning, flätning, spets- och gardintillverkning
etc. På detta sätt kunna större arbetshastigheter
och jämnare produkter uppnås.
Den moderna textiltekniken har vidare att notera
ett märkligt framsteg i och med framställningen av
konstsidenvävnader, som ej bliva skrynkliga, vilket
framsteg kunnat nås först sedan en hel rad av olika
omständigheter vunnit beaktande.
De pågående strävandena till standardisering inom
konstsilkeindustrien, vilka letts av "Bisfa" (Bureau
International pour la Standardisation des Fibres
Artificielles) i Basel, hava nyligen lett till vissa resultat.
Sålunda hava en del handelsusancer, såsom bestämmelser
angående fuktighetshalt, provning och konditionering,
nummer-, hållfasthets-, tänjbarhets- och torsionsprovning
av konstsilkegarn, fastställts jämte motsvarande
toleransgränser. Vidare sysslar "Bisfa" med
inrättandet av skiljedomsinstitut och försöksanstalter i
konstsilkefrågor. Till organisationen äro anslutna många av
världens ledande konstsilkefirmor, såsom Comptoir,
Enka, Glanzstoff, Courtaulds, Snia, Emmenbrükke osv.
Konstsilkeindustrien är heller icke främmande för
den moderna arbetsledningens metoder. Vetenskaplig
driftledning, systematisk uppdelning av
arbetsprocesserna, långt gående specialisering, psykotekniskt
personurval, teknisk skolning, premiesystem etc. hava länge
tillämpats inom denna industri. Man lär även på
senare tid hava gjort försök med Bedauxsystemet.[1] Op.
Sällsynta metaller i praktisk användning. Tekniken
gör ständigt nya landvinningar bland grundämnena,
som ett efter ett tagas i anspråk för praktiska ändamål.
Hur hastigt denna utveckling gått, framgår med all
önskvärd tydlighet av en i dagarna utgiven broschyr
"Rare metals" från Fansteel Products Co., Inc., North
Chicago, Ill., ehuru denna innehåller beskrivningar och
redogörelser för användningen av endast ett fåtal
ämnen, nämligen tantal, Volfram, molybden, Cesium,
rubidium och niob.
De tre förstnämnda metallernas mångsidiga
användning torde väl vara känd av de flesta, medan de tre
sistnämnda hittills fört en undanskymd tillvaro. Som
bekant höra Cesium och rubidium till de sällsyntare
alkalimetallerna. Smältpunkten ligger för .Cesium vid 26,4°C
och för rubidium vid 38,5 °C. De båda metallerna
förekomma i sällskap med varandra och äro rätt svåra att
skilja åt. De framställas ur ett antal mineral, bl. a.
litiummineralen petalit och lepidolit, som emellertid
vanligen hålla endast helt små mängder av Cesium. Ett
undantag utgör det å Elba förekommande litiummineralet
polluxit, som kan hålla ända till 34 % cesiumoxid.
Speciellt cesium har kommit till användning i fotoceller,
enär det i jämförelse med övriga alkalimetaller har
större känslighet för ljuset och mindre än t. e. kalium
är beroende av ljusets färg. Cesiumcellen är emellertid
en alltför ny uppfinning för att den ej skulle vara i
behov av förbättringar.
Niob, som företrädesvis förekommer i mineralet
columbit, är en med tantal besläktad metall, ehuru
mycket mera sällsynt. Man har nu framställt metallen
i så stora mängder, att icke blott dess fysiska och
kemiska egenskaper kunnat närmare bestämmas utan att
man även fått begrepp om dess praktiska användbarhet.
Metallen är okänslig för de flesta kemiska reagens,
ockluderar stora gasmängder i smält tillstånd samt är
mycket lättarbetad. Metallen erinrar i sitt utseende
om platina och tar liksom denna en vacker polityr.
Den kan färgas på elektrolytisk väg, och de på så sätt
erhållna iriserande färgerna äro livligare än dem man
erhåller på tantal. I förhållande till tantal och platina
är metallen lätt; spec. v. uppgår blott till 8,3. Det
förefaller icke osannolikt, att niob kan komma att få
en viss betydelse som en exklusiv metall för
juvelerarearbeten. Kostnaden säges ställa sig billigare än för
platina, varjämte niob är lättare att bearbeta. Bl. a. är
den lättlödd både vid lödning mot niob och mot andra
metaller.
Arbetsledarekurs för ingenjörer. I häfte 35 (29 aug.)
meddelade Teknisk tidskrift i korthet planen för
industriförbundets arbetsledareinstituts kurser under
innevarande läsår, däribland en 3-veckors arbetsledarekurs
för ingenjörer med början den 30 november d. å. Denna
kurs, som är den första i sitt slag, har tillkommit
närmast på grund av framställningar från ingenjörshåll
liksom från chefer vid en del industriella företag. Man
har i dessa framställningar gjort gällande, att
ingenjörerna i arbetsledareställning icke borde ställas utanför
den upplysningsverksamhet, som arbetsledareinstitutet
bedriver. När institutets styrelse, förstärkt med
särskilda kommitterade för kursens planläggning,
behandlade frågan, var man enig om att arbetsledareinstitutets
kurser borde få en sådan inriktning och
utformning, att de icke komma i vägen för de korta
propagandaartade kurser, som teknologföreningen på senare tid
uppställt på sitt arbetsprogram. Därför beslöt man sig
för att dessa kurser i första hand skulle vända sig till
de yngre ingenjörerna, som en tid varit ute i praktiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
