Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 87 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1931 - Edy Velander: Överesikt av fjärrkontrollens tekniska hjälpmedel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig, 16, Frekvensbrygga med tvillinguttag (automatisk
potentiometer för växelström) med kurvor över
obalansspänningen på tvillinguttagen l och 2 samt
differentialströmmen [DELTA]I i galvanometerreläet.

Fig. 17. Tvillingoscillator, 1 självsvängande
mottagare, 2 filter, 3 likriktare, 4
korsspolinstrument. Diagrammet under visar huru
svängningsfrekvenserna [omega]’ och [omega]" variera
med den inkommande frekvensen [omega] samt
hur de likriktare strömmarna I_i och I₂ och
förhållandet I_i/I₂ i korsspolinstrumentet
följer denna variation. Till höger visas
kalibreringskurvan mellan kW i avsändaren och
I_i/I₂ i mottagarens korsspolinstrument.



Fig. 18. Thyratronmottagare.
Strömkällan V laddar kondensatorn C genom
ampermetern A och thyratronröret 1 och
urladdar under nästa halvperiod genom
thyratronröret 2. Diagrammet under
visar, hurusom strömmen Z blir direkt
proportionell mot frekvensen. Under till
höger ett nyckeldiagram, som antyder,
hurusom thyratronrören verka såsom ett
tröghetsfritt relä.

svaras av en viss frekvens på signalströmmen. Då
frekvensen uppmätes i mottagningsändan, kan
mat-storheten sålunda återfås genom lämplig kalibrering.
Metoden infördes för ett 10-tal år sedan av
Westinghouse, som använde frekvenser av storleksordningen
50 och en ganska komplicerad anordning med
strömvågar för att successivt addera effektuttagnmgarna
på en sektion av Chicago-Milwaukee-S:t
Paulbanan. Anordningar för fjärröverföring med
frekvensvariation vid hörbar frekvens och vid
högfrekvens ha sedermera angivits av författaren och
utexperimenterats till praktiskt användbar form vid
vattenfallsstyrelsens laboratorium i Älvkarleby.

Avsändningsapparaten vid detta system är mycket
enkel, nämligen en generator med glödkatodrör, i
vars frekvensbestämmande krets en vridkondensator
eller Variometer är inkopplad, som påverkas av det
fjärrvisande mätinstrumentet (fig. 15 c). Det svåra
i uppgiften är egentligen att åstadkomma en
noggrann automatisk frekvensmätare, som kan arbeta
med utomordentligt ringa inkommande energi och
som blir praktiskt taget oberoende av den
inkommande signalens amplitud. Ett par möjliga lösningar
av detta problem angåvos av författaren i
patentet 62025 av 1922. Sedermera lia bättre apparater
framkommit, av vilka jag skall tillåta mig att
beskriva två.

Den ena är en automatisk frekvensbrygga.[1] Varje
frekvenskänslig bryggkoppling eller kondensator
skulle teoretiskt sett kunna användas som automatisk
frekvensmätare enligt samma princip som den ovan
angivna automatiska potentiometern i Leeds &
North-rups system för fjärrindikering med likström (fig. 11).
Förutsättningen är emellertid, att man använder ett
0-instrument, som slår åt ena sidan, då den
inkommande frekvensen ligger över bryggans inställning,
och åt den andra, då den ligger under detta värde.
Det finns elektrodynamiska reläer, som ha den
egenskapen och som möjligen skulle kunna användas
ända upp i det hörbara frekvensområdet, men de äro
mycket olämpliga för praktiskt bruk på grund av sin
dyrbarhet och stora effektförbrukning.

Söker man använda likströmsreläer, och insätter
man för den skull en likriktare i bryggledningen,
stöter man på den svårigheten att den likriktade
strömmens variation som funktion av bryggans
inställning vid viss inkommande frekvens blir en
V-formad kurva, sådan som antydes av kurvan I₁ i den
schematiska fig. 16. Vid ett visst värde på den
likriktade obalansströmmen kan reläet icke avgöra på
vilken sida om jämviktspunkten bryggans inställning
befinner sig och kan därför ej dirigera motorns
rörelsriktning.

Denna svårighet kan elimineras genom att så att
säga differentiera kurvan: man anbringar på
frekvensbryggan två uttag för 0-instrumentet, så
ordnade, att de ge balans for något olika
frekvensvärden. Den likriktade obalansströmmen förlöper då i
de båda uttagen såsom linjerna I₁ och I₂ i fig. 16;
de bilda något förskjutna V-kurvor. Genom att
utnyttja dessa båda strömmar i motverkande riktning
i ett galvanometerrelä för likström erhålles en
reläeffekt, enligt kurvan I₂ - I₂, som går från plus till
minus, då bryggan passerar ett inställningsvärde mitt
emellan inställningen för det ena och det andra
brygguttaget. Härigenom skapas förutsättning för att
låta differentialreläet manövrera en hjälpmotor, som
alltid förskjuter bryggans inställning i riktning mot
jämvikt och sålunda tvingar den att följa med
variationerna hos den inkommande signalströmmens
frekvens.

I fig. 16 antydes hur detta system tillämpas vid
en frekvensbrygga, som tidigare angivits av
författaren. [2] R är ett spänningsdelarmotstånd, varav en
n-tedel uttagits till 0-instrumentet, C en kondensator
och M en variabel ömsesidig induktans, vars
primärspole har induktansen L. Balansvillkoret blir då

[omega] = 1/(c(L+nM))^1/2

På den ömsesidiga induktansens sekundärsida har nu
gjorts två uttag, 1 och 2, som genom likriktare föras
till ett differentialrelä. Variometern inställes medelst
en hjälpmotor, som kontrolleras av differentialrelät.
Denna apparat har bland annat försöksvis använts
för överföring av vattenståndet i Älvkarleby till
driftkontoret i Stockholm. Signalfrekvensen låg därvid
mellan 800 och 1 200 per./sek. Den överfördes från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>