Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 5 dec. 1931 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén - Ekonomisk översikt, av F. Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad Japan nu eftersträvar är att en gång för alla
fastslå och få kinesiskt och internationellt
erkännande av denna sin ställning. Detta avsågs närmast
som resultat av den i september inledda
militäraktionen, syftande till en utvidgad ockupation och
kontroll över de lokala kinesiska makthavarna.
Detta har lett till strider, vilka så småningom fått
en allt större omfattning och alljämt pågå.
I anledning härav vädjade Kinas regering i
september till Nationernas Förbunds råd enligt paktens
artikel 11 (om förbundets ingripande vid situation
som innebär krig eller krigshot). Rådets
hittillsvarande handläggning av denna konflikt har emellertid
endast utgjort en manifestation av dess reella
maktlöshet i det förhandenvarande läget. Orsakerna
härtill äro framför allt det att förbundet till sitt väsen
är en europeisk organisation, vars universella skylt
är missvisande, och som i asiatiska eller
amerikanska konflikter är utanför sitt reella kompetensgebit.
Vidare är i den mandschuriska krisen den
omständigheten av betydelse att rådet endast å ena sidan
(Japan) har att göra med en suverän statsmakt och
en verklig regering, å andra sidan däremot i
verkligheten endast med lokala makthavande, för vilkas
förhållande varken rådet eller den kinesiska
centralregeringen i Nanking kan taga någon verklig garanti.
I dylikt läge blir Japan i viss mån tvunget att självt
tillgodose sina intressen. Vidare torde de i pakten
förutsedda sanktionerna, blockad m. m. i närvarande
läge icke av någon regering kunna tillgripas mot
Japan, på grund av de stora ekonomiska förluster
varje dylik aktion skulle medföra. Och slutligen är
Japans ingripande i Mandschuriet otvivelaktigt ägnat
att där skapa mera ordnade och för världshandeln
bättre lämpade förhållanden samt åtnjuter ur denna
synpunkt sympatier både i England och i viss mån
även i Amerika.
Även om Japan kan sägas i rent formell mening
ha inlett krigiska operationer i strid mot pakten
torde rådet icke helt kunna gå emot Japan i denna
konflikt. En dylik aktion skulle för övrigt endast
leda till Japans utträde ur N. F.
Hittills har rådet intagit en mycket vacklande
ståndpunkt. Rådsmötet i oktober associerade mot
Japans protest – under hänvisning till Kellog-pakten
– en representant för U. S. A:s regering och
uttalade sig under Briands presidentskap ganska
skarpt emot Japans aktion. Föreläggandet om
utrymmande kunde emellertid knappast ha varit
allvarligt menat, och vid rådsmötet den 16 november,
då operationerna i Mandschuriet fortfarit i allt större
skala, visade det sig att rådet icke kunde enas om en
mot Japan riktad ståndpunkt. Tillsvidare har man
nöjt sig med förberedelser till utsändandet av en
internationell undersökningskommission.
Det sannolika är att rådets aktion kommer att
rinna uti sanden, och att N. F:s maktlöshet i
utomeuropeiska konflikter därigenom kommer att tydligt
ådagaläggas. Det är vidare troligt att Japan lyckas
föra sin aktion till avsett slutmål och sålunda
framtvinga Kinas erkännande av dess förhärskande
ställning i Mandschuriet. Möjligt är emellertid att man
på kinesiskt håll lyckas samla sig till kraftigare
motstånd än hittills, och att i varje fall konflikten i
Mandschuriet kan bli ett påskyndande moment i det
uppbyggande av en ny och auktoritativ statsmakt i
Kina som otvivelaktigt – om än långsamt – är på väg.
Nationernas Förbunds roll i den mandschuriska
krisen har icke höjt dess prestige. Den 12:te
ordinarie förbundsförsamlingen i Genève i september var
heller icke på något sätt märklig. Hela förbundsverksamheten
behärskas för närvarande av den till
februari nästa år utsatta stora nedrustningskonferensen.
Den allmänna ekonomiska depressionen skapar
visserligen i alla länder en för rustningsbesparingar
gynnsam atmosfär, men den ökade oron i världen,
ovissheten om Mellaneuropas framtid, händelserna i
den Fjärran Östern m. m. bidraga samtliga till
stärkandet av en i motsatt riktning verkande ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
