Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1931 - H. Fransén, E. Velander: Kraftverksmannens synpunkter på problemet om fjärrmätning och fjärrkontroll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändstationerna måste man avväga den ekonomiska
gränsen mellan den direkta fjärrkontrollen av
samtliga manöverorgan och en mer eller mindre
fullständigt genomförd automatisering. Men här inkomma
också rena driftsäkerhetssynpunkter, ty det är väl i
regel lugnare för en driftledare att med hjälp av
fjärrmanövrering och fjärrindikering steg för steg
utföra manövrerna i drabantstationen och iakttaga
resultatet av varje koppling, innan man övergår till
nästa, än att anförtro alltsammans åt automatiskt
maskineri i den andra stationen, det må nu vara
försett med aldrig så sinnrika säkerhetsanordningar.
Vid mindre kraftbelopp är emellertid en ganska
vittgående automatisering så att säga en ekonomisk
nödvändighet. Ett utbyggande kan då ibland bli
möjligt endast genom automatisering. Ett intressant
fall är den nya stationen i Bofors. Här har man ökat
krafttillgången, icke genom en utvidgning av den
äldre stationen utan genom att på en ur
vattenbyggnadsteknisk synpunkt lämpligare plats uppföra en
drabantstation, som är delvis automatiserad och
skötes medelst fjärrkontroll från huvudstationen.
Fjärrkontrollen medför här besparingar i
anläggningskostnad och frigör byggaren från en del
praktiska begränsningar.
Samkörningsfallet.
Vid de hittills behandlade fallen är det dels
driftsynpunkten och dels den ekonomiska synpunkten,
både med avseende på personalkonto och
anläggningskostnad, som äro avgörande. Går man
däremot över till den tredje typen av fjärrkontroll,
nämligen vid samköming mellan relativt
självständiga kraftverk, som ligga på stort avstånd, är det
nog de energiekonomiska synpunkterna, som träda i
förgrunden. I regel kan nämligen driften där
läggas så, att vid en störning systemet klippes upp i
flera relativt självständiga delar, som var för sig
ordna upp driften och sedan i lugn och rö koppla
samman igen, när störningen undanröjts. På
teknikens nuvarande stadium har det direkta
fjärrin-greppet över mycket stora avstånd därför mindre
betydelse. Men det kan också hända, att detta
bottnar i en brist på pålitliga tekniska hjälpmedel. När
dessa komma fram, lära sig nog driftmännen snart
att utnyttja dem och därigenom bortfalla kanske en
del av de begränsningar i fråga om samköming, som
avståndet för närvarande sätter. Eller uttryckt på
annat sätt, det är icke otänkbart, att med hjälp av
fjärrkontrollapparater samköming kan göras tekniskt
möjlig över sammanbin dningsledningar, som eljest
skulle vara för klena för att ge stabil synkrondrift.
I stället för fjärrmanövreringen är det dock för
närvarande f järrmätningen, som har störst betydelse
vid samköming. Man kommer över från driftchefens
till samkörningschefens domän. Ibland kombineras
f järrmätningen med automatisk ordergivning över
stora avstånd, så att samkörningschefen medelst
fjärröverföring, t. e. på en ordertavla i en fjärran
station kan ange det effektbelopp, som stationen bör
leverera eller hålla i beredskap.
Vad står då att vinna i detta fall?
Energisamkörning ordnas ju i regel så, att en gemensam
driftplan uppställes, exempelvis för en vecka i taget, och
sändes ut till de olika samkörande verken, som sedan
ha att rätta sig därefter. Enligt planen gå en del
verk med i stort sett konstant belastning under de
tider, då de överhuvudtaget äro i drift, medan andra
användas för frekvensreglering. I båda grupperna
kan det finnas både vattenkraft- och
värmekraftverk. Det gäller att spara kol och att utnyttja
magasinen och maskineffekten. Driftplanen uppgöres
efter en belastningsprognos, som på basis av en
rationellt ordnad statistik och den hos samkömingsled
ningen samlade praktiska erfarenheten kan göras
ganska exakt. En del smärre avvikelser förekomma
ju alltid, men det är sällan mera bråttom att justera
dem än att både rapporter och order mycket väl
kunna givas per telefon. Vid dylik samköming rör
det sig också i allmänhet om större kraftverk, där
man i alla fall måste ha högkvalificerad vakthållning
dygnet runt, och sålunda ej kan spara mycket på
personalkontot genom att installera fjärrkontroll.
Detta är väl orsaken till att fjärrövervakningen över
stora avstånd ännu så länge kommit ganska föga i
bruk. Behovet är ej så stort, att man är villig att
betala vad som helst för de tekniska hjälpmedlen,
och utarbetandet av dessa har därför fått anstå.
Genom användning av dylika hjälpmedel kan man
avlasta personalen i kraftstationerna från en hel
mängd rapporter och meddelanden, som taga tid
från annat arbete. Många rapporter om belastningar,
spänningar, vattenstånd och annat ha endast
ögonblickets värde genom att de möjliggöra för
driftledaren att kontrollera, om driften går efter den
uppställda samkörningsplanen, eller att bedöma vilka
justeringar, som fordras. Detta kan bättre ske på
automatisk väg genom fjärrmätning. Här spela också
psykologiska faktorer in. Samkörningschefen får ett
helt annat grepp på problemet, då han i sitt
kontrollrum har instrument, som direkt och automatiskt
indikera de viktigaste driftstorheterna i nätet, och då
han med dessa instrument omedelbart kan iakttaga
effekten av lämnade order. Han känner sig mera i
kontakt med systemet än om han helt och hållet
skulle vara beroende av telefonen. Å andra sidan
kommer den lokala driftledningen i de olika
stationerna att bättre följa givna instruktioner, då de veta,
att driften löpande övervakas i ett centralt
kontrollrum.
Huvudsaken torde väl ändå vara den
energiekonomiska vinsten: möjligheten att på ett smidigare sätt
avpassa beredskapshållningen och ej i onödan starta
upp en reservstation, med därav följande besparingar,
möjligheten att så att säga fin justera samkörningen
utan att behöva ringa ideligen fram och tillbaka
mellan stationerna och centralkommandot.
Ett nära till hands liggande sätt att minska
telefonerandet utan att därför behöva installera
fjärrkontrollapparater, är att göra vissa rutinmässiga
omläggningar i driften beroende på systemets frekvens.
I ett visst driftläge gå vissa stationer med fulla
pådrag, andra taga belastningsvariationerna och sköta
frekvensregleringen. I detta läge justeras
frekvensen till fastlagd nivå med en viss marginal på båda
sidor. Om belastningen stiger, orka de reglerande
stationerna ej längre hålla uppe frekvensen. När
denna går under visst överenskommet värde,
övergår utan särskild ordergivning frekvensregleringen
till en supplementstation, som startas upp.
Eventuellt avkopplas vissa mindre viktiga belastnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
