Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 5 dec. 1931 - Notiser - Internationell planläggning av allmänna arbeten - Rötskadors inverkan på virkets hållfasthet - Järnhanteringen i Sverige under tredje kvartalet 1931
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
summariska karaktär, visade, att tvivelsutan något i
föreslagen väg kunde uträttas.
Frågan underställdes sedermera vederbörande
specialkommittéer inom studiekommissionen för den
europeiska unionen, vilka ställde sig gynnsamt till saken,
varpå slutligen nationernas förbunds församling genom
en resolution den 24 september 1931 uppdrog åt en av
förbundets samfärdsel- och transitorganisation tillsatt
undersökningskommitté att granska, samordna på
internationellt plan och påskynda verkställigheten av
konkreta förslag till allmänna arbeten från olika
regeringars sida.
Genom förbundsrådets bemedling kom ett sammanträde
till stånd med denna undersökningskommitté i
Genève den 14 och 15 oktober 1931 under ordförandeskap
av generaldirektören för tyska järnvägarna dr F.
Dorpmüller. Bland kommitténs ledamöter må nämnas
professor P. G. Hörnell. Internationella arbetsbyrån
är i kommittén representerad av tre av styrelsens
ledamöter, en från varje grupp, jämte lika många
suppleanter.
Kommittén beslöt att till samtliga medlemsstater
ävensom övriga stater, vilka deltaga i förhandlingarna
inom europeiska studiekommissionen, utsända en
skrivelse med anhållan att delgiva nationernas förbunds
generalsekreterare alla av dem framlagda positiva
förslag avseende allmänna arbeten. För möjliggörande av
skyndsam behandling skulle förslagen vara tillräckligt
genomarbetade, så att de kunde ingående prövas ur
teknisk och ekonomisk synpunkt samt med hänsyn till
möjligheten av deras finansiering. Sålunda borde de
medgiva en noggrann uppskattning av kostnaden för
arbetena, antalet erforderliga dagsverken och sättet för
arbetstillfällenas fördelning i tidshänseende. Möjligen
kunde samma arbete, som utfördes enligt olika metoder,
leda till anställandet av olika stora arbetsstyrkor. I alla
aylika fall skulle de olika metoderna beskrivas och resp.
kostnadssummor angivas. Sistnämnda uppgifter borde
kompletteras med uppgift å inbesparade utgifter för
arbetslöshetsunderstöd, genom vilka en del av kostnaderna
för arbetena kunde bestridas.
Vad beträffar de principer, efter vilka arbetena skulle
utväljas, uttryckes i skrivelsen den meningen, att med
hänsyn till rådande ekonomiska förhållanden valet
borde i stor utsträckning göras beroende av arbetenas
produktiva beskaffenhet, med avseende därvid fästat å
vad det ekonomiska läget krävde. Enligt kommitténs
uppfattning borde arbeten, som krävde en relativt stor
arbetsstyrka, icke tillgripas utom av tvingande lokala
eller andra skäl, därest icke utförandet bidroge att
avhjälpa den rådande ekonomiska krisen. Därför borde
för närvarande icke komma ifråga några förslag
innebärande ökning av den ekonomiska eller industriella
utrustningen i länder, där redan förefintliga resurser i
sådant hänseende icke fullt utnyttjas eller kunna finna
ekonomisk användning; kommitttén anser det icke vara
önskvärt, att nytt kapital investeras i anläggningar,
som kunna leda till sådan påföljd. Däremot borde vid
radande förhållanden företräde givas åt anläggningar,
vilka i gynnsamt fall kunde leda till, icke en ökning
av produktionsmedlen, utan en bättre distribution av
fabricerade varor eller livsmedel samt minskade
produktions- och transportkostnader för dylika, varigenom nya
avsättningsmarknader skapades eller nya köpare
tillkomme; syftet härmed borde framför allt vara att
förbättra existensförhållandena i länder, där
arbetslösheten är särskilt svår eller där den industriella
utrustningen icke är tillräcklig.
Vid sidan av statsarbeten hänvisar kommittén i
skrivelsen till förslag, som kunna ha ingivits till
regeringarna av samfälligheter eller enskilda, av
internationell eller nationell omfattning, och vilka icke
kommit till utförande. Kommittén anhåller att få del av
dylika förslag, därest de nått ett tillräckligt framskridet
stadium, ävensom av regeringarnas yttranden däröver.
Rötskadors inverkan på virkets hållfasthet. Forest
Products Research i Storbritannien har nyligen
publicerat resultaten av undersökningar på virke, skadat
genom svampangrepp. Resultaten refereras kortfattat
i "Engineering" (27 november 1931), ur vilken tidskrift
vi återge följande:
Undersökningarna avsågo att klarlägga de fortskridande
svampangreppens inverkan på virkets fysiska
och kemiska egenskaper. De fysiska egenskaper som
undersöktes voro främst böjningshållfastheten och
specifika vikten, den kemiska lösligheten i alkali.
Det använda träslaget var s. k. Sitka spruce.
Provstyckena hade dimensionerna 125 X 10 X 10 mm och
utskuros i stockar, från vilka ytlagret blivit avskalat till
en tums tjocklek för eliminerande av fuktighetens
inverkan på de yttre fibrerna, Sitka spruce säges vara
ett av de mest homogena träslag som finnas, varför det
väl lämpade sig för dessa undersökningar.
Provstyckena valdes med omsorg, så att endast raka och
homogena stycken utan kådlåpor kommo till
användning. Proven steriliserades först vid 100 °C en halv
timme tre dagar i följd; steriliseringen inverkade ej på
Virkets hållfasthet. Vissa provstycken bevarades
steriliserade, andra infekterades med renkulturer av de
svamparter, som faktiskt förekomma på dylikt
importerat virke. Svamparna fingo utvecklas vid 22 °C
under en tid av 1–10 veckor, varefter dels infekterade,
dels sterila provstycken underkastades böjningsprov.
Efter dessa torkades proven, och viktsförlusten,
beräknad som torrsubstans, bestämdes. De maldes sedan till
mjöl och behandlades med alkali för undersökning av
lösligheten.
Det mest anmärkningsvärda resultat, som framgick
av undersökningarna, var att hållfastheten mycket
hastigt påverkades av svampangreppen. Parallellt med
hållfasthetens minskning fortskred den kemiska
förändringen. Efter två veckor hade timret förlorat ca
Ve av sin hållfasthet, och denna minskades sedan i
samma proportion, tills endast ca 1/5 av den
ursprungliga hållfastheten kvarstod, varefter förändringen
fortskred långsammare. Lösligheten i alkali ökades i
ungefär samma tempo som hållfastheten minskades.
Provstyckenas utseende undergick ej på långt när
motsvarande förändringar. Viktförlusten efter 10 veckor
utgjorde ca 1/6 av provens ursprungliga vikt.
Undersökningarna anses hava visat, att virkets
försvagning genom svampangrepp snarare har sin grund
i kemiska förändringar i cellväggen än i dennas
mekaniska genombrytande.
Järnhanteringen i Sverige under tredje kvartalet 1931.
Den i dagarna av Järnverksföreningen publicerade
statistiken för tredje kvartalet 1931 präglas av den
fortsatta lågkonjunkturen.
Järnmalmsexporten under årets 10 första månader
uppgick endast till 3,8 mill. ton, eller ca 44 % av
exporten under motsvarande tid 1930.
Även järnexporten visar sjunkande siffror. Den
uppgick under årets första 10 månader till 138 700 ton,
eller ca 84 % ax exporten under motsvarande tid år
1930, dvs. motsvarande en minskning med i medeltal
16 % av exportkvantiteterna föregående år.
Minskningen träffar emellertid de olika varuslagen tämligen
ojämnt. Tackjärnsexporten har sålunda minskats med
5 900 ton, eller ca 15 %, kisel- och mangan järnexporten
med 3 800 ton, eller ca 30 %, exporten av göt med 1100
ton, eller ca 41 %, av råstänger med 3 700 ton, eller
ca 57 %, av varmvalsat stångjärn med 13 800 ton, eller
ca 37 %, samt av kallvalsat eller kalldraget stångjärn
med 1 600 ton, eller 33 %. Å andra sidan visar exporten
av vissa varuslag en ökning, sålunda rund valstråd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
