Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1931 - Einar Sjögren: Rätlinig eller kvadratisk likriktning vid rundradiomottagning?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 OKT. 1931
ELEKTROTEKNIK
177
strömmen / då ej kommer att innehålla någon
kom-posant med frekvensen 2 p. För att skarpt kunna
skära av det ena sidobandet vore man naturligtvis
tvungen att använda en mottagare enligt
super-heterodynprincipen med relativt låg mellanfrekvens
och med ett fint utfört mellanfrekvensfilter.
Vad beträffar utförandet av den lineära detektorn,
kan man nog med någon av de kända
kristalldetek-torerna i en lämplig koppling åstadkomma en
karakteristik, som åtminstone till 90 % av sitt förlopp
vore praktiskt taget rätlinig. Även med en
galler-likriktande rördetektor borde man kunna få goda
resultat.
Tillägg. Om den ideella lineära detektorn ginge
att realisera och varje radiolyssnare hade en sådan
på sin apparat, skulle en revolutionerande
förändring i rundradiostationernas sätt att sända kunna
göras. Det vore då nämligen ej nödvändigt att
utsända vågen under formen
E = (l 4- m - cos pt) cos qt ..
enligt fig. l, utan den kunde ha formen
(1)
E = m (l + cos pt] cos qt.
...... (21)
(se fig. 9).
Detta skulle innebära, att bärvågen ej såsom nu
är fallet skulle behöva utsändas hela tiden med full
styrka (i ekv. l med amplituden = 1) utan dess
amplitud skulle vara variabel och proportionell mot
moduleringsgraden (i ekv. 21 = m). Därmed skulle
två fördelar vinnas: dels skulle medeleffekten av
den från stationen utsända energien i hög grad
reduceras, och dels skulle interferensstörningarna
mellan i frekvensavseende närbelägna stationer
praktiskt taget försvinna.
Sammanfattning.
En matematisk teori för en rundradiodetektors
arbetssätt utvecklas. Härför införes begreppet
detektorns karakteristik: den kurva, som anger
sambandet mellan till detektorn inkommande spänning
och från detektorn avgiven ström. Medelst ett par
hjälpfunktioner, som närmare definieras, utvecklas i
Fourier-serier kurvorna för de från några enkla slag
av detektorer avgivna strömmarna, när den
påtryckta spänningen är en vanlig modulerad våg. Det
visas, att en detektor, sådan den är anordnad i våra
radioapparater, för att arbeta distorsionsfritt bör ha
en rätlinig karakteristik, dvs. en karakteristik i form
av en bruten rät linje, och ej, såsom nu vanligen är
fallet, en karakteristik av mer eller mindre
kvadratisk form.
Appendix 1.
a) Utveckling av cosö x i Fouriers serie.
Definitionen av cosö x var:
cosö x = cos x för––- < x <_ -
TT Vt 1
cosö x = O
P., ft ^ /. 3;7T
for - < x £ -g-
........ (4)
Vi kunna sätta
cosö x - -^- + &i cos x -h &2 cos 2 x + &s cos 3 x + ....
&
ty på grund av funktionens natur försvinna alla
sinus-termer.
VI få:
n Jt
i f . i r . n2 2
: - cos x dx - - \ sin x \= -.
jr J jrL J n
jt ^
i C .. , i f , ,
- coso x cos x dx = - cos2 x dx-
nJ n J
.^ «y
O 71
i ri
2
jr
¥
x
2
För n >> l kunna vi generellt beräkna:
n
2jt
l f .. , l
Ow = - coso # cos nx dx = ~
n n
^
u
O
cos
¥
X COS ^07 ^ =
n -j- l .n -
i -^- . n sm -F-
Härav få vi:
Alltså blir
cosö x .==––h-^- cos x H––1 ^-~cos2#- ^-? cos 4 # di....1
n 2 n\\’6 o-o J
b) Utveckling av cosu x i Fouriers serie.
Definitionen av cosu x var:
för < T- <
±or–< x<
cosu x = cos a;för
(6)
Av denna samt definitionen på cosö x (ekv. 4) framgår,
att
cosö x + cosu x - cos x.
Alltså är
cosu x = cos x - cosö x.
Insattes här Fourier-serien för cosö x, fås:
l l
cosu x=coax–––––^- cos x -
n 2
eller
–––l ^-ö cos 2 ^c - ,5-^ cos 4 # + ....)
Jt \i . 6 o . 5 J
cosua;=–––-h -^-cos^––-1–-0082^ - ^- cos 4 x ib- l .
n 2 jryl-3 3-5 y
Appendix 2.
Utveckling i Fouriers serie av funktionen cosö2 x
samt beräkning av produkten (l-\-m . cos pt)2 cosö2 x.
Av definitionen på cosö x (ekv. 4) följer, att
cosö2 x = cos2 x för –- <L x < -^-\
u \
cosö2a; = 0 för - <^ x ^ ~^-
Vi kunna sätta
cosö2 x = ~ + Pi cos x + /?2 cos 2 x + ft cos 3 # + ....
ty även här försvinna alla sinustermer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
