Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
TEKNISK TIDSKRIFT
17 JAN. 1.931
Fig. 5. Exteriör av ångcentralen och den med tak försedda kolgården.
synas vid en central av ifrågavarande storlek
mindre genera omgivningen än röken från de äldre
hand-eldade pannorna.
Matarvattenreningen är som redan framhållits
kemisk och utan filter men med kontinuerlig
slamav-tappning från pannorna. Matarvattenpumparna äro 2
st. elektroinotordrivna centrifugalpumpar samt en
långsamtgående ångpump av kolvtyp med speciellt
låg ångförbrukning. De båda förstnämnda med
tanke på framtida utvidgning för 60 000 liter/tim.,
den senare för 30 000 liter/tim.
Matarvattenregle-ringen är av termostattyp.
Mottrycksturbinen är av Stals dubbelrotationstyp,
1450-2000 kW, 3000 v./min., 5000 volt. På
grund av smidigheten i pannans reglerbarhet kan
panntrycket hållas praktiskt taget konstant, några
10-dels atm. under blåsningstrycket, då turbinen ger
full effekt.
För att öka mottryckskraften till det yttersta får
en del ånga cirkulera inom centralen. Sålunda
användes mottrycksånga för att uppvärma matar
vattnet till 137 °C i matarvattentankarna. Mellan dessa
och pannorna är inkopplad en förvärmare av
Topsy-typ, som med 12 kg avtappningsånga från
mottrycks-turbinen ytterligare höjer mälarvattnets temperatur
till 150- 175 °C.
IV.
Driftserfarenheter från centralen.
Griindläggiiingsarbetet påbörjades i april 1927.
Arbetet försvårades dels genom ogynnsamma
grundförhållanden, dels genom otjänlig väderlek under
vintern 1927-28. Provkörning med den första
pannan kunde dock ske redan i juni 1928. och samma
år i augusti var centralen i full drift.
Som varje driftsledare torde hava sig bekant
innebär en centralisering av ang- och kraftförsörjning
i en omfattning som den ifrågavarande en hel del
besvärligheter. De olika fabrikerna med alla sina
ång-konsumerande maskiner måste i detta fall
inkopplas utan att driften fick störas. En del skiftarbete
inom våra verk försvårade givetvis ytterligare
omläggningen. I vårt fall var det dessutom icke fråga
om en vanlig centralisering, där driftsförhållandena
före och efter ombyggnadsarbetet blevo fullt lika.
utan skulle här även, som jag redan
tidigare omnämnt, en så pass kraftig
trycksänkning som från 8 till 3 åto
företagas, och måste därför de i
samband härmed erforderliga ändringarna
å en del maskiner samtidigt vara
genomförda.
Driftspersonalfrågan var ett annat
problem. Arbetet i sig självt erbjuder
ju visserligen inga konststycken, men
hela personalens arbetssätt ligger ju
vid kolpulvereldning på ett helt annat
plan än vid det gamla eldningssättet.
Vid de moderna pannorna består ju
arbetet närmast i att uppmärksamt
övervaka kontrollinstrumenten etc.
och sedan i enlighet därmed vidtaga
de erforderliga regleringarna, så att
bästa möjliga driftresultat kan
erhållas. Det kan också vara av intresse
att här omtala, att större delen av vår gamla
personal, van vid handeldade pannor, visade sig
fullkomligt obildbar för de nya uppgifterna. En annan
svårighet, som vi hade att övervinna, var de med
den höga ångtemperaturen förknippade
utvidgningsfenomenen hos metalldelarna i en del armaturer.
Även en sådan sak som samkörningen mellan
vatten- och ångkraftverk måste vi lära oss från
början.
I trots av att vi sålunda faktiskt hade att brottas
med en hel del olika problem av såväl teknisk som
organisatorisk art, måste jag säga, att resultatet
redan omedelbart efter igångkörningen överträffade
våra förväntningar. Matarvattenberedningen får jag
emellertid undantaga härifrån, ty det visade sig
mycket snart, att densamma måste kompletteras, Jag
vill då påpeka, att intill tidpunkten för centralens
byggande 1926-1928 något nämnvärt vetenskapligt
arbete ej nedlagts på denna fråga, och vederhäftig
facklitteratur häri var mycket tunnsådd. Det är ju
först under de allra sista åren som vattenkemien
beträffande rening av matarvatten börjat intressera ett
större antal kemister, men synes det ännu i dag vara
alltför få representanter på gebitet vattenkemi -
å ngp ann e teknik.
Det kan kanske av denna orsak vara lämpligt att
jag något berör händelseförloppet i vårt fall. Som
bekant är idén med den kontinuerliga
slamavtapp-ningen, att pannvatten kontinuerligt avtappas för att
förhindra anrikning av pannstensbildande ämnen och
kemikalier till sådan grad, att pannsten bildas, eller
att i vattnet lösta och suspenderade ämnen förorsaka
överkokning av pannorna.
Pannvattnet, som avtappas, ledes innan det
rinner ut i kloak genom en förvärmare, där praktiskt
taget allt dess värme överföres till matarvattnet.
Ångan, som bildas vid trycksänkningen i
förvärmaren, föres ner under vattenytan i en större
vattenbehållare. I denna tillsättes matarvattnet olika
kemikalier, allt efter vattnets sammansättning, innan det
pumpas upp i inatarvattencisternerna.
Som ovan nämnts hålles temperaturen i
matarvattentankarna vid 137°C. Från dessa äro
ångled-ningar dragna ner under vattenytan i
vattenrenings-cisterneii, varifrån ordnats med friavlopp. På detta
sätt har en effektiv avluftning av matarvattnet ei>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
