Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1931 - Fritz Jacobsson: Spännigsreglering i växelströmsnät på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
142
TEKNISK TIDSKRIFT
1 AUG. 1931
pornas inköpspris och av energipriset. Vid
granskning av kurvorna finner man, att den normala
spänningen icke alltid är mest ekonomisk. Man kan
faktiskt erhålla något bättre ljusutbyte per
kostnadsenhet, om lamporna i vissa fall drivas vid en
spänning, som något avviker från normalspänningen. Man
bör emellertid observera, att kurvorna äro tämligen
flacka omkring minimipunkterna. Några procents
avvikelse från den optimala spänningen har sålunda
tämligen ringa betydelse.
Vid diskussion av spänningsvariationens inverkan
på belysningen framhålles ofta, att ljusstyrkan
varierar avsevärt redan vid måttliga
spänningsvariationer. Vid 10 % överspänning stiger ljusstyrkan
(för en vakuumlampa) till ca 137 % av normala
värdet. Vid 10 % underspänning sjunker ljusstyrkan
till 67 % av normalvärdet. När man ser dessa
siffror, frågar man sig: Kan man verkligen nöja sig
med en belysning, som varierar så avsevärt? Vid
närmare iakttagelse och eftertanke finner man
emellertid, att ögat automatiskt anpassar sig efter
olika belysningsintensiteter. Denna anpassning sker
oss ovetande och är nödvändig på grund av de stora
variationer i belysningen, som förekomma såväl vid
naturlig som konstgjord belysning. Även vid
konstant ljusstyrka hos lamporna varierar belysningen
i ett rum inom vida gränser. Den naturliga
belysningen har också en utomordentligt stor variation,
utan att vi därför lida några obehag. Jag vill i detta
sammanhang hänvisa till de försöksresultat professor
Fr. JACOBSEN erhållit och som äro angivna i ett
föredrag, publicerat i Elektroteknik 1923, sid. 136.
Ur nämnda föredrag citerar jag följande:
"Som gjennemsnitsresultat av forsökene kan man
forstaa att öiet i almindelighet vil bemerke hurtige
variationer i lysstyrken, naar disse overstiger ca
6 %, svarende til en mindste spaendningsvariation av
ca 2 %. Derimot kan ganske långsamme
spaendingsvariationer paa like optil 20 % (svarende til en
variation i lysstyrken av ca 57 %) i enkelte tilfaelde
ikke bemerkes av öiet, som opholder sig den hele
tid i samme rum og er beskjaeftigt med et arbeide.
Öiet maa först ’se sig om’, og der skal endel taenkning
til, för man blir opmerksam paa forskjellen i
belysningen."
Förhållandena ligga nu så till, att
spänningsvariationerna i de stora kraftnäten i regel ske tämligen
långsamt. Vid omkoppling av uttagen på en
sekundärtransformator ändras spänningen visserligen
tämligen hastigt med nära 5 %. Ändringen sker
emellertid icke momentant, och viss utjämning i nätet
uppträder alltid. Om två eller flera transformatorer
arbeta parallellt, omkopplas transformatorerna
successivt, varvid förloppet ytterligare utjämnas. Tack
vare transformatorernas reaktans kan man i de flesta
fall låta två transformatorer samarbeta på olika
uttag under kortare tidsperioder. Variationerna i
ljusstyrkan äro visserligen märkbara vid dessa
omkopplingar. Eftersom omkoppling sker endast ett
fåtal gånger per dygn, verka dock dessa variationer
icke besvärande. Det torde icke vara klarlagt,
huruvida det är lämpligast att variera spänningen i ett fåtal
tämligen stora steg eller i ett stort antal små steg.
Den först nämnda metoden är i varje fall billigast, och
det kan hända, att den även är lämpligast, dvs.
åstadkommer minsta irritationen hos konsumenterna.
Jag skulle sålunda vilja påstå, att man kan vara
relativt tillfredsställd med belysningen även vid så
stor spänningsvariation som ±10 %, om
variationerna ske långsamt. Det bör bemärkas, att de
extrema topparna äro relativt kortvariga. Under
90 % av tiden ligger variationen enligt kurvan inom
marginalen ± 5,5 %. Ifall man lyckas förbättra
regleringen så, att gränserna bliva ± 7,5 %, kan enligt
min mening belysningen anses god.
Vanliga trefasmotorer torde, om de äro rikligt
tilltagna, vilket mestadels och ofta till övermått är fallet,
icke nämnvärt påverkas av 10 % överspänning och
10 % underspänning. I förra fallet stiga
järnförlusterna. I senare fallet minskas motorns disponibla
vridmoment. Jag tror dock, att kraftkonsumenten i
flertalet fall icke kan i fråga om motorerna påvisa
några nackdelar, som äro att hänföra till
spänningsvariationer inom nämnda marginal.
Kokapparater äro relativt känsliga för
spänningsvariationer, eftersom effekten är proportionell mot
spänningens kvadrat. Om spänningen sjunker till
90 % av den normala, sjunker effekten till 81 % av
normalvärdet. Uppkokningstiden ökas därvid
ungefär i proportionen 1/0,81, dvs med 23 %.Eftersom
tidsförlusten har stor betydelse är det viktigt, att
spänningen hålles tämligen hög under
matlagningstid. Bland annat av detta skäl har i det angivna
exemplet regleringen lagts så, att variationerna bliva
större åt den positiva sidan än åt den negativa.
Verkningsgraden påverkas endast obetydligt, den
stiger något vid spänningssänkning och sjunker vid
spänningshöjning. I fig. 7 angivas ett par kurvor
över verkningsgradens och uppkokningstidens
beroende av spänningen. Nämnda kurvor äro avritade
ur en uppsats i "Era" av ingenjör STÅLHANE och
direktör NILS EKWALL. Vid en del tariffer uppstå
emellertid förluster för konsumenterna, om spänningen
varierar. Vid vippe-tariffer kan konsumenten icke
uttaga full effekt vid låg spänning. Vid
subtraktions-tariffer uppstår oavsiktlig över förbrukning, om
spänningen är för hög. Av denna anledning måste man
exempelvis i Kiruna, innan spänningsreglering blivit
anordnad, inställa subtraktionsgränsen på intill ca
10 % högre effektbelopp än konsumenten abonnerade
och betalade för.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
