Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1931 - Edy Velander: Överesikt av fjärrkontrollens tekniska hjälpmedel - S. Nordström: Fjärrmätning och fjärrkontroll med hjälp av kommersiella svagströmsförbindelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Älvkarleby till sekundärstationen vid Norrviken över
en högfrekvenskanal på kraftledningarna och från
Norrviken till Stockholm i en av telegrafverket
förhyrd telefonledning. Apparatens känslighet var bättre
än ± 2 % och genom differentialkopplingen
upphävdes effekten av inkommande störningar vid de två
likriktarna praktiskt taget, så att apparaten fungerade
riktigt, ännu då störningarna voro så häftiga, att
signaltonen nätt och jämnt kunde uppfattas vid
lyssning i telefon. Resultatet var också inom vida
gränser oberoende av signalströmmens amplitud, dvs. av
överföringskanalens dämpning.
En mottagare med tvillingoscillator, som lämpar
sig för signalering i ett högre frekvensområde, visas
i fig. 17. Den är också baserad på
differentialeffekten utav två likriktade växelströmmar, som variera
på motsatt sätt. Apparaten har två självsvängande
mottagare, av vilka den ena ger en frekvens, som
ligger under, den andra en frekvens som ligger
över det frekvensområde, inom vilket
signalströmmen varierar. Vid stigande frekvens på
signalströmmen kommer därför svävningstonen i den
förstnämnda mottagaren att stiga, i den sistnämnda att
falla. Svävningstonerna föras genorn identiska filter,
vilkas avskärningsfrekvens ungefär motsvarar
sväv-tonernas frekvens mitt på skalan. De utgående
strömmarna likriktas, och det visar sig att de komma att
variera såsom kurvorna I1 och I2 i fig. 17 tagna som
funktion av signalströmmens frekvens. I figuren har
mottagaren visats i kombination med ett
korsspolinstrument, som ställer in sig efter förhållandet
mellan de båda likriktade strömmarna. Detta
instrument kan tydligen kalibreras direkt i frekvens eller,
om man så vill, direkt i den mätstorhet, som på
avsändningsstationen bestämmer den utgående
signalströmmens frekvens.
Differentialinstrumentet kan också utbildas som
ett relä för manövrering av en hjälpmotor, som med
lämplig utväxling varierar de båda mottagarnas
frekvenser, så att dessa alltid följas åt på ett visst
avstånd och automatiskt inställa sig efter den
inkommande frekvensen. I så fall kan arbetsområdet göras
mycket större än frekvensbandet mellan mottagarnas
egenfrekvenser, och eftersom inställning sker på
strömlikhet i likriktarna blir man så gott som
alldeles oberoende av signalströmmens amplitud.
Thyratronmottagaren. På senaste åren har General
Electric Co. i Amerika upptagit systemet med
frekvensvariation och utbildat en högst sinnrik
mottagare, som genom sin enkelhet synes ha stora
förutsättningar att föra denna fjärrmätningsmetod ett steg
framåt. Apparaten är baserad på användning av s. k.
thyratronrör och påminner mycket om den förut
omnämnda impulsfrekvensmetoden, i det mottagaren
åstadkommer en laddning av en kondensator genom ett
mätinstrument för varje hel period i den inkommande
signalströmmen. Detta åstadkommes genom att
använda thyratronrören såsom tröghetsfria reläer i
enlighet med schemat i fig. 18. Signalströmmen inmatas
i en transformator med två lindningar kopplade till
de båda thyratronrören. Dessa äro i princip intet
annat än glödkatodrör med tre elektroder, så
konstruerade att de ha mycket högt inre motstånd vid
negativa gallerförspänningar och mycket lågt vid
positiva gallerförspänningar. Som man ser är den
ena sekundärlindningen omkastad. Under ena
halvperioden har sålunda rör 1 lågt motstånd, så att
kondensatorn C laddas från strömkällan V genom
mätinstrumentet A, under det att rör 2 har högt
motstånd och bildar avbrott. Under nästa halvperiod
får rör 1 högt motstånd och hindrar ström från
strömkällan att framtränga genom mätinstrumentet, under
det att rör 2 har lågt motstånd och bildar
kortslutning för kondensatorn C, som sålunda urladdar sig
genom röret. Om den inkommande frekvensen är f,
blir medelvärdet av strömstyrkan i instrumentet I
lika med f . C . V, alltså direkt proportionell mot
signalfrekvensen. Genom en särskild koppling kan
man inom vissa gränser göra sig praktiskt taget
oberoende av variationer i matningsspänningen V.
Båda de sistnämnda mottagarna för signalering
med frekvensvariation äro emellertid så nya, att
några praktiska erfarenheter ännu icke föreligga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
