Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 190 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1931 - H. Thunell: Om automatiseringen av Stockholms telefonnät

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 8. Detalj av väljarestativ.

L. M. Ericssons automatiska telefonsystem med
500 väljare.

Fig. 6 är en mycket förenklad bild av en
horisontal sektion genom ett s. k. väljarestativ för 500
nummer. Stativets huvuddelar äro kontaktfältet och
väljarna. Kontaktfältet utgöres av 25 stycken intill
varandra uppställda vertikala ramar, de s. k.
multipelmattorna. Varje dylik multipelmatta eller ram
innehåller 60 stycken vertikalt spända, blanka
metalltrådar, på lämpliga avstånd stagade och
sammanhållna av tunna lister, utförda av hållbart och
isolerande material. De 60 trådarna äro ordnade i 20
grupper efter varandra och med tre trådar i varje
grupp. Varje sådan grupp utgör ett
ledningsnummer. Inom en telefonstation är nämligen i regel en
telefonledning tretrådig; två trådar användas för
talkretsen, som går fram till abonnentapparaten, och
den tredje för manövrering inom stationen. På fig. 6
se vi kontaktfältet i tvärsektion. De 25 mattorna
representeras här av streckprickade linjer; de två
första äro framställda av 20 punkter, där varje
punkt föreställer ett tretrådigt nummer. Mattorna
äro uppställda intill varandra och efter en del av en
eirkelbåge. Då kontaktfältet sålunda innehåller 25
mattor om vardera 20 nummer, omfattar detta
tydligen sammanlagt 500 nummer.

Den för denna framställning väsentligaste delen på
väljaren är den s. k. väljararmen, som är monterad
på en bottenplåt tillsammans med för dess rörelser
erforderlig mekanism. Armen kan röra sig i radiell
led, så som pilarna a₁ och a₂ visa. Å figuren synes
armen inskjuten mellan första och andra
multipelmattan. Vid armens främre del befintliga, f Jädran de
kontakter göra härvid inom första multipelmattan
metallisk kontakt med det tionde mattnumrets
metalltrådar. Då armen är utdragen ur kontaktfältet,
kan den vridas såväl med- som motsols. Man kan
alltså inställa väljararmen vid vilken som helst av
de 25 multipelmattorna och därefter i radiell led
förskjuta denna, så att kontakt kan erhållas med
vilket som helst av 20 ledningsnummer. Vi kunna
icke gå in på, huru denna manövrering elektriskt
och mekaniskt utföres; vi nöja oss med att fastslå,
vad vi för det följande behöva veta, att här
föreligger en apparat, som medelst vridnings- och
radialrörelser kan utvälja vilket som helst av 500
ledningsnummer. Det är vad man kallar en
500-väljare.

Av fig. 7, som är en närbild av ett
500-väljarestativ, kunna vi bilda oss en uppfattning om det
verkliga utseendet av kontaktfältet, sammansatt av
multipelmattor samt av en väljare med väljararmen.
Framför kontaktfältet kan, på sätt som bilden visar,
ett flertal väljare anbringas över varandra. Stativen
utföras i olika storlekar med plats för 40-70
väljare. På fig. 8 synes, huru flera väljare placerats
över varandra. Varje väljare kan vid behov lätt
frigöras. De äro inskjutna i styrspår, och det
elektriska ledningssammanhanget med varje väljare
förmedlas av en böjlig ledare med särskild
anslutningskontakt vid stativets vänstra sida. Jämför fig. 7.
Fig. 9 visar en hel rad av väljarestativ fyllda med
väljare.

Anledningen till att man anbringar ett flertal
väljare framför varje kontaktfält om 500
ledningsnummer är denna. Varje samtal och sålunda
koppling till eller från ett 500-tal abonnenter
belägger en väljare under hela samtalstiden. Erforderligt
antal väljare bestämmes därför av antal samtal och
samtalstiden. Många och långa samtal fordra
sålunda fler väljare än få och korta samtal, liksom
många och korta samtal t. e. kunna belägga färre
eller eventuellt lika många väljare som få långa
samtal. Genom statistisk undersökning kan man
skaffa sig en fullt säker uppfattning om en
abon-nentgrupps karaktär i berörda avseende. På basis
härav kan man beräkna väljarebeliovet, ty
telefontrafikens variationer omkring sitt medeltal äro näm
ligen underkastade vissa sannolikhetslagar, som
kunna matematiskt formuleras. (Forts.)



Fig. 9. Rad med väljarestativ.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>