Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 118 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1931 - S. Lemoine, E. Magnusson: Stockholms nya rundradiostation

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 13. Likriktarestativet.

på vardera 85 kVA och 270/(11 000/22 000) V, dvs
sekundärlindningen är uppdelad i 2 hälfter. Transformatorerna
äro triangel/dubbelstjärnkopplade med likriktarnas
anoder anslutna till var sin fria ände av
sekundärlindningarnas faser. (Se principschemat och fig. 13.)
Mellan de båda stjärnkopplade sekundärlindningarnas
"nollpunkter" är en drossel (interphase reactance)
inkopplad, vars mittuttag blir systemets minuspol.
Pluspolen utgöres som vanligt av likriktarnas
kato-der och uttages på mittuttag å
glödströmstransformatorernas sekundärlindning, vilken således måste vara
isolerad för 10 000 V spänning till jord. De tre 85
kVA transformatorernas delade och stjärnkopplade
sekundärlindningar äro så anslutna, att varandra
motsvarande fasspänningar ligga 180° förskjutna.
Genom denna anordning erhålles 2 parallellkopplade
3-fas halvvåglikriktare, vilka genom fasförskjutningen
tillsammans bilda en likriktare av 6-fastyp med
hel-vågslikriktning. Den nyssnämnda
dros-seln förhindrar genomgång av den från
vardera 3-faslikriktaren uppkomna 150
per. växelströmskomposanten, som
genom fasförskjutningen neutraliseras i
drosseln och sålunda aldrig kommer ut
och överlagrar den likriktade
högspänningen. Däremot uppstår genom
kombination av de tvenne likriktarna en 300
per. ton, som överlagrar högspänningen.
Denna ton borttages genom ett filter av
drosslar och kondensatorer. Drosslarna
äro utförda av öl j ek yl d typ,
kondensatorerna gjorda av papper, allt konstruerat
för en driftspänning av 10 000 V. De
stora kapaciteterna i filterkretsarna -
tillsamman 40 [mikro]F - ha förutom sin
utjämnande verkan på den likriktade
högspänningen den viktiga uppgiften att
genom sitt låga motstånd för
lågfrekvensströmmarna i mellan- och
slutförstärkarna under modulering utjämna de
armars härigenom uppkomna
variationerna i högspänningen, vilket skulle resultera i
distorsion.

En viktig sak är att vid start och provning av
sändaren kunna reglera den likriktade högspänningen
inom tämligen vida gränser. Detta sker genom
reglering av likriktaretransformatorernas
primärspänning och utföres med tillhjälp av den tidigare nämnda
induktionsregulatorn, som är inkopplad mellan 220
V sidan av stationens huvudtransformatorer och
likriktaretransformatorernas lågspänningslindning.
Vridningen av induktionsregulatorns rötor utföres
vanligen av en hjälpmotor, som genom omkastning av 2
faser kan ändra rotationsriktning. Ifrågavarande
induktionsregulator är dimensionerad för en
inkommande 3-fasspänning av 220 V, vilken den förmår
variera med ± 50 V. Denna reglerade spänning
överföres så till likriktaretransformatorernas
primärlindning, enligt ovan utförd för normalt 270 V, vilket
sekundärt motsvarar en växelspänning av 11 000 V
pr lindningshalva. En sänkning av primärspänningen
till 170 V medför således en sänkning av
sekundärspänningen till ca 7 000 V.

I händelse av fel på induktionsregulatorn kan denna
medels elektriskt manövrerade oljebrytare
förbikopplas, så att 220 V spänningen inkommer direkt å
likriktaretransformatorerna. För att emellertid i sådant
fall kunna fullbelasta dessa äro de försedda med ett
uttag för ifrågavarande spänning.

Till- och frånslagning av likriktareapparaturens
glöd- och anodspänning sker från kontrollbordet i
apparatsalen (fig. 14) genom elektriskt manövrerade
brytare. Dessa äro försedda med maximalreläer och
elektriskt förreglade inbördes och med
sändareutrustningen i övrigt, så att de olika kretsarna endast
kunna sättas under spänning i en viss ordning.
Sålunda måste t. e. gallerförspänningarna för samtliga
rör vara inkopplade, innan anodspänningen kan
tillkopplas, och likriktarens glödspänning vara
tillslagen före högspänningen osv.

För att i största möjliga utsträckning säkerställa
stationens drift har det visat sig lämpligt att utbygga
10 000 V likriktaren med 2 st. likriktarerör, bildande
en reservfas, vilken vid fel å något av de 6 i drift



Fig. 14. Kontrollbordet med vänstra slutförstärkaren och dess svängningskrets. I
bakgrunden högfrekvensfiltret,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>