Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
TEKNISK TIDSKRIFT
17 OKT. 1931
_________________________^____i_______
Fig. 1.
förväntningar på denna reningsmetod. Dessa
förväntningar blevo emellertid icke helt infriade, vilket
hade till följd, att åtskilliga av de tidigast
installerade apparaterna redan efter kort tid sattes ur drift.
Sedan man emellertid funnit, att bättre resultat
ernås, om ångpannorna matas med en blandning av
’Termutit"-renat och icke renat vatten, hava
befintliga anläggningar av detta slag åter tagits i bruk
och även en del nya installerats.
Såsom jag nyss nämnde, finnas ett stort antal
kalk-sodaapparater av olika in- och utländska fabrikat i
bruk i södra Sverige. Med dessa kan hårdheten hos
vattnet nedbringas till i genomsnitt 2° å 3°, i vissa
fall ända till 1°, medan man i andra fall måste nöja
sig med en sänkning till ca 6°. I praktiken har det
visat sig möjligt att hålla pannor i drift utan
rensning ca 2400 timmar, om matarvattnet utgöres till
30 % av kondensvatten och i övrigt av medelst
kalk-sodaapparater renat vatten. Detta resultat anse vi
vara gott, och det förutsätter rikligt dimensionerade
reningsapparater samt omsorgsfull skötsel.
Där matarvattnet är alkaliskt, har man tidigare, om
driftförhållandena blevo alltför besvärliga, tillgripit
den utvägen att uppblanda det alkaliska vattnet med
hårt, exempelvis från ett vattenledningsverk inköpt
vatten.
Med humussyror bemängt matarvatten har med
fördel tillsatts något soda och ibland även mindre
mängder alun, varjämte, om spår av anfrätningar visat sig,
pannorna bestrukits invändigt med ett tunt lager av
cementvälling eller annat ämne, som skyddar mot
syrornas frätande inverkan.
Dessa enkla och relativt primitiva anordningar,
som varit av stort värde och alltjämt äro fullt
användbara vid mindre pannor för tämligen lågt tryck
och låg belastning, kunde givetvis icke lämna i allo
tillfredsställande resultat vid stora pannor med högt
tryck och hög belastning. Såsom exempel må
anföras en ånganläggning med steilrohrpannor av typ
Garbe vid en fabrik, där matarvattnet är alkaliskt
och där tidigare använda metoder för undanröjande
av de härur härflytande olägenheterna visat sig
otillräckliga. Allteftersom fabrikens ångbehov ökades,
blevo svårigheterna större. Trots det att pannorna
bottenblåstes och skummades dagligen samt tömdes
och fylldes med helt nytt vatten var fjärde vecka,
kunde de icke generera mera än 27 kg ånga pr m2
eldyta och timme. Fabrikens ångbehov översteg
emellertid den ångmängd, som svarade mot denna
pannbelastning, och därmed var gränsen för den
dit-tillsvarande metodens användbarhet nådd.
Grundliga undersökningar företogos därför i syfte
att utröna, huru bättre driftförhållanden skulle kunna
ernås, och efter noggrann prövning av företräden och
nackdelar hos de av ett flertal leverantörsfirmor
erbjudna reningsapparaterna blev en anläggning
inmonterad, vars anordning och verkningssätt i princip
framgår av fig. 1. Reningsanläggningen består av en
värmeåtervinningsapparat (en Vattenförvärmare av
speciell typ) och av en vanlig Vattenförvärmare. Från
pannorna utblåses kontinuerligt en viss mängd
vatten, vars värme tillvaratages i de båda apparaterna
genom uppvärmning av rå- resp. matarvatten, som
ledes genom dem. I övre delen av
värmeåtervm-ningsapparaten uppstår genom självavdunstning hos
det utblåsta vattnet en viss mängd ånga, som ledes
till förvärmaren och kondenseras i denna samt rinner
till matarcisternen. Den del av det utblåsta vattnet,
som ej avgår i ångform, avledes genom
värmeåter-vinningsapparaten till kloaken. Kontinuerlig
utblås-ning sker i sådan grad, att pannvattnets alkalitet
hålles vid ett värde, som svarar mot 5 å 10 cm3 [-1/]0-normal-] {+1/]0-
normal+} saltsyrelösning på 50 cm3 vatten. I
förvärmaren och i matarvattencisternen tillvaratages
praktiskt taget allt värme hos den vid utblåsningen
alstrade ångan. I värmeåtervinningsapparaten
av-kyles det kvarvarande vattnet till en temperatur,
som är 8 å 10° högre än temperaturen hos det
inkommande råvattnet.
Resultatet vid användning av denna anordning blev
mycket tillfredsställande, i det att pannorna kunde
hållas i drift i icke mindre än 6 månader, medan de,
såsom nämnts, förut måst tömmas var fjärde vecka.
Ångavgivningen kunde, utan att jäsning uppstod,
stegras ända till 40 kg pr m2 eldyta och timme mot
tidigare blott 27 kg.
Det goda resultat, som uppnåddes med
värmeåtervinningsapparaten vid den nyss beskrivna
anläggningen, gav impuls till komplettering av ett flertal
vattenreningsanläggningar, som voro utrustade med
vanliga kalk-sodaapparater för rening av
pannstensbildande vatten, så att de kommo att arbeta på sätt,
som i princip framgår av fig. 2.
Reningsanläggningen består i detta fall av en
vanlig kalk-sodaapparat och en värmeåtervinnmgsappa-
SrL-/Z>j£>/BJ<#STfaf
1
Fig. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
