Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2. Feb. 1931
- E. T. Glas: Television. En översikt av grundläggande fakta, apparatur och resultat
- Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fylla sådana villkor, utan man är hänvisad till
anbringandet av särskilda utjämningskretsar, equalizers,
vilkas uppgift blir att kompensera ledningens fallande
frekvenskarakteristik genom överlagring med en
stigande dylik. Bell Telephone använde vid sin
demonstration sådan artificiell utjämning såväl för de lägsta
som de högsta frekvenserna. En extra svårighet vid
de förra bjuda de transformatorer, som erfordras för
ledningens anslutning. Bell Telephone lyckades icke
desto mindre att framställa transformatorer, som vid
en avslutning om 600 ohm utan nämnvärd
olikformighet överförde ned till 10 p/s. Slutliga prov
på den färdiga förbindelsen gåvo till resultat, att
samtliga frekvenser mellan 10 och 20 000 p/s
överfördes en sträcka av ca 400 km utan större
olikformighet än 2 dB. (60 % olikformighet i överförd
effekt). Det är intressant att höra, att samma goda
resultat vanns såväl vid ledning som radioförbindelse,
denna sistnämnda dock av mera demonstrationsartad
natur.
Sedan vi sålunda sett, huru det verkligen är
praktiskt möjligt att överföra de väsentliga frekvenserna
i televisionssignalens ekvivalenta spektrum, måste vi
också utreda, huru det förhåller sig med
fotocellströmmens likströmskomposant. Denna förstärkes
icke i sin egenskap av likström och ingår således ej
heller i den slutligen utsända signalen, vare sig man
överför denna per ledning eller radiovägen.
Emellertid bestämmer just denna komposant bildens
grundton och är alltså väsentlig nog. Det enklaste och
allmännast använda förfaringssättet grundar sig på
ett empiriskt återinförande av den statiska
kompo-santen i mottagningsänden på alldeles samma sätt
som det är möjligt att med tillhjälp av
gallerspänningen reglera slutrörets statiska anodström i en
vanlig förstärkare. Det är också förenat med en viss
fördel, att likströmskomposanten ej ingår i signalen, ty
det spelar då ingen roll, om föremålet befinner sig i
dagsljus eller mörker vid analyseringen, så att ett
eventuellt mörkrumstvång undvikes.
(Forts.)
NOTISER
Nya transformatornormer hava under titel Svenska
teknologföreningens handbok XXXI, resp. Svenska
elektrotekniska normer SEN4, i dagarna utkommit och
kunna erhållas genom teknologföreningen eller
elektroindustriföreningen till ett pris av kr. 2: 20.
Med anledning av att tryckningen blivit något
försenad har tiden för normernas ikraftträdande
framskjutits från den 1 jan. till den 1 mars 1931.
Med dessa normers utgivande är den äldre handboken
"Normer för elektriska maskiner och transformatorer"
av år 1920 definitivt satt ur spelet, med undantag för
bestämmelserna om överslagsspänningar för genomföringar,
betr. vilka av fabrikationshänsyn fastställts en
övergångstid av ca 2 år, eller till den 1 jan. 1933.
Radiofrågor på IEC-mötet i Stockholm 1930. I
Elektroteknik för augusti 1930 sid. 157 lämnades ett
kortfattat meddelande om resultatet av lEC-mötets i
’Stockholm förhandlingar under sommarens sammanträde.
Något närmare meddelande om de beslut, som fattades
i kommitté nr 12 "Radiokommunikation", kunde då ej
lämnas, enär protokollet ej förelåg utskrivet. Här nedan
följer en sammanfattning av de viktigare besluten enligt
nu publicerat protokoll.
Rördimensioner och -kopplingar.
Här angivna standarddimensioner och specifikationer
gälla endast för rör med en sockel och blott för
elektronrör med en effekt, som understiger 10 watt eller för
lik-riktarerör för mindre ström än 60 mA eller en spänning
understigande 500 V (effektivvärden).
I. Europeiska rörhållare och socklar.
1. Kontaktanordning i rörhållaren:
Kontaktanordningen i rörhållaren skall vara fjädrande med en
fjädring av minst 0,5 mm. Det skall vara möjligt att böja
ut fjädrarna i kontaktanordningen 1,7 mm från
centrumlinjen av ett tänkt kontaktstift, insatt i rörhållaren, utan
att permanent formförändring av fjädrarna uppstår.
2. Kontaktstift i rörsockeln: Kontaktstiften skola
utföras utan fjädring och med en diameter av 3 ± 0,0 5 mm.
Under övergångstiden skola stiften hava en diameter av
3,10 ± 0,15 mm. Kontaktstiftens längd mätt från
sockelns undersida och inkluderande ansatsen på stiften
(om sådan förekommer) samt lödstället skall vara
16,5 ± 1,5 mm. Stiften skola rundas väl i den fria ändan.
Samtliga stift i en och samma sockel skola vara lika
långa med en tolerans av ± 0,5 mm.
3. Komplett rörsockel och hållare: Vilket stift som
helst med en diameter av 3,10 ± 0,15 mm i en färdig
rörsockel skall göra god kontakt med motsvarande hylsa
i rörhållaren. Vid provning av en kontakts godhet
gäller den bestämmelsen, att en kontakt, som ger upphov till
ett större spänningsfall än 20 mV, då 1 A likström
passerar kontaktstället, skall anses mindervärdig.
4. Skyddsplåt: Hålen i den skyddsplåt, som skyddar
fjädrarna i rörhållarna från beröring, skola hava en
minimidiameter av 3,40 mm.
5. Rörstiftens placering: Den gigg,msom bestämmer
de olika rörstiftens placering, skall hava följande
utseende och dimensioner:
Mått i mm
a = 10,150 ± 0,020
b = 8,ooo ± 0,015
c = 6,100 ± 0,010
d = 3,250 ± 0,010
e = 8,125 ± 0,015
f = 12,924 ± 0,025
g = 10,060 ± 0,020
Sockel med 3 stift. För en sockel med blott 3 stift
skola stiften l, 2 och 3 användas.
Sfockel med 4 stift: För en sockel med blott 4 stift
skola stiften l, 2, 3 ’och 4 användas.
6. Rörstiftens koppling i den europeiska sockeln:
Följande olika typer av rör skola kopplas enligt nedan:
A. Sockel med 3 stift.
Halvvågslikriktare:
Stift 1 kopplas till anoden.
Stift 3 och 4 kopplas till glödtråden-katoden.
B. Sockel med 4 stift.
Helvågslikriktare:
Stift 1 och 2 kopplas till anoderna.
Stift 3 och 4 kopplas till glödtråden-katoden.
Övriga rör:
Stift 1 kopplas till anoden.
Stift 2 kopplas till gallret.
Stift 3 och 4 kopplas till glödtråden-katoden.
Om anoden är kopplad till en kontaktskruv på
glasballongens översida må stift 1 lämnas oförbundet eller
kopplas till en extra elektrod.
C. Sockel med 5 stift.
Direkt upphettade rör:
Stift 1 kopplas till anoden.
Stift 2 " " styrgallret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:27:39 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931e/0036.html
