Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 94 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1931 - W. Hesselius: Fjärrmätning enligt Siemens' impulsfrekvenssystem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mätsystemen måste övertaga friktionsarbetet från de
övriga systemen.

Impulsfrekvensförfarandet borteliminerar
emellertid på ett mycket enkelt sätt alla dessa svårigheter.
Summabildningen kan förklaras med några få ord,
Man behöver blott koppla mottagareinstrumentet så.
att det mäter summan av kondensatorernas
laddningsströmmar hos samtliga mottagningsanordningar, dvs.
summainstrumentet inkopplas i strömkretsen
omedelbart efter mottagareanordningens strömkälla (fig. 7).



Fig. 7. Summering på mottagaresidan; e = summainstrument.

Omkopplingsreläerna, som ladda och urladda
kondensatorerna, kunna därvid arbeta i en med avseende på
tiden för kontaktgivningen fullt godtycklig takt, ty
mottagareinstrumentet uppmäter blott medelvärdet
hos laddningsströmmarna.

För att överföra den vid en station bildade
summan av flera deleffekter på ett längre avstånd, kan
man tillämpa två metoder. Består summan, som man
önskar överföra, blott av 2-3 summander, så
använder man enklast en särskild sändaremätare, i vilken
summan mekaniskt bildas. Består summan däremot
av ett stort antal summander, går man tillväga på
följande sätt:

Summan bildas på sändaresidan på samma sätt som
ovan beskrivits och i serie med visareinstrumentet för
summaindikeringen inkopplas en motormätare för
likström (fig. 8). Denna har tillräckligt stor tröghet för
att vrida sig likformigt och utan inflytande av
laddningsströmstötarna. Motormätaren är försedd med en
särskild kollektor, som manövrerar fjärrledningens
sändarerelä. På mottagaresidan uppsattes samma
anordning som vid överföring av enkla mätstorheter.
Härigenom är den betydelsefulla användningen av
fjärrmätningen, som på ett enkelt sätt löser
problemet summabildning över en tvåtrådig ledning,
given.

Självfallet kan man även på samma sätt bilda
summan av summor, något som kan förekomme t. e. vid
fördelningscentraler, där det gäller att summera ett
flertal kraftverks effekter, vilka var och en för sig
äro sammansatta av effekter från ett antal
generatorer.

Ett exempel härpå antydes av fig. 9, som
schematiskt åskådliggör den vid Berlins elektricitetsverk
utförda kombinerade summa- och fjärrmätanläggningen.
Varje kraftverks effekt indikeras i resp. kontrollrum
och överföres vidare till den gemensamma
energifördlningscentralen i Klingenberg, där de olika
deleffekterna kontinuerligt registreras. För summabildningen
tjänstgör likaledes ett antal registreringsinstrument,
varav ett ständigt upptecknar den totala
summaeffekten ("BEWAG-Summe"), under det att vart och ett
av de andra registrera summan av två av varandra
oberoende delsummor från godtyckligt väljbara
kraftverk. De härför erforderliga omkopplingsorganen
erbjuda samtidigt möjlighet att till de olika kraftverken
återföra antingen den totala summaeffekten eller
någon av deleffekterna. Instrumenten för
summaeffekterna äro utförda med två mätområden, 0 - 250
och 0 - 500 MW. Mätområdesomkopplingen
verkställes medelst under registreringsinstrumenten
befintliga omkopplare, och det mätområde som för
ögonblicket är gällande, markeras vid
registreringsinstrumenten av olikfärgade lampor och vid de
indike-rande instrumenten av i dessa inbyggda fallklaffar.

Jag skall nu något beröra frågan angående
överföring av effekter vid de fall, där energiriktningen
växlar, vilket ju icke kommer ifråga vid enstaka
maskiner, men väl vid kraftverk och
transformatorstationer, som äro anslutna till t. e. två kraftverk eller två
kraftverksnät. Vid första ögonblicket synes måhända
lösningen av detta problem enligt det hittills skildrade
förfarandet möta vissa svårigheter, enär antalet
överförda impulser är detsamma, om sändareapparaten



Fig. 8 Summering på sändaresidan.



Fig. 9. Schematisk anordning av fjärrmätnings- och
summeringsanläggningen vid Berlins elektricitetsverk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>