Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 139 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1931 - Fritz Jacobsson: Spännigsreglering i växelströmsnät på landsbygden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samma för alla konsumenter, nämligen
spänningsfallen i tertiärtransformatorer,
kvartärtransformatorer och installationer, vilka vid hög belastning
uppgå till 4 + 5 + 2 = 11 %, motverkas genom
motsvarande spänningshöjning i sekundärstationen. Vid
låg belastning bliva de gemensamma spänningsfallen
ca 1 + 1 + 1 = 3 %. Sålunda erfordras för nämnda
ändamål en spänningsvariation av 8 %. Vid
synkrona belastningsvariationer hos samtliga
konsumenter uppstår därvid ingen spänningsvariation hos
konsumenterna.

Spänningsfallen i linjerna medföra däremot
avsevärda variationer i konsumenternas spänning även
vid synkrona belastningsvariationer. Vi hava i
sekundärlinjerna upp till 8 %, i tertiärlinjerna upp
till 10 % och i kvartärlinjerna upp till 5 %
spänningsfall. Alltså vid rent aritmetisk addition 23 %
spänningsfall. Linjespänningsfallet varierar med det
elektriska avståndet från sekundärstationen, vid
avståndet 0 är spänningsfallet 0 % och vid avståndet
100 % är spänningsfallet max. 23 %. Dessutom
varierar detta spänningsfall proportionellt mot
belastningen. Rent teoretiskt löser man nämnda
problem på så sätt, att halva spänningsfallet
motverkas genom central reglering från 4-5,75 % vid
fullast till -5,75 % vid tomgång. Den återstående
hälften motverkas genom omsättningshöjning hos
ingående transformatorer. Denna omsättningshöjning
skall teoretiskt varieras lineärt med det elektriska
avståndet, så att den vid avståndet 100 % blir
11,5 %.

Om man kunde exakt fullfölja denna teoretiska
möjlighet, skulle spänningsregleringen komma att se
ut på det sätt som angives i fig. 1.

Vi se, att den mångomtalade medelsvensson skulle
få konstant spänning enligt detta förfarande, medan
de mest närbelägna konsumenterna få ± 5,75 %
variation vid fullast resp. tomgång och de bortersta
få [plusminus] 5,75 % variation. Belastningen går emellertid
aldrig helt ned till noll. Man kan i allmänhet räkna
med 25 % som lägsta last. Alltså skulle
variationerna bli + 5,75 % och - 2,75 % vid linjernas
början samt -5 % och +2,75 % vid linjernas slut.
Vi kunna då bättra upp förhållandena genom en
ytterligare höjning av omsättningstalet fram mot
linjernas slut på sätt, som angives i figuren. Vi
kunna på detta sätt begränsa variationen mellan
+ 5,75 % och -2,75 %. Sedan står det oss fritt att



Fig. 1. Spänningsändringen som funktion av elektriska
avståndet vid kontinuerlig omsättningsvariation.



Fig. 2. Spänningsändringen som funktion av elektriska
avståndet vid omsättningsvariation i steg om 5 %.

genom den centrala regleringen ändra hela systemets
läge, så att variationen i stället blir exempelvis
+ 4,75 % och -3,75 %.

Av praktiska skäl kan man emellertid icke variera
omsättningstalen kontinuerligt utan nöjer sig med
steg på 5 %. I förevarande fall utnyttjar man
lämpligen 3 steg och kan då lösa problemet exempelvis
enligt fig. 2. De största variationerna bliva därvid
+ 5 % och - 3,25 % vid linjernas början och - 3 %
och + 6 % vid linjernas slut. Dessutom uppträda
ett par ytterlighetsvärden vid låglast. Dessa
ytterlighetsvärden äro - 4,5 % vid ca 22 % av längden
och + 7,25 % vid ca 78 % av längden.

Det finnes naturligtvis många möjligheter att
variera inplaceringen av omsättningshöjningarna. T
det här uppritade diagrammet avses att
fullastspän-ningen skall bliva relativt hög. Även på de sämst
belägna punkterna blir fullast-spänningen minst 97 %
av den normala. I gengäld får man en relativt hög
spänning 107,25 % vid lägsta last och på sämst
belägna punkt, vilket dock torde vara av mindre
betydelse. Variationen hos den enskilde konsumenten
blir i sämsta fall ca 9 %.

För linjespänningsfallens kompensering erfordras i
sekundär stationen en spänningshöjning av 5 % vid
fullast och en spänningssänkning av ca 3 % vid
låglast.

För de gemensamma spänningsfallens
kompensering erfordras ytterligare kompensation av ca 11 %
spänningsfall vid fullast och 3 % spänningsfall vid
tomgång. Följden blir, att man vid
sekundärstationen skall reglera på 100 % vid låglast och ca
117 % vid fullast. Vi se, att man under dessa
förhållanden får konstant spänning - 99 % eller 104 %
vid den punkt på linjerna, där spänningsfallet
uppgår till ungefär halva maximivärdet. Regleringen
kan sägas gå ut på att spänningen hålles konstant
vid nämnda punkt.

För att underlätta regleringen hava kompenserade
registrerande voltmetrar blivit uppsatta i
sekundärstationerna. Kompenseringen sker med hjälp av
strömtransformator inkopplad i en typisk linje samt
lämplig impedans. Voltmetern angiver därvid
spänningen i nämnda tyngdpunkt.

Vi hoppas också att med hjälp av dessa
kompenserade voltmetrar kunna övervinna stationsper-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>