- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik /
176

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1931 - Einar Sjögren: Rätlinig eller kvadratisk likriktning vid rundradiomottagning?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

TEKNISK TIDSKRIFT

3 OKT. 1931

För fullständighetens skull skall jag även härleda
uttrycken för strömmen 7 vid en dubbelverkande
Uneär och en dubbelverkande kvadratisk detektor.

Den dubbelverkande lineära detektorns
karakteristik (fig. 7) kan i sin enklaste form definieras av
villkoren:

för£>0;
för

l = E l

7 = - Ef ............

Påtryckes denna detektor spänningen

E .= (l -\- m . cos/tf)cosgtf, ......... (1)

kan den avgivna strömmen 7 med hjälp av
funktionerna cosö x och cosu x skrivas under formen
7 = (l -f m . cos pt) cosö qt - (l -f- m - cos pt) cosu qt
eller

7 = (l -f- m . cos pt) (cosö qt - cosu qt) ... (16)
Av serieutvecklingarna för cosö x (ekv. 5) och cosu x
(ekv. 7) se vi, att

cosö qt - cosu qt = - -f- - cos qt +

71 &

l H

ji\l -

cos 2 qt -

.

l

l

3- 5
l

cos 4

cos g* -

l .

’ ––^––=r COS 4

4/1

Alltså blir

[2
-
TT

eller

7 =

22m 4

1 – . cos /tf + (l -j- m . cos pt)

n

n

cos 2 ^ ""

375

Jämföra vi denna ekv. med ekv. 9, se vi, att den
dubbelverkande lineära detektorn har samma
gynnsamma egenskaper som den enkelverkande lineära

Fig. 7.

Fig. 8.

men dessutom två fördelar framför denna, nämligen
dels att den högfrekventa delen av strömmen 7 ej
innehåller någon komposant med
bärvågsfrekvensen g, dels att den demodulerade frekvensen p:$
amplitud är dubbelt så stor som vid den
enkelverkande lineära detektorn.

Den dubbelverkande kvadratiska detektorns
karakteristik kan betraktas som en parabel (se fig. 8) och
följaktligen enklast definieras av villkoret

I = E2 ..................... (18)

Påtryckes denna detektor spänningen

E = (l -f m> cos /tf) cos #£ ......... (1)

blir den avgivna strömmen

7 = (l -f- m - cos pt)* cos2 qt -

= -(l + m - cos pt)2 + –(l -f m . cos /tf)2 cos 2 qt

i-i 2

eller

l /. m2\ / m \

7 = - ^1 + -j + m j^cos /tf + - . cos 2 /tf j +

(l + w.cos/tf)2.cos2^

(19)

Vi se, att här liksom vid den enkelverkande
kvadratiska detektorn en 2:dra överton till den demodu-

m

lerade frekvensen uppkommer, vars amplitud är = -

4

av grundtonens amplitud.

Av ovanstående utredning framgår, att den lineära
detektorn, enkel- eller dubbelverkande, är en idealisk
demodulator för rundradio. Medelst ett efterföljande
lågpassagefilter kan man, om så är önskvärt, från
strömmen 7 borttaga de högfrekventa
komposan-terna, vilka ju ibland kunna störa en efterföljande
lågfrekvensförstärkares funktion.

Den kvadratiska detektorn som demodulator i
rundradiomottagare har det felet, att den vid
likriktningen inför en 2: dra överton 2 p till modulerings-

m
frekvensen /?, vars amplitud är = - av modulerings-

frekvensens amplitud. Vid en moduleringsgrad av
t. e. m z= 80 %, ett värde, som vid våra moderna
rundradiostationer ofta uppnås vid fortesatser i
musikutsändningar, blir alltså 2: dra övertonens

tyyi

amplitud = - - = 0,2 av grundtonens amplitud, en

distorsion, som även den mindre musikaliske
lyssnaren lägger märke till. Men det är naturligtvis ej
omöjligt att även i en radiomottagare med kvadratisk
detektor med diverse hjälpmedel få demoduler ingen
distorsionsfri. Ett sätt är att i mottagaren tillsätta
en växelspänning av samma frekvens och fas som
bärvågen g, som ökar dennas amplitud och därigenom
minskar den effektiva moduleringsgraden och till
följd därav distorsionen. Svårigheten härmed är att

kunna hålla tillsatsspänningens frekvens exakt - q,
enär i annat fall interferens^ut uppkomma. Ett annat
sätt är att undertrycka ena sidobandet av
inkommande vågen, så att den spänning, som får påverka
detektorn, blir av formen

m

E = cos qt -f- – cos (q - p) t

u

(20)

Om man nämligen insätter detta 72-värde i t. e.
ekv. 18, ser man, att den från detektorn avgivna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:27:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931e/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free