Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 10. Okt. 1931
- Faraday
- W. Kuhl: Den elektriska sektionsdriften vid yankeemaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kända kraftlinjeteori för behandling av magnetiska
fenomen, som varit och fortfarande är ett
hjälpmedel av utomordentlig betydelse för den praktiska
elektrotekniken.
Sambandet mellan magnetism och ljus sysselsatte
Faraday’s spekulativa hjärna i åratal, och otaliga
experiment utfördes i syfte att avlocka naturen
dess hemligheter på detta område. Fem gånger
måste försöken nedläggas, men den sjätte
undersökningsserien, som företogs år 1845, ledde till
upptäckten av polarisationsplanets vridning i det
magnetiska fältet - ett gott exempel på den
ihärdighet, som F. utvecklade i allt sitt vetenskapliga
sökande.
Till Faraday’s mest värdefulla undersökningar få
även räknas hans klarläggande av olika ämnens
förhållande i det magnetiska fältet, karakteriseringen
av isolationsämnen genom dielektricitetskonstanter
samt elektrolysen natur och lagar, häri inbegripet
framför allt den fundamentala lagen om de
elektrokemiska ekvivalenterna. Härtill äro att räkna
betydelsefulla insatser på en del andra områden.
Faraday’s personlighet var impulsiv och dock fylld
av älskvärdhet och tolerans. Enligt samtidens
utsago var hans rent mänskliga begåvning jämförlig
med hans intellektuella. Han var en fullödig
representant för det bästa av brittiskt kynne och som
sådan väl värd den hyllning, som världen i dessa
dagar bringat med anledning av hundraårsminnet av
hans viktigaste upptäckt.
DEN ELEKTRISKA SEKTIONSDRIFTEN VID
YANKEEMASKINER.
Av W. KUHL, Berlin.
Vid framställning av tunt och tunnaste ensidigt
glättat papper såsom siden- och cigarettpapper,
tapetpapper etc., således vid lättare papperssorter
av rösk massa, har pappersbanan efter det att den
lämnat gusken ännu ej den hållfasthet, som
erfordras för fri överföring till våtpressen. För sådana
slag av papper användas Yankeemaskiner, vid vilka
en överfilt löper runt den övre guskvalsen.
Pappersbanan guskar sig fast vid denna överfilt, vilken
därefter med vidfästad pappersbana underifrån närmar
sig våtfilten, varefter bägge filtarna jämte
pappersbanan gemensamt gå igenom våtpressen. Överfilten
har sådan struktur, att den även efter våtpartiet
medtager pappersbanan till den stora torkcylindern.
För att framställa ensidigt glättat papper användes
vid Yankeemaskiner i regel endast en stor
torkcylinder (glättcylindern). Från denna föres
pappersbanan till rullapparaten, vilken antingen bostår av
rullstänger (tambourer) eller en pope. Hela
maskinen är således mycket kort, då endast en
våtpress användes och dessutom torkcylindern på grund
av papp er sf örningen i regel anordnas över denna.
En Yankeemaskin, som enligt ovan arbetar med
överfilt, eller sluten filtföring, kallas även
självavtagningsmaskin, emedan man kör med självavtagning
av massan. Yankeemaskinen kan även, om
torkytan på glättcylindern är tillräcklig, användas för
framställning av kraftpapper, i vilket fall man
arbetar med handavtagning och kör utan överfilt,
dvs. med öppen maskin.
Vid Yankeemaskiner användes tidigare
principiellt endast transmissionsdrift. Axlarna till de olika
valsarna och cylindern på pappersmaskinen drevos
därvid över remmar. Detta utförande uppvisade en
mängd nackdelar och motsvarar ej de krav, som
numera måste ställas på en modern drivanordning.
Vid remdrift är det alltid svårt att inställa konstant
periferihastighet på valsarna och cylindern, om
dessa drivas var för sig. I praktiken har man
därför ofta valt den utvägen att endast driva maskinen
på ett ställe, nämligen från stora cylindern. Gusken
och våtpressen dragas därvid med av den
gemensamma överfilten. I förra fallet uppstår alltid vid
inställningen av pappershastigheten ryck i filten,
ända till dess periferihastigheten för de olika
valsarna och cylindern exakt överensstämmer. I senare
fallet tjänstgör överfilten direkt som
kraftöverföringsmedel. Bägge anordningarna förkorta
avsevärt filtarnas livslängd, och dessutom erhålles en
icke önskvärd påverkan av den känsliga
pappersbanan genom de växlande påkänningarna i
överfilten. Kvaliteten på ett papper, framställt på en
transmissionsdriven maskin, kan ej tävla med
kvaliteten på ett papper, som är framställt på en maskin
med sektionsdrift.
Förutom det ogynnsamma inflytande
transmissionsdriften har på papperskvaliteten tillkommer
även slöseriet i kraft på grund av remslirningen.
Denna är beroende på dimensioneringen av
remmarna och storleken av den överförda effekten.
Under normal drift ändrar sig dessutom
kraftbehovet t. e. genom ökad sugning i suglådorna eller
minskad pressning i våtpressen. På grund av
förändringar i kraftbehovet och därmed följande
slirning uppstå icke önskvärda variationer i
papperssträckningen. Remslirningen är även beroende på
friktionskoefficienten mellan remskivorna och
remmarna. Skötseln av transmissionen fordrar därför
avsevärd uppmärksamhet, då man ständigt måste
övervaka glansen på remskivorna, beskaffenheten
och spänningen i remmarna, fuktigheten och
temperaturen i rummet, vilket allt påverkar remmarnas
funktion. För att hålla slirningen i möjligaste mån
nere, dimensioneras remskivorna större än som
erfordras för den effekt som skall överföras. Just vid
Yankeemaskiner äro de stora och tunga skivorna
med de breda remmarna, som uppfylla hela rummet
bakom maskinen, iögonenfallande. De breda rem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:27:39 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931e/0174.html
