Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1931 - H. Fransén, E. Velander: Kraftverksmannens synpunkter på problemet om fjärrmätning och fjärrkontroll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förandet av fjärrkontroll. Det gäller att snabbt
kunna komma igång efter en störning, det gäller
för driftledaren att i varje ögonblick vara fullt
underrättad om driftens läge, så att om en kritisk
situation skulle inträda, han snabbt kan ingripa för
att hindra ett avbrott eller begränsa det till minsta
möjliga omfattning. Det kan t. e. inträffa, att en
överbelastning inträder. Om man icke då hastigt nog
lyckas sektionera nätet eller skilja ifrån något stort
belastningsobjekt av mindre betydelse, så kan det
hända, att hela systemet går ur fas och att ett
långvarigt avbrott uppkommer. Det berättas från New York
om ett katastrofalt avbrott, som började med att ett
kabelfel gjorde några synkrona omformar stationer
strömlösa. Överbelastning inträdde på kringliggande
stationer, vilka löste ut och störningen spred sig till
ett stort område. Det var omöjligt att sätta igång
någon omformarstation, eftersom hela nätets
belastning låg på. Här hade tydligen en katastrof kunnat
undvikas, om man genom fjärrkontroll snabbt
sektionerat ifrån den del av nätet, där den första
störningen uppträdde.
När minuterna äro dyrbara, är det svårt att reda
sig med enbart telefonorder. Omfattningen av
utväxlade rapporter växer hastigt med antalet
driftställen i systemet. En telefonorder, den må vara
aldrig så väl eller koncist avfattad, tar dock
alltid en viss tid. Först skall man ringa upp,
vederbörande befälhavare i under stationen skall komma
till apparaten, ordern skall läsas upp och noteras,
och innan den blir utförd och kvittensanmälning
kommer måste nödvändigtvis flera minuter förflyta.
Är det så en hel serie omkopplingar, som krävas,
förstår man lätt, att tidsutdräkten kan bli betydlig. De
interna telefonsystemen bli hårt belastade.
Maskinisterna bli upptagna med att vänta i telefon, just
när de bäst behövas på annat håll. Härtill kommer
svårigheten att just vid dylika kritiska tillfällen de
vanliga telefonförbindelserna ofta bli upptagna
genom att abonnenter ringa på för att höra sig för om
strömavbrottet.
Mycket kan vinnas genom systematisering av
order givningen. Detaljerade standardorder uppställas
för vissa manövrer, som sedan blott behöva
betecknas med en siffra, och personalen trimmas ungefär
som i brandkåren. Men ej ens den bästa
driftorganisation kan fullt ersätta en fjärrkontroll, som gör
det möjligt för den centrale driftledaren att direkt,
utan tidsförlust, ingripa på en fjärran punkt.
Drabantverksfallet.
Fastän här använts etiketten
"elektricitetsverks-fairet" gälla naturligtvis liknande synpunkter vid
organisationen av driften inom ett primärkraftverk
med dess understationer, utom att avstånden här bli
större och manövrerna icke sällan äro mera
invecklade. Detta gäller särskilt för drabantverk, alltså
när man från huvudstationen vill kunna starta upp,
fasa in och reglera ett närliggande vattenkraftverk.
Här flyttas emellertid tyngdpunkten för
fjärrkontrollens motivering över på det ekonomiska området.
Genom sådan fjärrkontroll kan man göra betydande
besparingar på personalkontot. Man behöver ej längre
ha högkvalificerad personal i vakttjänstgöring dygnet
om för att snabbt kunna utföra order, som meddelas
pr telefon. Även om det för stationens skötsel
fordras vaktmanskap, som bor på platsen, så kan man
vid införandet av fjärrkontroll undvika skiftgång,
och man kan reda sig med billigare folk än vad som
fordras vid manuell kontroll och ordergivning pr
telefon.
Vid kraftverk, som ligga i samma eller av varandra
beroende vattendrag, syftar fjärrkontrollen dessutom
ofta mot en förbättrad vattenhushållning.
Kombinationer, som falla under denna kategori, äro
t. e. Surahammarnätet, där driftkontrollen för två,
sedermera fem, smärre vattenkraftstationer förlägges
till ett centralt kontrollrum, och Sydsvenska
kraftaktiebolagets stationer i Lagan, där man siktar på
en successiv överföring av driftledningen till
centralställverket i Knäred. Ett alldeles färskt fall, som
ännu ligger under utredning, är vattenfallsstyrelsens
nya kraftverk vid Vargön, som förmodligen,
åtminstone partiellt, kommer att fjärrkontrolleras från
Trollhättan, inte så mycket på grund av verkets
betydelse för driftberedskapen utan fastmera i
besparingssyfte och därför att Vargödammarna behärska
hela vattenframsläppningen i Göta älv.
Kanalväljare och automatisering.
Så länge man rör sig med måttliga avstånd är det
tydligen enklast att lägga ner en flertrådig kabel med
en överföringstråd för varje indikering respektive
fjärrmätning, som behövs. I mera invecklade fall
med ett stort antal indikeringar kräves ett mycket
stort antal trådar, och man måste se sig om efter
vägar att utnyttja förbindelsekanalen så att man reder
sig med så få trådar som möjligt. Detta sker som
bekant medelst synkrona väljare i avsändnings- och
mottagningsstationerna, som i tur och ordning samtidigt
inkoppla en avsändningsapparat och motsvarande
mottagningsapparat till den gemensamma
överföringstråden. Då man måste gå fram med luftledning,
lönar det sig nog ganska snart att införa sådana
fördelningsapparater, därför att en mångtrådig
svag-strömsledning lätt ger anledning till störningar. När
stationerna äro förbundna med kablar, så att man
för en relativt ringa extra kostnad kan lägga ner en
mångtrådig kabel i samma gravar som
huvudkablarna, ligger gränsen vid något större avstånd, ty
kabelkostnaden stiger då långt ifrån proportionellt
mot trådantalet. Överhuvudtaget bör man nog
tänka sig för, innan man går in för en alltför stor
komplicering av ändapparaterna i syfte att reda sig
med så få trådar som möjligt. Den underhålls- och
reparationskostnad, som alltid följer med rörliga
apparater, syns visserligen inte direkt vid en
jämförelse av anläggningskostnaderna men spelar icke
desto mindre sin roll i praktiken.
Då man överväger att införa fjärrkontroll för en
drabantstation, kommer man alltid in på frågan om
automatisering. Man kan nämligen uppfatta
automatiseringen såsom ett medel att minska antalet
nödvändiga fjärrförbindelser. Genom användningen av
automatiska startanordningar, infasningsanordningar
och pådragsregulatorer kan man nämligen komma
därhän, att en hel kraftstation kan köras igång eller
stoppas med endast en enda fjärrsignalförbindelse.
Liksom man måste avväga den ekonomiska gränsen
mellan flertrådig kabel och fördelningsapparater i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
