Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 JAN. 1931
MEKANIK
Vid de väntade
belastningsförhållan-dena visade det sig dock, att de
verkningsgrader, som i de olika fallen
kunds garanteras som medelvärde
för hel driftsvecka, voro mycket
olika. Vid kolpulvereldningen
garanterades för veckodrift en
medel-belastning av 35 kg ånga per m2
eldyta och timme 84 %, och för
stoker-eldningen 76 %.
Beträffande möjligheten att följa de
väntade belastningsvariationerna samt
säkerställa den erforderliga snabba
igångsättningen visade det sig efter
ingående undersökning, att
tillfredsställande garantier angående denna
fråga endast kunde erhållas för det
fall. att kolpulvereldningen valdes,
såvida ej ett flertal pannor installerades,
vilket dock icke var möjligt på det
begränsade tomtutrymmet.
På grund av de i det föregående
anförda synpunkterna valdes såsom
lämpligaste utrustning
kolpulvereld-ning med central malanläggning enligt
Lupulco-systemet.
Det första utbyggandet skulle bestå av 2 st. 425 m2
kolpulvereldade ångpannor och med malanläggningen
så utformad, att då behovet så påfordrade,
ytterligare en panna skulle kunna installeras.
Brännkammaren för förbränning av kolpulvret utfördes
med vattenkyld bakvägg och hälften av sidoväggarna
vattenkylda. Med hänsyn till de synnerligen stora
belastningsvariationerna under dagen och även tillföljd
av den genomsnittliga låga belastningen under
sommarhalvåret ansågs det ej tillrådligt att införa mera
omfattande vattenkylning i förbränningsrummet.
Tandningen kunde då äventyras, speciellt för det fall.
att kol av låg gashalt vid något tillfälle måste komma
till användning.
Typ av ångpanna måste enligt det föregående
väljas så, att största möjlighet fanns att snabbt följa
belastningsvariationerna. Av detta skäl måste hän-
Fig. -5. Vy över instrumenttavlan på eldareplanet.
Fig. 4. De i turbinsalen befintliga registreringsinstrumenten för ångan.
syn tagas till vattencirkulationen och
vattenrummets storlek, som ej fick vara för stort. För att ej
onödigtvis öka anläggningskostnaderna måste
vidare till följd av det valda höga ångtrycket
domarna utföras med så liten diameter som möjligt,
vilket ju även bidrager till att minska
vattenrum-mets storlek. Den panna som bäst ansågs motsvara
de uppställda fordringarna på smidighet var en
ångpanna av steilrohrtyp utförd med endast 3
domar, 2 övre och l undre, den bakre övre förlagd så
lågt. att den ständigt stod fylld med vatten, så att
sluten cirkulation erhölls.
Överhettaren hänger vertikalt mellan de tre
tubknippena. Brännkammaren har en volym av 115
m3. Varje panna är utrustad med en Ljungströms
luftförvärmare med horisontell axel, vilken ger en
lufttemperatur av 300-350 °C.
Malsystemet utgöres av 2 st. Raymonds
pendelkvarnar om vardera 3,5-4 tons kapacitet per
timme. Till anläggningen hör också en
roterande ångtork för kolen om 6 tons
kapacitet. Detta malsystem
möjliggör målning av kol, tillräckligt för ett
dygns drift, på 3 å 4 timmar.
Maltiden inpassas så i driftschemat, att
variationerna i den från stadens
elektricitetsverk köpta fyllnadskraften bliva
minsta möjliga.
För att få minsta möjliga tryckfall
mellan pannorna och turbinen visade
det sig, trots högre inköpspris,
fördelaktigt att välja slidventiler med
mekaniskt manövrerade tätningsytor å
sliden framför vanliga
avstängningsven-tiler. Ångturbinens admissionstryck
ligger härigenom endast ett par
tiondels kg under panntrycket.
Rökgaserna kontrolleras med
Siemens driftinstrument. Dessutom har
eldaren möjlighet, att genom en
kikare noggrant studera spegelbilden av
de avgående rökgaserna. Dessa senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
