Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1931 - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och överlämnade därpå ordet. Doktor Kesselring höll
nu ett till formen glänsande och till innehållet särdeles
intresseväckande föredrag, däri de teoretiska grunderna
för och konstruktionen av Siemens’ nya oljelösa
strömbrytare skisserades, allt i anslutning till särdeles
eleganta och klarläggande ljusbilder samt en ytterst
instruktiv trick-film över en
högspänningsexpansionsbrytares arbetssätt. Det framgick sålunda, att
expansionsprincipen för ljusbågens släckande i en
strömbrytare tidigare vid flera tillfällen omedvetet utnyttjats
vid diverse oljebrytarekonstruktioner, men först i och
med doktor Kesselrings nu föreliggande uppfinning hade
i samband med expansionsprincipens utnyttjande oljan
radikalt slopats och brytarens funktion samtidigt
baserats på fullt vetenskapliga grunder. Talaren uppehöll
sig ingående vid de teoretiska lagar, som bestämma
bryttid och brytenergi i en oljebrytare, och övergick
därefter till motsvarande förhållanden i en
expansionsbrytare, härvidlag grundande framställningen på en del
klart genomarbetade termiska undersökningar och
teorier. Av stort intresse var bland annat den
egendomliga formen hos kurvan för bryttiden som funktion
av strömstyrkan, i det att bryttiden visade sig vara
liten vid mycket små och mycket stora strömstyrkor för
att inom ett mellanliggande område nå ett maximum.
Detta förhållande förklarades genom samverkan av två
effekter, nämligen vätgassläckning vid låga strömmar
och expansionssläckning vid höga. Avslutningsvis
omnämndes den s. k. X-brytaren, vilken ej är en
expansionsbrytare utan baseras på principen av
ljusbågsfribrytning. Denna brytare lämpar sig på grund av sitt
pris endast för vissa specialområden.
Sedan ordföranden efter särdeles hjärtliga applåder
från de till ett 150-tal uppgående åhörarna framfört
föreningens hjärtliga tack till föredragshållaren, övergick
man till diskussion i Strömbrytarfrågan. Denna
diskussion, som kommer att ingående refereras i Teknisk
tidskrift, blev synnerligen livlig. Inlägg gjordes av hrr
BORGQUIST, K. E. ERIKSSON, A. BERGGREN, BJÖRGERD,
NORBERG, ANDREASON, HERLITZ, S. VELANDER och
föredragshållaren.
Av diskussionen framgick tydligt, hurusom
oljeströmbrytaren under de senaste åren undergått särdeles
viktiga förbättringar och nu kan anses vara grundad på
fullt klara vetenskapliga principer och i stort sett
utgöra ett driftsäkert element i kraftanläggningarna även
vid stora effektbelopp, men att samtidigt strömbrytare
utan olja innebära så stora fördelar och utgöra ett så
utpräglat önskemål, att den nya expansionsbrytaren
torde böra hälsas med stor tillfredsställelse och
säkerligen kan påräkna mycket stort intresse vid nybyggnad
och utvidgning av de moderna storkraftanläggningarna.
Bland den mångfald av fakta och synpunkter, som
under diskussionen framfördes, må särskilt omnämnas
doktor Kesselrings förslag att helt slopa den hittills
använda stämplingen av strömbrytare för viss
"bryteffekt" och i stället normera desamma efter
"brytenergi".
Mellan ca kl. 17,30-18,30 gjordes uppehåll för
gemensam middag, under vilken ordföranden riktade en
hälsning till såväl doktor Kesselring som två andra
närvarande och till sammanträdet inbjudna gäster från
Siemens’ centralförvaltning i Berlin samt till den
likaledes till sammanträdet inbjudna Svenska
elektricitetsverksföreningens ordförande, direktör R. DAHLANDER.
Doktor Kesselring och direktör Dahlander svarade i
delvis humoristiskt lagda anföranden.
Efter diskussionens slut föredrog civilingenjör A.
WESTERBERG under allmänt jubel en under sammanträdet
författad hyllningssång till doktor Kesselring på tyska
språket, sjungen på en gammal välkänd tysk melodi.
F. Dn.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll fredagen den 6
november 1931 kl. 20 å restaurang Gillet ordinarie
sammanträde i serien Svagströms- och radioteknik.
Efter protokolljustering inträdde i föreningen
stadge-enligt efter anmälan civilingenjör NILS GOTTBERG.
Civilingenjör ERIK LÖFGREN höll sedan aftonens föredrag
över ämnet "Om äldre och nyare metoder för
nätljudskompensation vid radioapparater".
Föredragshållaren anknöt till sitt föredrag om nät
anslutningsapparater inom föreningen år 1928 och gav
först en överblick över de störningstoner, som man
utsättes för genom nätanslutningen.
Härefter framhölls, att tillverkningen av
rundradioapparater numera är lagd på massproduktion, med en
upplaga, som vid en någorlunda stor fabrik kan räknas
i åtskilliga tiotusental apparater av varje typ per år.
En besparing i material kommer därigenom att bliva av
stor betydelse i den hårda konkurrensen. Emellertid
får besparingen icke ske. på bekostnad av apparatens
kvalitet.
Den del av apparaten, som mest lockar till
materialbesparing, är just anordningen för uttagning av
drivström från belysningsnätet. Härvid är det framför allt
strömmens renande från överlagrade maskintoner
(nätljud), som medför en för själva apparatens funktion
onyttig kostnad. Det vanliga sättet, den ortodoxa
metoden, som talaren uttryckte sig, att befria strömmen
från maskintoner är att använda filteranordningar, men
dessa ställa sig i allmänhet relativt dyrbara. En
principiellt annan väg att ernå samma resultat är att
använda s. k. kompensationskopplingar, vilket också visar
sig bliva billigare. Det karakteristiska för dessa
kopplingar är att de i olika uttagspunkter till apparaten
inkommande maskintonerna genom ett eller annat
konstgrepp bringas att neutralisera varandra.
Ingenjör Löfgren övergick sedan till beskrivning av
ett flertal dylika kopplingar. Första huvudgruppen
omfattade kopplingar för likströmsnät, matade antingen
av roterande maskiner eller likriktare. Här äro
störspänningarna av storhetsordningen någon tiondels volt
respektive några volt för goda likriktarenät. Den andra
huvudgruppen gällde växelströmsnät, där störtonerna
bli betydligt kraftigare, flera tiotals volt, varför
effektiva filterkopplingar bli ännu dyrbarare än vid
likströmsnät och vinsten av kompensationskopplingar
således ännu större.
Bland de beskrivna kopplingarna funnos flera, som
uppfunnits och patenterats av föredragshållaren, vilket
gav framställningen ett särskilt intresse. Vidare må
nämnas, att den s. k. pushpullkopplingen i sig själv är
kompenserad. Eljest arbeta de flesta kopplingarna med
Potentiometer eller brygganordningar, där de
kompenserande spänningarna uttagas.
En betydelsefull egenskap hos vissa
kompensationskopplingar är dessutom, att man genom den så att
säga på köpet erhåller en eliminering av
återkopplingarna inom apparaten. Särskilt det slags störningar,
som träffande fått namnet "motorboating", undertryckas
genom ifrågavarande kopplingar.
Efter det att det trevliga och lärorika föredraget
avtackats, vidtog en kortare diskussion, påpassligt inledd
av civilingenjör H. THORELLI, som frågade, om icke en
av de demonstrerade kopplingarna, som såg särskilt
bestickande ut, kunde användas för undertryckande av
störningstoner vid laddning av centralbatterier för
telefonstationer. Byrådirektör HOLMGREN visade, att det
sannolikt icke var mycket att vinna åtminstone på
större telefonstationer med den ifrågavarande
kopplingen. Civilingenjör EDY VELANDER bragte därpå
kom-penseringens frekvensberoende under diskussion.
Ingenjör Löfgren belyste i sitt svar ytterligare ämnet och
angav därvid rörens värmekapacitet såsom huvudorsak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
