Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
TEKNISK TIDSKRIFT
21 MARS 1931
VraFH-or-
brukning
%
200
lastning
Fig. 22. Jämförelse mellan hjälp-
maskineriets energiförbrukning vid
kolpulver- och styckekoleldning.
y4B motsvarar energiförbrukningens procentuella
fördelning vid olika pannbelastningar, då
styckekoleldning förekommer och omfatta energiförbrukning
för stokers samt luft- och rökgasfläktar. Linjen CD
motsvarar den procentuella förbrukningen av
elektrisk energi för det fall, att anläggningen eldas med
kolpulver enligt s. k. direkt system med en kvarn
installerad per panna. Linjen EF GE slutligen visar
samma anläggning utförd med två kvarnar pr
enhet, vardera för ångpannans halva kapacitet. Vid
ett hastigt påseende är skillnaden givetvis en god
"talking point" till styckekoleldningens favör.
Undersökes kilowattimmesförbrukningen pr ton kol,
linjen MN och OF, för kolpulver och
styckekoleldning resp. kan man i medeltal sätta
kolpulveran-läggningens energiförbrukning till ca 40
kilowatttimmar pr ton förbränt kol och
styckekoleldningens till ca 15 kilowattimmar pr ton förbränt
kol, således en differens om ca 25 kilowattimmar pr
ton förbränt kol. En undersökning av vilket
kraftpris, man måste betala för att energiförbrukningen
vid kolpulvereldningen i jämförelse med
styckekol-eldning skall äta upp vinsten i bättre
ångpanneverkningsgrad, giver följande värden:
För ett kolpris av ........8 12 16 20 kr. pr ton
Erhålles vid 24 tim. drift 1,92 2,88 3,84 4,8 öre pr kWh.
och vid 8 tim. drift........ 6,18 9,80 12,35 15,5 " " "
Då kilowattimmepriset för ångkon sumerande
industrianläggningar, där möjlighet till
mottryckskraft-alstring i regel alltid finnes, i allmänhet bör rätta sig
efter kolpriset och det ej är tänkbart att vare sig
vid 8 eller 24 timmars drift komma upp till högre
siffror än högst hälften till tredjedelen av de ovan
beräknade, framgår tydligt av den anförda samman-
ställningen, att den ofta framhållna förlusten i
energiförbrukning i verkligheten ej existerar, givetvis
under förutsättning, att anläggningarna äro av den
storleksordning, som i det föregående antagits.
En synpunkt, som bör beaktas, är, att vid
centralisering av flera verk med olika drifttid till en
gemensam ångcentral man ofta genom lämpligt
dimensionerande av malanläggningen utförd enligt det centrala
systemet kan förlägga målningen till sådana tider på
dygnet, då efterfrågan på kraft är liten. På detta
sätt bör det vara möjligt att erhålla lägre kraftpriser
för målningen, än vad som är fallet, då
direktmal-ningssystemet användes med variabel
kraftförbrukning under dygnets olika timmar, varjämte någon
inskränkning av personal är möjlig, speciellt vid
24-timmars drift.
På basis av i det föregående angivna
driftverk-ningsgradskurvor och de i fig. 22 härledda
förbrukningssiffrorna för hjälpmaskineriets
effektförbrukning kan för de årliga rörliga driftkostnaderna
uttryckta i kronor per ton ånga avgående från
ång-centralen följande ekvationer uppställas:
l:o För kolpulvereldning RK = A (K -f 0,4 a)
2:o " styckekoleldning Rs = B (K -f A + 0,is a)
där RK betecknar de rörliga kostnaderna vid
kolpul-vereldade anläggningar, Rs de rörliga kostnaderna för
styckekoleldade anläggningar, K = kolpriset för kol
avsedda för kolpulvereldning, A - merkostnaden för
kol användbara för styckekoleldning, « =
energikostnaden i öre pr kWh samt slutligen A och B
konstanter, beroende på resp. anläggningars
driftverkningsgrader.
Beträffande kostnaden för hjälpmaskineriets
energiförbrukning a kan ett stort antal olika fall anföras,
där denna kostnad varit mycket låg, men en del fall
finnas även, där densamma gått upp till omotiverat
höga värden. För att ej komplicera framställningen
alltför mycket, torde det vara tillåtet att bortse från
kraftprisets variation med kolpriset och för den
följande behandlingen fastställa konstanta värden för
varje förekommande drifttid, ungefär motsvarande
de förhållanden, som rått vid svenska och utländska
industrianläggningar under senare år. Sålunda väljes
för 24 timmars drift a - 1,5 öre pr kWh, vid 16
timmars drift a = 2,5 öre pr kWh och vid 8 timmars
drift a = 4,0 öre pr kWh.
Storheten A är f. n. ganska omtvistad och torde
kunna betraktas som en prispolitisk faktor, som rätt
använd i många fall kan inverka mera på den
ekonomiska bärigheten än någon av de tidigare
behandlade faktorerna. Det skulle föra för långt från ämnet
att närmare analysera denna fråga, utan jag får nöja
mig med att framhålla, att fall finnas, varest
prisskillnaden A uppgår till mellan 2: - och 4: - kr.
pr ton kol. Häremot kan givetvis den anmärkningen
riktas, att om många kolpulvereldade anläggningar
byggas, förhållandet mellan tillgång och efterfrågan
rent av blir sådan, att denna prisskillnad är helt
utjämnad. Denna invändning är naturligtvis riktig,
men praktiskt taget ligger ju i all affärsverksamhet
denna problemets kärna att riktigt bedöma
situationen och utnyttja de möjligheter, som finnas till
god affär. Här som alltid gäller satsen: "Den som
kommer först till kvarnen, får först mala." I
fortsättningen medtages endast ett alternativ,
motsvarande ett värde å A av kr. 2: - pr ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
