Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 10 okt. 1931 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 OKT. 1931
BERGSVETENSKAP
77
medel från packningen ryckes med luften ner i pulpen.
Vid Minerals Separations motsvarande apparat
inledes som känt luft genom ett rör i botten mitt under
propellern. För laboratoriebruk är dock det äldre
utförandet utan extra luft mest använt. I huvudsak av
denna typ är den från universitet i Utah
härstammande lilla 50 gramsapparaten, som numera utföres
i celluloid, varvid även metalldelarna överklädas med
celluloid eller bakelit.1 Dessa små apparater, av vilka
redan ett antal finnas i användning i Sverige,
användas huvudsakligen för undersökningar med rena
mineral och speciellt vid de forskningsarbeten som
avse uppfinnandet av nya flotationsreagens.
Av ungefär samma typ är den i fig. 10 visade
laboratorieapparaten, som härrör från
flotationslabo-ratoriet vid Combined Metals Reduction Co:s
anrikningsverk i Bauer, Utah.
En laboratorieapparat av avvikande och något
nyare typ är Ruths apparat, fig. 11. Den utmärkes
av att pulpen med hjälp av en speciellt konstruerad
propeller och under upprätthållande av en låg
vattenyta i propellerrummet mycket effektivt piskas
sönder, och därefter införes i
skurnavskiljningsrum-met. Den på bilden visade typen kan genom
utbyten av vissa delar lätt omändras för olika
förhållanden, bl. a. till en Fahrenwaldapp,araten
närstående typ. En senare laboratorietyp, fig. 12, är
utförd på samma sätt som de stora för drift avsedda
Ruth-apparaterna. På bilden, fig. 13, visas ett antal
dylika celler hopsatta för kontinuerliga försök. Detta
utförande utmärkes även av att avfallsuttaget ligger
högre än godsintaget, varigenom pulpen lyftes allt
högre och högre under gången från den ena cellen
till den andra. Godset ledes sålunda in i den lägsta
cellen, och avfallet erhålles från den översta. Detta
arrangemang medför att omfloteringar med
tillhörande returbehandling av mellanprodukter etc. kan
utföras inom en sammanhängande apparat, bestående
i Eng-. & Min. J. Vol. 126, s. 504.
Fig. 13. Laboratorieflotationsapparat för kontinuerlig drift, typ Ruth.
av ett visst antal celler, utan att extra pumpar,
ledningar eller rännor behöva anlitas.
(Forts.)
Fig. 12. Ruths flotationsapparat.
MOTSTÅNDSMATERIAL TILL ELEKTRISKA
UGNAR FÖR HÖGA TEMPERATURER.
Av bergsingenjör GUNNAR NORDSTROM.
(Forts. fr. sid. 70.)
Litteratur.
J. N. Pring: The electric furnace, London 1921.
F. Holmgren: Elektriska energiens användning- för värmning
av vällugnar och vällgropar samt för alstrande av ånga,
J. K. A. diskussionshäftet 1920, sid. 62.
Bradford Noyes Jr: The variation in the resistance of carbon
and graphite with temperature, The Physical Review. Vol.
24, 1924 II, sid. 190.
T. F. Baily: Ingöt soaking pits heated electrically, The Iron
Age 1925 I, sid. 617.
F. Skaupy: Metallkeramik. Die Herstellung von Metall-
körpern aus Metallpulver, Berlin 1930.
M. Pirani: Elektrothermie, Berlin 1930.
P. W. Döhmer: Molybdän Widerstandsofen, Z. V. D. I. 1928,
sid. 556.
W. Fehse: Elektrische Ofen mit Heizkörpern aus Wolfram,
Sammlung Vieweg, nr 90, 1928.
K. E. Rogers: High temperature heat treating furnaces, Los
Angeles 1930. (Betr. Globars.)
E. F. Collins: The metallic resistor in industrial heating
furnaces, Chem. Met. Engg. Vol. 30, nr 24, 1924.
R. M. Keeny: Heating by electricity in the chemical indu-
stries, Chem. Met. Engg. Vol. 32, 1925.
W. Röhn: Hitzbestaendige Legierungen, Congrés international
pour 1’essai des matériaux, Amsterdam 1928, sid. 389.
H. Nathusius: Bau von elektrischen Ofen zum Härten,
Gliihen und Emaillieren, Feuerfest 4, 1928.
H. Gruber: Das Verhalten hitzbeständiger Legierungen gegen
Schwefel und eine neue schwefelbeständige Legierung. Fest-
schrift zum 70. Geburtstage von Dr Wilhelm Heraeus,
Hanau 1930.
F. E. Bash and J. W. Harsch: Durability tests of
nickel-chrome resistor materials, Congrés international pour 1’essai
des matériaux, Amsterdam 1928, sid. 463.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
