Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 AUG. 1931
MEKANIK
97
erforderlig g j ut temperatur. Tappningen av den
smälta metallen sker genom ett utslagshål i den ända
av ugnen, där brännaren är placerad. Slaggen
tappas sist för sig. Dennas vikt uppgår till 6 å 10 %
av den insatta vikten. Ugnen anordnas ibland med
tvenne radiellt placerade utslagshål å var sin sida
av brännaren, ett större och ett mindre. Det större
hålet användes i de fall, då gjutningen sker från
maskinförda skänkar, under det att metallen tappas
genom det mindre hålet, då man gjuter från
handskänkar.
Omedelbart efter tappningen chargeras lämpligen
ugnen på nytt, även om smältning icke skall ske
omedelbart. I detta fall tillslutas brännare- och
avgasöppningarna med plåtar, vilka smetas med bruk,
eller igensättas på annat sätt. Om ugnen stått i detta
skick även över en natt, är den alltjämt varm
morgonen därpå, varför någon särskild uppeldning då
icke är nödvändig. Enligt uppgift lär den första
smältan på morgonen t. o. m. gå fortare än de därpå
följande. Givetvis kan smältningen genomföras på
andra sätt än vad som ovan angivits.
Tack vare ugnens rotation . erhålles förutom en
mycket jämn sammansättning hos badet en likformig
avnötning hos ugnsfodret. Hållbarheten hos detta
är vid användning av god silika-massa och
omsorgsfull instampning ca 200 smältningar vid
tillverkning av tackjärnsgjutgods.
Gjutgodsets kvalitet.
Den smälta metallen blir på grund av de
gynnsamma betingelserna vid nedsmältningen gasfattig
och förhåller sig alldeles lugn såväl i skänken som i
formarna. Den är dessutom i möjligaste mån fri från
oxider, lösta eller suspenderade, enär större delen av
dessa under järnbadets överhettning fått tillfälle att
upptagas i slaggen. Enligt vad erfarenheten visat
blir även benägenheten för blåsbildning starkt
nedsatt och mindre än hos på annat sätt tillverkat
gjutjärn. Ett vidare kännetecken på järn, smält i
Brackelsbergs-ugnen, är dess lättflutenhet. Järnet
besitter sålunda stor gjutbarhet. Enligt vad dr
P. BARDENHEUER vid Kaiser-Wilhelm-Institut i
Dusseldorf framhållit1 är gjutbarheten hos järn från
denna ugn oberoende av den kemiska
sammansättningen. Ett järn med ungefär 2,5 % C och 0.1 % P
har sålunda enligt dr Bardenheuer praktiskt taget
samma gjutbarhet som ett järn med 4,0 % C och hög
fosforhalt. En bidragande orsak till den goda
gjutbarheten torde vara att man i Brackelsbergs-ugnen
har möjlighet att taga upp järnet i en lämplig
gjut-temperatur. Enligt vad erfarenheten visat, är det
inga svårigheter att vid användning av förvärmd
sek-kundärluft uppnå en temperatur av c:a 1700°C i
ugnen. Med kall sekundärluft kan man erhålla en
temperatur av upp till l 600°C, men kolåtgången blir
givetvis då större än vid förvärmd sekundärluft.
Fördelarna av den stora gjutbarheten samt dennas
oberoende av järnets kemiska sammansättning torde
vara betydande. Ett gjuteri, som använder ett
flertal kvaliteter gjutjärn, bör sålunda med hjälp av
Brackelsbergs-ugnen kunna reducera dessas antal. På
grund av ugnens arbetssätt har man dessutom
möjlighet att i en och samma smältning framställa mjukare
i "Die Giesserei", 1928, nr 47.
och hårdare järn, i det att man först färdigställer
det mjukare järnet och tappar erforderlig mängd
därav. Genom tillsats av stålskrot och
ferrolege-ringar kan man därefter tillverka det hårdare järnet.
Det må i detta sammanhang omnämnas, att man i
en Brackelsbergs-ugn behärskar analysen å det gods
man vill framställa, på ett helt annat sätt än i
kupolugnen. Man kan sålunda erhålla en avsevärt jämnare
kvalitet å gjutgodset i den förstnämnda ugnen.
Gjutgodsets hållfasthetsegenskaper bliva även vid rätt
chargeföring mycket goda. För maskingjutgods har
man sålunda i reguljär drift, utan att särskilt
eftersträva detta, uppnått ett medelvärde å
draghållfastheten av ca 27 kg/mm2 vid en kolhalt av 3,1 å 3.2 %.
en kiselhalt av 1,6 å 1,8 % och en manganhalt av ca
0,7 %. Vid nyligen utförda försök med uppkolning
av mjukare charger, vilken verkställts med
petroleumkoks, har man erhållit så höga draghållfasthetsvärden
som 33-40 kg mm2 vid en kolhalt av ca 3 %.
Avbränna, termisk verkningsgrad och bränsleåtgång.
Den nyssnämnde dr Bardenheuer har i en
Brackelsbergs-ugn år 1929 utfört en serie försökssmältningar
och över tre av dessa uppställt fullständiga
material-och värmebalanser. Vid dessa smältningar användes
en försöksugn om 4 å 5 tons kapacitet, vilken ej var
anordnad med förvännning av sekundärluften. De
två första smältningarna avsåg tillverkning av
adu-ceringsjärn om 3 resp. 2 ton och den tredje grått
gjutjärn om 2 ton. Ur den av dr Bardenheuer
lämnade redogörelsen för dessa försök1 tillåter jag mig
anföra en del uppgifter.
Avbrännan å järn vid ifrågavarande smältningar
uppgick till resp. 0,86, 1,96 och 0,65 %. Avbrännan
å mangan höll sig omkring 20-40 % av den
ingående manganhalten och å kisel till 10-30 %.
Kolhalten nedsattes i de två första smältningarna med
ca 0,50 % under det att den i den tredje smältningen
endast nedgick med några hundradels procent.
Fosforhalten ökade helt obetydligt och svavelhalten
något vid de två första smältningarna. I det tred’^ j
försöket däremot minskades svavelhalten med 0,006 %.
I medeltal torde man sålunda kunna räkna med
totalt l % avbränna å den ingående chargevikten.
Den termiska verkningsgraden uppgick till 32,55,
28,70 resp. 40,74 %. Med avgaserna bortfördes
omkring 50 % av den ugnen totalt tillförda
värmemängden. Avgas värmet utnyttjades emellertid som
ovan nämnts icke vid dessa smältningar för
för-värmning av sekundärluften. Såsom av de anförda
siffrorna framgår, är ugnens termiska verkningsgrad
mycket god, även då förvärmning av sekundärluften
icKe förekommer.
Bränsleförbrukningen uppgick vid tillverkningen
av aduceringsgodset till 12,82 resp. 14,3,2 % samt vid
det grå tackjärnsgodset till 9,67 %, räknat från
smältningens början till tappningen. Det använda
kolpulvret hade en askhalt av ca 8 % och en
fuktighetshalt av 3,5 %. Med hänsyn till att kolpulver
betingar ett lägre pris än koks, torde alltså en
besparing i bränslekostnaden kunna ernås vid här
ifrågavarande ugn i jämförelse med kupolugnen.
i MITT. K.-W. Inst. fur Eisenforschung, Dusseldorf H,
1929, Lfg1. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
