Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Feb. 1931 - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stift 3 och 4 kopplas till glödtråden-katoden.
Stift 5 " " extragallret.
Indirekt upphettade treelektrodrör:[1]
Stift 1 kopplas till anoden.
Stift 2 " " styrgallret.
Stift 3 och 4 kopplas till glödtråden.
Stift 5 " " katoden.
Endast hos rör, som ersätta redan sålda rör och som
hava anoden kopplad till en kontaktskruv på
glasballongens översida, får stift 1 lämnas oförbundet eller
kopplas till en extra elektrod.
Indirekt upphettade skärmgallerrör:
Stift 1 kopplas till skärmgallret.
Stift 2 " " styrgallret.
Stift 3 och 4 kopplas till glödtråden.
Stift 5 " " katoden.
Kontaktskruven på glasballongen kopplas till anoden.
II. Europeiska rördimensioner.
1. Rörsockelns största dimension, exklusive
eventuella kontaktskruvar, skall understiga 40 mm.
Inklusive kontaktskruvar skall rörsockeln kunna
passera genom ett med sockeln koncentriskt hål med högst
60 mm diameter.
2. Rörets största höjd, mätt från undersidan av
sockeln, exklusive stift, till överdelen av glasballongen,
inklusive ev. kontaktskruv, skall högst uppgå till 140 mm.
3 Glasballongens största diameter måste underskrida
65 mm.
4. Glasballongens diameter mitt för
skärmgallerflänsens medellinje skall vara 41 mm.
5. Hos ett skärmgallerrör skall avståndet från
undersidan av sockeln, exklusive stift, till medellinjen hos det
transversella skärmgallrets cylindriska fläns,som
passar i motsvarande hål i apparatens skärmplåt, uppgå till
45 ± 3 mm.
Glödspänning för rör.
Flertalet delegater framhöllo önskvärdheten av att
glödspänningen hos alla mottagarerör och likriktarerör
skulle standardiseras. 4 volt rekommenderas såsom
standardspänning för indirekt upphettade rör. Nästa
sammanträde i kommitté nr 12 skall även söka åvägabringa
en standardisering till 4 volt av alla förekommande rörs
glödspänningar.
Säkerhetsföreskrifter för nätanslutna mottagare.
Ett försök att sammanfatta de olika ländernas
föreskrifter för nätanslutna mottagare hade utförts av det
holländska sekretariatet. Något förslag till internationella
normer förelåg ej nu, men ett kommande sammanträde
torde taga upp denna fråga på nytt och söka åvägabringa
en sammanjämkning av de olika nationella önskemålen.
Övriga frågor.
Flera andra aktuella frågor inom radiotekniken
upptogos till diskussion utan att de dock i nuvarande
form kunde föras fram till beslut. Bland dessa frågor må
nämnas: Standardisering av proppar och hylsor av alla
slag för rundradioapparater; fastställande av
rörelse-resp. vridningsriktning för spakar, strömbrytare och
rattar etc.; nätstörningar vid nätanslutna mottagare;
symboler och beteckningar samt leverans- och
provbestämmelser för rör.
H. Sy.
Användningen av olika slags bärvågsanläggningar i
det svenska interurbannätet. I Elektroteknik nr 11
1929 redogjordes för en enkanalig
högfrekvenstelefonkonstruktion. Denna har jämte en liknande
konstruktion från Svenska radioaktiebolaget fått mycket stor
användning inom telegrafverket, i det att c:a 30
bärvågstelefonförbindelser på sådana anläggningar för
närvarande äro i drift och ett tjugutal nya dessutom
planeras för innevarande år. Av de nya anläggningarna
hava ungefär hälften redan beställts hos Standard
Electric; återstoden torde antagligen komma att levereras
av Svenska radioaktiebolaget, som redan fått beställning
på en del.
Det är naturligtvis sträckorna Nässjö-Malmö,
Halmstad, Hälsingborg resp. Göteborg samt Göteborg-
Malmö, som beröras av pågående eller planerade
stam-kabelarbeten, vilka i första hand komma i fråga för
sådana enkanalssystem. Sålunda finnas f. n. i Nässjö, där
stamkabeln Stockholm-Malmö för tillfället slutar, icke
mindre än 17 st. dylika terminaler. Även i Norrland ha
emellertid flera anläggningar uppsatts eller planerats,
framför allt å sträckorna Gävle-Sundsvall-Umeå-
Luleå.
Fördelaktig ekonomi kan i trots av nuvarande låga
kopparpriser, under i övrigt gynnsamma förhållanden
påräknas för permanenta installationer på så korta
sträckor som 50-60 km. Det har nämligen visat sig, att
man icke blott kan utnyttja de två stamledningarna i
samma fyrskruv för två högfrekvensförbinaelser eller
extra samtal utan man kan även på den bibehållna
lågfrekvensduplexen lägga in ytterligare en
högfrekvensförbindelse, varigenom alltså 6 st. telefonförbindelser
kunna erhållas på de fyra trådarna i en fyrskruv
förutom de telegrafförbindelser, som eventuellt uttagas.
Någon begränsning i det antal fyrskruvar på samma
stolplinje, som kan utrustas med dylika anläggningar,
har hittills icke behövt göras. Den redan vid
provdriften Norrköping-Nässjö gjorda erfarenheten, att
bärvågor i de skilda anläggningarna med lika frekvens
böra ha samma riktning å viss stolplinje för att minska
överhörningen, har bekräftats även vid drift å duplex.
Dr Vos har som bekant teoretiskt härlett en förklaring
härtill.
Man kan säga, att behovet av tre- eller fyrkanaliga
system i Sverige på grund av de nya
enkanalkonstruktionerna med bärvågor upp till 10 000 p/s i hög grad
inskränkts, då det endast i enstaka fall nu kan betala
sig att utföra de omläggnings-, balanserings- och
pupiniseringsarbeten å blankledningar och inledningskablar,
som äro nödvändiga för drift av flerkanaliga
anläggningar, vilkas högsta bärfrekvenser ha periodtal på
30-40 000 p/s. Mer än två flerkanaliga
högfrekvens-telefonanläggningar på samma stolplinje torde icke
heller kunna påräknas med det hos oss använda
skruvsystemet, som ju eljest har många fördelar. Beträffande
Norrland, som är ilet enda tänkbara fältet för
fler-kanalssystem hos oss, erbjuder rimfrostbildningen en
extra, dock visst icke oövervinnelig svårighet för de
högre bärfrekvenserna.
Även Siemens har gjort en enkanalskonstruktion med
låg bärvåg för luftledningar, som med gott resultat lär
ha provats på en sträcka Berlin-österut, där
blankleci-ningarna ännu icke äro ersatta med kablar. I motsats
till vad som är fallet med de två andra i Sverige
an-vän cia konstruktionerna har Siemens’ system samma
bärvåg för båda talriktningarna, varvid undre sidobandet
användes för ena talriktningen och övre sidobandet för
den andra. En viss instabilitet hos förbindelserna eller
för stor nedskärning i de lägsta periodtalen av det
överförda frekvensbandet äro de nackdelar, som kunna
tänkas vidlåda en sådan konstruktion utan
högfrekvens-balans, om icke tillräckligt goda filterkonstruktioner
stå till buds. Samma bärvåg för båda riktningarna med
tillhjälp av högfrekvensbalans för överföringsledningen
har å andra sidan med framgång använts i U. S. A.,
t. e. på undervattenskablarna från fastlandet till ön
Catalina utanför Californiens kust samt nyligen mellan
Key West, Florida, och Kuba. Homogena kablar med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
