Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
TEKNISK TIDSKRIFT
15 AUG. 1931
Beskickningsmaterial.
Vid tillverkning av tackjärnsgjutgods i
Brackelsbergs-ugnen ersattes tackjärnet i stor utsträckning
och med fördel av skrot, i första hand av
tackjärnskrot, men även av enklare kvaliteter smidbart
järnskrot, såsom svarvspån och liknande billigare
skrot. Enbart med enklare smidesskrot och med
hjälp av uppkolning kan man, såsom redan nämnts,
framställa högkvalitativt gjutgods. Härigenom kan
kostnaden pr ton chargerat material reduceras
avsevärt. Räknat pr ton färdigt gjutgods blir
den uppkommande besparingen större, därigenom
att kassationen å gjutgods från
Brackelsbergs-ugnen kunnat nedbringas till lägre värden än vid
kupolugnen samt genom den låga avbrännan i
Brackelsbergs-ugnen. Den besparing, som kan
uppnås ifråga om beskickningsmaterialet, torde vara
betydande, men givetvis är det icke möjligt att
generellt angiva densamma i kronor pr ton färdigt gods,
enär den är beroende av ett flertal faktorer, såsom
det tillverkade godsets kvalitet, tillgång och pris å
olika råmaterialer, fraktförhållanden m. m.
Tillverkning av stål.
Föregående år utfördes av dr Bardenheuer en del
försök med framställning av stål på sur botten i
Brackelsbergs-ugnen, dvs. med samma infodring som
användes vid tillverkningen av tackjärnsgjutgods. I
dessa fall användes förvärmd sekundärluft för att
ernå den för stålsmältningen erforderliga
temperaturen. Insatsen utgjorde vid ifrågavarande
smältningar ca l ton smidesjärnskrot. Resultaten från
smältningarna hava publicerats i Ståhl und Eisen
1930, häfte 38. Enär dessa försök givit lyckade
resultat, kan det här måhända vara av intresse att
anföra en del siffror från desamma.
Den totala bränsleförbrukningen vid de två första
smältorna uppgick till 20,7 resp. 19,2 % vid en
totaltid av 120 resp. 108 min. Svavelhalten hos stålet
ökade med 0,012 resp. 0,006 %. Ökningen i
fosforhalten var något större eller 0,023 resp. 0,017 %. Efter
en omändring av brännaren nedsmältes samma
chargevikt på avsevärt kortare tid. För de två sista
smältorna uppgick sålunda hela chargetiden till 73
resp. 67 min. Vid dessa försök erhölls alltså en
tidsbesparing på icke mindre än ca 40 % i jämförelse
med de första provsmältningarna. Samtliga
stålkvaliteter visade sig vara rödskörsfria, även stålet
från den fjärde provsmältningen, som tillverkades
utan användande av tackjärn och vilket hade en
kolhalt av 0,13 % samt ungefär normala halter av kisel
och mangan, nämligen 0,27 resp. 0,11 %.
Det goda resultatet vid dessa första
provsmältningar av stål i Brackelsbergs-ugnen har medfört ett
stort intresse även för ståltillverkning i ugnen och
en del försök härmed hava påbörjats. Några
definitiva resultat från dessa föreligga emellertid icke
ännu.
PROV MED ELDFAST INMURNING I
VÄRTAELEKTRICITETSVERKETS PANNOR GR. I.1
Av civilingenjör H. GUSTAVSSON.
Värtaelektricitetsverkets pannor gr. I utgöras av
10 st. B. & W-pannor av Götaverkens tillverkning.
Pannorna äro på 500 m2 eldyta, 24 åto och
installerade åren 1925 och 1926. Önskvärt hade varit, att
dessa pannor erhållit större direkt bestrålad eldyta,
men detta mötte svårigheter vid tidpunkten för
beställningen.
Med hänsyn till pannornas utförande kunde man
vänta sig en relativt hög eldstadstemperatur, och
denna har utfallit något högre än som var beräknat.
Avdunstningen kan drivas upp till 45 kg pr m2 och
undantagsvis högre, varvid temperaturen å flamman
i eldstaden uppgår till ca l 500°C, vid normal
avdunstning, 30 kg pr m2, ca l 400°C.
Tager man i betraktande dessa relativt höga
temperaturer samt de driftförhållanden, som äro rådande
vid verket med pannornas in- och urkoppling varje
dag, har mvan knappast anledning förvåna sig över
att murverket visade sig otillfredsställande. Tager
man dessutom hänsyn till att den första inmurningen
utfördes av byggnadsmurare, vilket var nödvändigt,
då verkets ende pannmurare icke kunde mura 10
pannor på den korta tid, som stod till förfogande, samt
i Föredrag1 hållet vid Svenska teknologföreningens
avdelning-s för Mekanik sammanträde den 27 januari 1931.
att pannorna under första tiden på grund av diverse
justerings- och ändringsarbeten ansträngdes mer än
vad nu är fallet, torde detta vara tillräcklig
förklaring till att den första inmurningen var nedbränd
på max. 3 000 timmar och i några fall på ännu
kortare tid.
Fig. 2 visar, huru eldstäderna äro murade nu, men
figuren torde vara användbar att även demonstrera,
huru eldstaden var murad, innan några
provmur-ningar utförts.
Den del av murverket, som kommer i direkt
beröring med lågan i eldstaden och som är avsedd att
lätt kunna muras om, var utförd av tegel, Bjuf F,
under det att bakomliggande tegel voro av kvalitet
Höganäs. Anledningen till att även det bakomliggande
rnurverket är av eldfast kvalitet är, att man
härigenom utan risk kan bränna den inre murningen
längre. Skulle denna raseras, så att det
bakomliggande murverket blottas, kan man ändock, om det
är nödvändigt, köra pannan, till dess tillfälle till
reparation erbjuder sig, vilket icke vore fallet, om det
bakomliggande murverket vore utfört av rödtegel.
Valvet var murat i förband hela vägen utan lös
valvnos, som figuren visar. Bärvalv för ovanliggande
tegel vid valvnos och nedre inspektionsluckor funnos
ej. Främre nedre inspektionsluckan var större och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
