Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 48. 28 nov. 1931
- Notiser
- En mätningsteknisk tidskrift
- Fartygstyper i Svenska Ostindiska Companiets flotta
- Tekniska föreningar
- Svenska teknologföreningen. Ordinarie stämma
- Metallografförbundets höstmöte, av T. B—d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I förordet påpekas, hurusom mätningstekniken
utgör grundvalen för teknisk forskning, driftkontroll och
driftförbättring, och att det arbete som nedlägges på
mätningsmetodernas fullkomnande är synnerligen
omfattande, varför det möter stora svårigheter att i den
befintliga litteraturen följa med nyheterna på området.
Tidskriftens uppgift är därför att fylla denna kännbara
lucka i litteraturen. Att man just valt tidskriftsformen
beror på att utvecklingen går så hastigt, att t. e. en
uppslagsbok snart nog blir föråldrad.
Tidskriftens innehåll är delat enligt decimalsystemet
och grupperat i tre huvudavdelningar: mätningsmetoder,
mätinstrument och tillbehör. Trots att verket
utkommer i form av häften kan därför den systematiska
ramen om hela verket behållas. Uppsatserna tryckas
på var sitt med hålslag försett blad, vilka kunna
uttagas ur häftet och infogas i systematisk följd enligt
lösbladssystemet. Med en utgivningstakt av 12 häften
per år, väntar utgivaren, att verket skall vara avslutat
inom fem år, då redogörelse lämnats för grunderna till
alla tekniska mätningsmetoder. Inalles skola dessa 60
häften innehålla ca 1 000 uppsatser. Efter de fem åren
skall verket fortsättas i den takt som nya metoder och
apparater kan göra erforderlig. Verkets kärna utgöres
alltså av textblad, innehållande korta och koncisa
beskrivningar av mätningsmetoderna. Till dessa textblad
ansluta sig kompletteringsblad, som innehålla referat
av nyheter på området. Priset utgör 1:50 Rm per häfte,
vid abonnemang å hela verket 1:215 Rm per häfte.
Fartygstyper i Svenska Ostindiska Companiets flotta.
Dr Hugo Hammars till Ostindiska Companiets jubileum
utgivna bok, vilken försäljes till förmån för Göteborgs
sjöfartsmuseum, erhålles av Svenska teknologföreningens
ledamöter, efter rekvisition på föreningens kansli, till
med 25 % reducerat pris. Bruttopriset är för
bibliofilupplaga 20 kr., för vanlig upplaga 15 kr.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Svenska teknologföreningen.
Ordinarie stämma hölls å restaurang Gillet onsdagen
den 18 nov. under ordförandeskap av direktör Robert
Dahlander.
Till ledamöter av föreningen invaldes på styrelsens
tillstyrkan ingenjörerna Gustaf Adolf Olson och Konrad
Dahlqvist, Stockholm, varvsingenjör Henrik Daniel
Norman, Göteborg, samt ingenjör Erik Anders
Anderberg, Stockholm.
I enlighet med av styrelsen framlagt förslag (Sv.
S. F:s handl. 236) fastställdes budget för år 1932,
balanserande på 128 100 kr.
Till ledamöter i valkommitté för de val, som
stadgeenligt skola förrättas vid marsstämman 1932 utsagos:
av föreningens ordförande civilingenjör Ch. Hässler
(sammank.) och statsinspektör R. Holmer samt av
stämman direktör S. Nauckhoff, överingenjör A. Ekwall,
professor B. Afzelius, arkitekt H. Ahlberg och
marindirektör T. Herlin.
Direktören, dr-ingenjör Hugo Hammar höll därefter
ett föredrag "Något om fartygstyper i svenska
handelsflottan genom tiderna"; den sakrika och ofta även
humoristiska framställningen, illustrerad av utmärkta
bilder mottogs med livligaste intresse och bifall av
auditoriet, som uppgick till omkring 200 personer. Supé
och samkväm med sång avslutade aftonen.
Metallografförbundets höstmöte.
Svenska metallografförbundets höstmöte ägde rum
lördagen den 10 okt. i Bofors och Degerfors på
inbjudan av aktiebolaget Bofors och Strömsnäs jernverks
aktiebolag. Antalet mötesdeltagare uppgick till över
100 frånsett de båda brukens egna i mötet deltagande
ingenjörer och tjänstemän.
Förmiddagen ägnades åt Degerfors järnverk, där
anläggningarna demonstrerades under 2 1/2 timmes
rundvandring i verket. Särskilt intresse tilldrog sig härvid
den nya elektriska masugnen samt den s. k. härdstugan,
vilken, utrustad med modernaste ugnar och
instrument, ursprungligen iordningställts för laboratoriets
experimentarbeten men numera även användes för
värmebehandling av inom verket erforderliga
maskindelar m. m.
Vid det efterföljande sammanträdet redogjorde
ingenjör B. D. Enlund för vid Degerfors vunna erfarenheter
om svavels inverkan på stål. Det har sedan gammalt
ansetts att svavel i hög grad verkar försämrande på
stålets egenskaper. Denna misstro har varit så djupt
rotad att knappast några försök gjorts att utröna
egenskaperna hos stål med högre svavelhalt.
Föredragshållaren hade emellertid sedan några år tillbaka
försökt utröna egenskaperna hos rödskörhetsfritt kolstål
med en kolhalt av ca 0,80 % och en samtidig svavelhalt
av ca 0,15 %. Svavlet hade tillsats som stångsvavel
vid stålets tappning i kokillerna. Sådant stål hade
befunnits hava märkliga egenskaper bl. a. i
härdningsavseende, då det ger ett fint brott oberoende av
härdningstemperaturen. Härddjupet blir dessutom ringa.
Då stålet besitter normala hållfasthetsegenskaper har
det på grund av sina säregna härdegenskaper visat sig
vara ett utomordentligt material för vissa
verktygsändamål, t. e. för stansar och saxstål. Föredraget, som
illustrerades av ett stort antal mikrofotografier och
provningsresultat, mottogs av åhörarna med påtagligt
intresse.
Som avslutning på besöket i Degerfors voro mötesdeltagarna
inbjudna till lunch, varefter avfärd skedde
till Bofors per bil och buss.
Programmet i Bofors inleddes med demonstration och
rundvandring i järnverket med tillhörande storslagna
mekaniska verkstäder. Särskilt imponerande verkade
de moderna verktygsmaskinerna för vår uppblomstrande
inhemska biltillverkning. Som bekant tillverkas en
avsevärd andel av de i maskineriet ingående delarna till
den svenska Volvo-bilen i Bofors. Berättigat intresse
tilldrog sig också det nyuppförda, rymliga och praktiskt
inredda laboratoriet.
Mötesdeltagarna samlades sedan till fortsatt
sammanträde i den nyuppförda kontorsbyggnadens stora hall.
Bergsingenjör A. Wahlsteen började med ett föredrag
om autofrettering (kallbearbetning) av kanonrör. En av
de bärande principerna vid moderna konstruktioner av
eldrör för kanoner är att det vid skottlossningen
uppstående inre gasövertrycket skall upptagas av rörväggen
så likformigt fördelat över dess hela tvärsektion som
möjligt. Detta möjliggöres genom den s. k. mantlingen,
varvid rörväggen utföres i två eller flera delar och de
yttre mantlarna påkrympas. Härvid kommer det inre
röret att stå under en viss spänning utifrån, som vid
skottlossning delvis kompenserar det inifrån kommande
trycket. På senare år har man emellertid, särskilt i
Amerika, börjat med ett nytt förfarande, den s. k.
autofretteringen. Eldröret utföres endast i en sektion men
utsättes före refflingen på hydraulisk väg för ett starkt
inre övertryck, uppgående ända till 6 000 atmosfärer.
Härvid vidgas rörets inre diameter något, medan den
yttre diametern bibehålles praktiskt taget oförändrad.
Kompressionen av materialet i rörets inre delar
medför att dess elasticitetsgräns höjes och sålunda vinnes
samma resultat som med mantlingen, men eldröret kan
utföras med klenare godstjocklek. För att förklara
saken närmare redogjorde föredragshållaren för de
intressanta förändringar som uppkomma vid kallbearbetning
av metaller i avseende på struktur och mekaniska egenskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0637.html
