Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1931 - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kortare redogörelse för de båda Stockholmsnätens
utveckling fram till nuvarande år nämndes, att tanken
på automatiska telefoncentraler är så gott som
jämngammal med telefonapparaten själv.
Till en början, 1918-1920, trodde man i
telegrafverket på halvautomatiska system, och
Landskronastationen var egentligen en experimentstation härför.
Men efter studieresor och kommittéarbeten upprättades
1920 tre helautomatiska provstationer, varefter man år
1921 ansåg, att en av L. M. Ericsson gjord utveckling
av ett automatiskt system, till vilket dåvarande
överingenjören Hultman för Stockholms stationer lämnat
viktigare bidrag, var så färdigt, att den första större
provstationen, Norra Vasa kunde beställas. I början
av år 1924 kunde den tagas i trafik för 5 000 nummer.
Redan i slutet av samma år beställdes 5 000 ytterligare
nummer för samma station, vilka nummer togos i bruk
år 1926. Läget år 1926 var alltså, att en automatisk
station, Norra Vasa, fanns i trafik i samarbete med
följande manuella stationer: Södra Vasa, Kungsholmen,
Stockholmstelefon Östermalm, Riks Östermalm, C. B.
Norr, Norr, Namnanpropsstationen, Centralen och Söder.
År 1925 hade redan bestämts, att automatiseringen
av Stockholmsnätet även i fortsättningen skulle ske
efter L. M. Ericssons system och i följande etapper:
1) En 20 000 nummer station i Jakobsbergsgatan,
ersättande "Centralen". Denna station blev färdig år
1929.
2) En 15 000 nummer station å Kungsholmen i
nybyggd fastighet, färdig år 1928. C. B. Norr gjordes
därefter om till den s. k. Gruppnummerstationen, där
abonnenter med fler än 3 huvudledningar inlades.
3) 30 000 nummer för Södra Vasa beställdes 1928.
Även härför uppfördes ny fastighet å Vegagatan, på
gamla Stockholmstelefons stations tomt.
4) 30 000 nummer beställdes slutligen år 1928 för
Söder, där nytt stationshus uppfördes vid Björns
trädgård.
5) 6 000 nya nummer till Kungsholmen samt 10 000
nya nummer till Söder beställdes sedan år 1930.
6) 25 000 nummer till Östermalmsstationen
kontrakterades slutligen även år 1930.
I samband med en översiktlig beskrivning av L. M.
Ericssons automatiska system lämnades nu en
redogörelse för de särskilda anordningar, som samtrafiken
mellan de manuella och automatiska telefoncentralerna
erfordrar: viktigast ljussignalplatserna, där
automatiserade abonnenter få sina kopplingar till manuella
stationer utförda, samt knappsatsplatserna, där andra
telefonister utföra kopplingar från manuella stationer till
automatstationernas abonnenter. Dessutom nämndes de
särskilda anordningarna för uppkoppling av rikssamtal
m. m.
Talaren angav därpå några intressanta ekonomiska
siffror för driftkostnaderna.
Hela rena underhållskostnaden uppgår för
Stockholmsnätet till 400 000-500 000 kr. Denna utgiftspost
har ej stigit, fastän abonnentantalet ständigt ökat.
Detta beror dock på att gamla utslitna manuella
stationer i första hand slopats, så att t. e.
underhållskostnaden för centralens abonnenter sjunkit från 7,85 till
5,30 kr. pr abonnent vid automatiseringen. Ett fullt
lika gynnsamt resultat kan givetvis ej påräknas i
fortsättningen.
Då automatiseringen fullt genomförts, beräknas, att
3 millioner kr. komma att sparas i
expeditionskostnad. Det investerade kapitalet är nu 18,5 millioner i
stationsutrustningar och 2,5 millioner kr. i fastigheter,
men man får nog beräkna att ca 30 millioner kr. måste
tagas i anspråk, innan nätet fullständigt
automatiserats. (Härtill kommer vid angivande av totala
nätvärdet ledningsnät och abonnentapparater.)
Planerna för framtiden omfatta en station om 30 000
nummer, ersättande Norrstationen. Härför erfordras
ny fastighet. Därpå återstå endast namnanrops- och
gruppnummerstationerna.
Det med stort intresse mottagna föredraget
avtackades på övligt sätt.
Civilingenjör THORELLI begärde därefter ordet för en
del frågor. En angiven expeditionskostnad av 0,9 öre
per 100 samtal för automatiska stationer innefattade
väl icke strömkostnaden? Ingenjör Thunell: Nej,
endast kostnad för de telefonister och den
trafikövervakningspersonal, som måste finnas även å
automatiska stationer.
Ingenjör Thorelli frågade vidare: Har Telegrafverket
icke övervägt möjligheterna att införa en extra lista
gruppväljare för att få bättre ledningsutnyttning?
Vidare: Varför införes icke tandemkoppling för att
spara ledningar; i samband härmed efterlystes skälen
till att en så stor ensam söderstation planerats.
Slutligen: Hur tänker man sig förorternas automatisering?
Byråchefen OHRLING i Telegrafstyrelsen, som i sin
förutvarande egenskap av förste stationsingenjör i
Stockholm å Stockholmsdistriktet närmast ansvarat för
planeringen, lämnade härpå klargörande svar.
Införandet av extra lista gruppväljare hade varit
påtänkt, men icke ens de billiga L. M. Ericssons
cylinderväljarna hade beräknats kunna giva tillfredsställande
ekonomi. Av ingenjör Thorelli lämnad siffra om 20
min. utnyttningstid, ansåg byråchefen Ohrling vara för
låg. Han hade för sin del räknat med 30 min. och då
erhållit 2 °/oo "tapp". Med s. k. stapling av ledningarna
kunde ända upp till 35 min. utnyttningstid erhållas,
varför det ej lönade sig att gå längre.
Beträffande tandemkoppling, särskilt med tanke på
Söderstationen, lönade den sig ej på grund av
geografiska skäl. Alla kabelvägar gå fram över Slussen.
En station hade hittills planerats å Söder, men
tanken var, att sedermera ytterligare en Söderstation
skulle tillkomma för västra Söder, Midsommarkransen
och Aspudden. En eventuell uppdelning av nuvarande
stationsområdet skulle ha skett efter Götgatan.
Utförda beräkningar ha visat, att dels på grund av den av
det geografiska läget betingade kabelföringen, dels på
grund av de ökade utgifterna för tomter, fastigheter
m. m. skulle en halvering av nuvarande Söderstationen
icke ha varit ekonomisk.
Vad slutligen automatiseringen av förorterna
beträffar, kunde varken byråchefen Ohrling eller
ingenjör Thunell på grund av att utredningsarbetet härför
ännu påginge lämna något förhandsmeddelande.
Efter ett tack från ingenjör Thorelli påpekade
ordföranden, att underhållskostnaden i Stockholmsnätet
hållits konstant, trots att abonnentantalet i centrala
Stockholm ökat från 80 000 till 105 000.
Ett sextiotal medlemmar närvoro vid sammanträdet,
vars formella del avslutades kl. 22. Härefter vidtog
en kordial samvaro vid och efter supén, i vilken hälften
av sammanträdesdeltagarna deltogo. S. R. N.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde i restaurant Gillets festvåning fredagen den 16
oktober 1931 kl. 15.
Sammanträdet öppnades av föreningens ordförande,
överdirektör BORGQUIST, som hälsade de närvarande
välkomna, varefter protokoll från sammanträdet den 25
september upplästes och godkändes.
I föreningen invaldes ingenjör STEN TEGNANDER och
inträdde enligt anmälan civilingenjör VIKTOR
BERNFELDT.
Man övergick härpå till huvudpunkten på kvällens
program, vilken utgjordes av ett föredrag av doktor
F. KESSELRING från Berlin över ämnet "Die wichtigsten
Punkte aus der Entwicklung des Expansionsschalters".
Ordföranden hälsade talaren hjärtligt välkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
