Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 49. 5 dec. 1931
- Om bestämning av rörisoleringars värmeisoleringsförmåga, av Bertil Stålhane och Valter Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 49 ÅRG. 61 5 DEC. 1931
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Om bestämning av rörisoleringars värmeisoleringsförmåga, av fil. lic. Bertil Stålhane och
assistenten Valter Andersson. – Det utrikespolitiska kvartalet, av Rutger Essén. – Ekonomisk översikt. – Notiser.
– Tekniska föreningar. – Sammanträden.
OM BESTÄMNING AV RÖRISOLERINGARS
VÄRMEISOLERINGSFÖRMÅGA.
Av fil. lic. Bertil Stålhane och assistenten Valter Andersson.
För beräkning av värmeisoleringsförmågan hos
rörisoleringar av olika material har man hittills ofta
endast angivit värmeledningskoefficienten, [lambda] för
materialet i fråga. Då emellertid en sådan konstant
i de flesta fall icke utgör ett tillförlitligt
karakteristikum för isoleringen, utan i stället kan orsaka
felaktiga resultat vid beräkning av rörledningars
värmeförluster och felslut vid jämförelse mellan
olika material, bör i stället direkta bestämningar av
värmeförlusten pr meter rörlängd med en viss
isolering göras vid olika rördiametrar och olika
övertemperatur hos röret. Lämpligen utföres en gång
för alla dylika mätningar på ett vanligt och så att
säga konstant material, för att tjäna som norm vid
jämförelse med andra material. Föreliggande
utredning jämte mätningar å nöthårsfilt som norm, ha
företagits på initiativ av överingenjör O. Stålhane
och utförts vid elektrovärmeinstitutet med
ekonomiskt understöd från ingenjörsvetenskapsakademien.
Vid bestämning av värmeledningskoefficienten, [lambda],
för rörisoleringar använder man vanligen en av van
Rinsum angiven metod (Z. d. Ver. deutsch. Ing. 62,
651 [1918]). Isoleringen pålägges ett rör av viss
längd, där en konstant effekt utvecklas medelst ett
utefter hela längden, i rörets inre, jämt fördelat
elektriskt värmeelement. Rörets temperatur, dvs.
temperaturen vid isoleringens inre yta, samt
isoleringens yt-temperatur bestämmes med
termoelement. Värmeflödet fördelas så att säga koncentriskt
och en integration av värmemotstånden i cylindern ger
[lambda] = q / l . [delta]5 . 2 [pi] ln ry / ri,
där q är effekten, l rörlängden, [delta]t
temperaturdifferensen och ry och ri isoleringens yttre och inre
radier.
Man erhåller ett [lambda]-värde, som sedan användes för
beräkning av värmeförlusterna vid olika
rördiametrar, isoleringstjocklek och övertemperatur hos röret,
och å priori antages den isolering vara bättre, som
har ett mindre [lambda]. Med hänsyn tagen till
värmeövergångstalet, a, för isoleringens fria yta erhåller man
Q = l . r .2[pi] ti – to /
1 / a . ry + ln ry / ri / [lambda]
där Q är värmemängden, l rörlängden r tiden, ti
rörets temperatur, to omgivningens temperatur och
ry resp ri liksom förut isoleringens yttre och inre
radier. Vid beräkning av värmeförlusten pr
längdenhet och tidsenhet, t. e. pr meter rörlängd och
timme, blir l . r = 1.
Emellertid kan en sådan generell användning av
[lambda] medföra högst betydande fel. För det första är
själva [lambda]-bestämningen mer eller mindre osäker,
emedan det ofta är omöjligt att utföra
temperaturmätningen (särskilt vid isoleringens yta) och
bestämningen av isoleringens radie (om den ex. är
ojämn och excentrisk) med tillräcklig noggrannhet.
För det andra är det erhållna [lambda]-värdet i de flesta fall
icke en materialkonstant i egentlig mening, i det
isoleringen oftast är inhomogen, sammansatt av flera
olika skikt etc., vilket gör att en omräkning till
andra dimensioner icke utan vidare är berättigad.
Vidare är en beräkning av värmeförluster vid
rörisoleringar över huvud ganska osäker, då det är
svårt att i varje särskilt fall ange ett riktigt värde
på det i formeln ingående övergångstalet, a varierar
nämligen med såväl diametern som temperaturen
och ytbeskaffenheten.
Av ovan anförda skäl är man därför nödsakad att
för en viss isolering utföra en direkt bestämning av
värmeförlusten. En sådan bestämning utföres med
ett mätrör, som har den diameter för vilken
isoleringen är avsedd och samma konstruktion som ovan
beskrivits för [lambda]-bestämning. Här bortfalla
emellertid termoelementen i isoleringens yta och mätningen
omfattar endast bestämning av effekten vid olika
rörtemperatur i fortvarighetstillstånd, varav
lämpligen beräknas värmeförlusten pr meter rörlängd och
timme för olika övertemperatur hos röret över omgivningens.
En dylik direkt värmeförlustbestämning är desto
mer motiverad, som numera de flesta rörisoleringar
tillhandahållas i formstycken av vissa dimensioner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0639.html
