Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 197 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1931 - Siffer Lemoine: CCIR-Konferensen 1931

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

6) tiden för våglängdsändring såväl å land- som
fartygsstationer bör vara så kort som möjligt och ej
överstiga 5 minuter;

7) mottagare, som användas ombord, böra äga
stor känslighet och stor selektivitet samt böra vara
försedda med anordningar för fadingkompensering.
Såväl ombord, varest enkla antennsystem komma till
användning, som inom områden, där fältstyrkan kan
variera från 20 till 5 000 mikrovolt per meter, är
nödvändigt och möjligt hålla talstyrkan konstant
samt av lämplig storlek. Mottagarens
frekvenskarakteristik bör vara rätlinig och horisontell inom
området 250 till 2750 per/sek.;

8) antenner för sändning och mottagning ombord
böra vara placerade så långt som möjligt från
varandra;

9) av vikt är att såvitt möjligt störningar
undvikas från den egna sändarestationens bärvåg på
mottagaren liksom störningar från den elektriska
anläggningen ombord;

10) för montage ombord är ofta tillräckligt
använda sådana anordningar, att mikrofon och
hörtelefon äro skilda åt. På landstationer åter
rekommenderas nyttja alla de metoder, som användas vid
långdistanstelefoni mellan fasta stationer och som
hava till ändamål att förhindra uppkomsten av
ekoeffekter samt överföring av störningar från
mottagaren till sändaren;

11) nyttjas skilda bärfrekvenser för vardera
trafikriktningen, är önskvärt, att dessa frekvenser icke äro
långt belägna från varandra. Landstationer böra ha
tillgång till tre skilda frekvenser för vardera
sändning och mottagning. Fartygs stationer böra
disponera samma antal frekvenser som den landstation,
med vilken trafiken normalt utväxlas. För
frekvensernas användning bör schema upprättas med
hänsyn till avstånd, tid på dygnet, årstid m. m.;

12) fördelning av frekvenserna bör verkställas, så
att störningar mellan telefon- och telegraftrafik
bliva de minsta möjliga. För detta ändamål synes
lämpligt att inom visst band (band för rörlig trafik,
dylikt för fast och rörlig trafik ävensom band för
rörlig och för gemensam trafik, vilka gränsa intill
varandra) förlägga de frekvenser, som nyttjas av
landstationer för telegrafi och telefoni, till mitten av
bandet samt de frekvenser, som användas av
fartygsstationer, till sidorna av ifrågavarande band,
dvs. telegrafifrekvenserna till bandets lägre samt
telefonifrekvenserna till dess högre frekvenstal.

Minsta frekvensskillnader vid olika slag av trafik
böra så vitt möjligt vara följande:


Slag av trafik         Minsta frekvensskillnad

Telefoni från fartyg - telefoni från landstation          3 %

Telefoni från fartyg - telegrafi från fartyg ....          3 %

Telefoni från fartyg - telegrafi från landstation          3 %

Telefoni från landstation - telegrafi från fartyg          3 %

Telegrafi från landstation - telegrafi från fartyg          1 %

Telefoni från landstation - telegrafi från
landstation ...          0,5 %

Telegrafi från fartyg - telegrafi från fartyg          0,4%

För det fall att samma frekvens användes för
telefonitrafik i båda riktningarna, bör en sådan
frekvens väljas, som är tillåtlig för telefontrafik
från fartyg enligt ovan;

13) frekvensbandens maximala storlek vid
telefonförbindelser på olika bärfrekvenser bör i och för
upprätthållande av goda trafikmöjligheter vara
följande:

[1]
[2]

14) av CCIR ovan givna rekommendationer gälla
i första hand passagerarefartyg, som äro utrustade
med radioinstallationer av sådan effektivitet, att
telegrafförvaltningar och intresserade bolag tillåta
desamma utväxla trafik med sina i förbindelse med
telefonnäten varande radiostationer.

10. Anropssignal för varje frekvens vid trafik mellan
fasta stationer.

För att underlätta avhjälpandet av ev.
förekommande störningar mellan fasta stationers
frekvenser uttalade konferensen önskemål om att varje
av fast station i trafik nyttjad frekvens bör använda
särskild anropssignal, vilken jämte frekvensen ifråga
på vederbörligt sätt bör anges i nomenklaturen och
frekvensförteckningen.

11. Frekvensförteckning.

Av Washingtonkonferensen förutsågs icke
utgivandet av särskild frekvensförteckning. Emellertid har
denna lista visat sig vara av ’synnerligen stort värde.
Densamma bör innehålla uppgifter rörande alla de
frekvenser, som nyttjas eller planeras att nyttjas för
reguljär trafik och vilka kunna förutsättas förorsaka
störningar för annan trafik. Frekvensförteckningen
bör upprättas och utges av telegrafunionens byrå i
Bern och innehålla följande uppgifter:

1) Frekvens, exakt angiven i kc/sek. (beträffande
noggrannhet se avd. 3 ovan). Vid sändning med
undertryckt bärfrekvens anges i första kolumnen en
frekvens, som tillsammans med moduleringens
frekvensband (kolumn 9) bestämmer det nyttjade
bandets storlek. I kolumn 14 (Anm.) skall vidare
anges, att bärfrekvensen är undertryckt samt huruvida
sändningen äger rum med användning av enkelt
sidoband eller på annat sätt.

2) Våglängd, approximativt angiven i meter
(beträffande noggrannhet se avd. 3 ovan).

3) Notifieringsdatum, varmed skall avses det
datum, då uppgifterna rörande frekvensen ifråga
avsändas till internationella byrån.

4) Anropssignal.

5) Stationens namn och land, som densamma
tillhör.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>