Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 95 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1931 - W. Hesselius: Fjärrmätning enligt Siemens' impulsfrekvenssystem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

roterar i ena eller andra riktningen. Vi skola
emellertid se, att problemet låter sig lösa med tillhjälp av
tämligen enkla additiva anordningar.

För en enkel fjärrmätning utan sändarerelä
behöver man blott anbringa en liten omkopplare på axeln,
som verkar på sådant sätt, att den gör kontakt åt ena
hållet, då mätareaxeln vrider sig i ena riktningen
och bryter kontakten, då axeln vrider sig i motsatt
riktning. Härigenom ändras strömimpulsernas
riktning, och genom ett i mottagarekopplingen befintligt
polariserat relä omkopplas mottagningsinstrumentet,
som i detta fall har nollpunkten befintlig på skalans
mitt eller inom skalan. Man erhåller härigenom
utslag åt båda riktningarna, beroende på
energiriktningen (fig. 10).

En annan metod, som medför fördelen av en
förlängd skala, är att två mottagareinstrument anordnas,
ett för varje energiriktning. Denna anordning
angiver på ett mycket tydligt sätt, huruvida effekten
levereras eller konsumeras, något som i ännu högre
grad markeras, om man använder sig av
ljusbandinstrument eller medelst det polariserade reläet
ansluter lampor i olika färger, som växlande lysa,
beroende på energiriktningen. Denna metod medför dock
olägenheten av att 3 ledningar för fjärröverföringen
bliva erforderliga.

I många fall, särskilt vid mera komplicerade
kraftnät, är den nyss beskrivna metoden för överföring
och summering av effekterna vid växlande
energiriktning visserligen användbar men dock mindre
lämplig. Man kan då i stället använda den i det följande
beskrivna apparaten, vilken även erbjuder fördelen
att lätt låta sig ansluta till befintliga telefonledningar
och även utnyttjas för överföring medelst riktad
högfrekvens. Sändareapparaten består dels av den
vanliga kWh-mätaren, dock utan kollektor, och dels av
en av spänningen oberoende ined konstant varvtal
roterande obromsad induktionsmotor eller en synkron-



Fig. 10. Fjärrmätanordning för växlande energiriktning.

motor. Båda apparaterna äro förbundna medelst en
liten planetväxel, vars tredje kugghjul står i
förbindelse med kollektorn, som verkställer brytningarna
av strömmen i fjärrmätledningen eller i kretsen med
det polariserade sändarereläet (fig. 11). Kollektorn
roterar då med ett bestämt varvtal, när sändareinstru-



Fig. 11. Sändareinstrument med synkronmotor för växlande
energiriktning.

mentet står stilla. Det tillhörande
mottagareinstrumentet injusteras så, att visaren därvid befinner sig
på skalans mittpunkt eller någonstädes inom skalan,
beroende på mätområdet, och bildar där 0-punkten.
Vrider sig sändareinstrumentet i andra riktningen, så
minskar impulsfrekvensen och samtidigt minskar
instrumentutslaget. När instrumentet intagit sin
mekaniska nollpunkt, röra sig de båda kugghjulen i
planetväxeln, som äro anslutna till mätaren resp.
motorn med samma varvtal, men i motsatt riktning.
Denna konstruktion hos givareinstrumentet för
växlande energirlktning medför, som synes, exakt samma
mottagareanordningar, som användas vid den enkla
fjärrmätningen.

Jag har förut nämnt, att fjärrmätledningens
beskaffenhet vad beträffar dess motstånd och
isolationstillstånd inom vida gränser icke har något inflytande
på mätmetoden, men det har hittills förutsatts, att
särskilda för fjärrmätningen avsedda ledningar stått
till förfogande, och att desamma icke underkastats
inflytanden från högspännings- eller andra
starkströmsledningar. Vid överföring på mycket långa
avstånd - då en speciell ledning skulle betinga en
material- och montagekostnad, som skulle
omöjliggöra projektets realiserande - önskar man givetvis
utnyttja redan befintliga ledningar, såsom telefon- och
telegrafledningar eller starkströmsledningarna själva.
I de flesta fall finnas telefonledningar tillgängliga,
men i regel äro dessa redan starkt utnyttjade för deras



Fig. 12. Samtidig fjärrmätning och telefonering över samma linje.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>