Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 JAN, 1931
MEKANIK
il
nåtts, varigenom frätangreppen i tankar, ledningar
och pumpar reducerats till ett minimum.
Under det första halva driftsåret tillsattes så
mycket kaustik soda, att alkaliteten i 50 cm3 pannvatten
motsvarande 10 cm3 –.- n. saltsyra (HC1).
Resultatet härav var under sommarmånaderna med
belastningar under 40 kg/m2 eldyta relativt gott.
Pannorna voro praktiskt taget fria från pannsten.
I samma mån som belastningen steg, visade sig
emellertid denna metod ej hålla måttet. Pannsten
började bildas och efter att hava vuxit till en
tjocklek av 0,3,-0,4 mm, lössprängdes den i flagor av upp
till 0,5 cm2 storlek och medföljde vattnet i dess
cirkulation i pannan. Under denna kretsgång
minskades kornstorleken hos den lössprängda pannstencn
alltmer, vilket gjorde, att partiklarna kunde
medfölja upp till vattenlådan för takkylningsrören i
brännkammaren. Som vattenhastigheten i dennas
mellersta del är låg, började här en ansamling av de
lösa pannstenskornen, och anhopningen växte, så att
en del av takkylrörens mynning täcktes.
Cirkulationen i dessa senare försämrades härigenom och löst
material avsatte sig i de krökar, som takkylrören
bilda, vid passagen mellan brännarna. Det bör
observeras, att betingelserna för ett tubbrott till följd av
överhettning av tubmaterialet således fanns, ehuru
samtliga domar till följd av bottenblåsning voro
praktiskt taget rena. De i domarna mynnande
tuberna voro ävenledes rena.
Försök att ersätta kaustik soda med kalcinerad
soda (Na2CO?)) misslyckades till följd av karbonatets
spjälkning vid ifrågavarande vattentemperatur
(234 °C). Här tillkom en annan svårighet, nämligen
att den frigjorda kolsyran medföljde ångan och
åstadkom kemiska angrepp på kondensatledningarna.
Resultatet förbättrades ej heller genom ökning av
sodatillsatsen, men konstaterades, att om
sodatillsatsen höjdes 1,7 ggr över förut angiven sodahalt,
överkokade pannorna obetingat redan vid en belastning
av 40 kg/m2 eldyta.
En hel del mycket ingående undersökningar och
experiment företogos, som egentligen borde förtjäna
sitt särskilda kapitel, men som jag här ser mig
nödsakad förbigå på grund av den korta tid som står
till mitt förfogande. Dessa arbeten resulterade
emellertid i att man beslöt sig för att använda
trinatriumfosfat ( NaaP04) för vattnets rening. Redan efter kort
tid kunde man påvisa en avsevärd förbättring, i det
att de förut omnämnda ansamlingarna i vattenlådan
nästan fullständigt försvunno, och så småningom
visade pannans inre fullständigt rena metallytor.
I syfte att minska förbrukningen av
trinatriumfosfat tillsätter man numera den till 125 ton uppgående
dagliga råvattenmängden 3 kg kaustik soda, och
utgör då tillsatsen av trinatriumfosfat 20 kg. Härvid
avtappas kontinuerligt ca l 200 kg pannvatten per
timme. Någon ytterligare bottenblåsning behöver
icke förekomma.
Pannbelastningen ligger under sommarhalvåret vid
omkring 35 kg avdunstning, och under hösten får den
stiga till omkring 50 kg, innan den andra pannan
också sättes i drift. Högsta temperatur i
brännkammaren varierar samtidigt från l 300 till l 400 °C. Vid
drift vintertid med en panna stiger belastningen till
nära 65 kg samtidigt som brännkammartemperaturen
når ca 1460°C.
Vad kolinköpen till en kolpulvereldad ångcentral
beträffar kan man röra sig inom synnerligen vida
gränser, om det ens finns något slag av de här i
landet använda stenkolen som ej gå att förbränna. För
att vid behov möjliggöra användande av stora
ång-kol har i ett av kolgårdens hörn inmonterats en
förkross, som bearbetar kolen från de största
förekommande styckestorlekarna ner till en styckestorlek av
maximalt 10 mm kant, i vilket format de matas in i
kvarnarna.
För att möjliggöra användande av kol, vars
gas-halt ligger under 20 å 25 %, har å pannornas
frontväggar anordningar installerats som möjliggöra
sådana kols antändande medelst en oljebrännare. Även
kan, när så påfordras, olika kolsorter med olika
egenskaper blandas, så att den inmatade
kolbland-ningen ger en viss önskad förbränningseffekt.
Vad som givetvis är ett stort plus vid pulvereldade
anläggningar är, att även kol i stybbform^iinna
användas. Dessa senare kunna ju i allmänhet köpas till
väsentligt lägre priser än exempelvis småkol., men
dess användbarhet är ju vid Stoker- och
kedjerostel-dade pannor ytterligt reducerad, då de ofta förorsaka
igensättningar.
För att fastställa vilka kol som för oss emellertid
äro alldeles speciellt lämpliga hava vi
experimenterat med olika kolsorter.
Under större delen av intrimningsperioden
användes Westfahliska Gasflammfeinkohle, och vi började
icke experimentera med andra kolsorter förrän
omständigheterna gjorde, att vi odelat kunde ägna vår
uppmärksamhet åt just detta spörsmål.
Mischfein-kohle såväl som Gasflammfeinkohle från tyska
kol-syndikatet har ett effektivt värmevärde av mellan
6 600-6 700. Dessa kol äro synnerligen goda ur
förbränningshänseende och med så hög smältpunkt hos
askan, att denna aldrig förorsakar slaggbildningar i
asktrattarna. Däremot visade de sig besvärliga i
kvarnarna, och kunna betecknas såsom svårmalda.
Härefter provades Friedländer Rätterklein från
Ober-schlesien, vilka voro mycket goda både att förbränna
och att mala. Detsamma gäller för Oberschlesiska
Erbskohle, vilka sistnämnda äro särdeles lättmalda.
Även Newcastle Bentinck Smalls utprovades, men
befunnos mindre lämpliga, då dess effektiva
värmevärde är alltför lågt och askhalt och fukt för höga,
för att det skall löna sig att kosta på dem frakten hit
från England, och detsamma gäller Lancashire Pearls.
South Hetton Smalls med 7 500 effektivt värmevärde
äro utomordentligt lämpliga, om än onödigt heta för
våra pannor med dess relativt måttligt utbyggda
kyl-yta i brännkammaren. Efter ytterligare sökande tro
vi oss i Oberschlesiska Staubkohle från Skarboferme
hava funnit de för närvarande, med hänsyn till pris
etc., lämpligaste kolen med mellan 5 800-6 500
effektivt värmevärde.
Vid jämförelse mellan olika kolofferter beräkna vi
alltid priset per effektiv tonkalori, fritt kolupplaget,
varigenom sålunda vederbörlig hänsyn tages till de
extra fraktkostnaderna för aska och fukt.
Koltorken startas, när fukten hos kolen stiger till
4,5 %. Vintertid, då kolen normalt hålla 9-12 %
fukt, nedtorkas de till l å 2 %.
Kolkvarnarna, som alltid köras samtidigt för att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
