Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 OKT. 1931
MEKANIK
129
rät. Denna senare är konstruerad på
samma sätt som den i fig. l visade.
Det utblåsta vattnet kan ledas
antingen till var meåt er vinningsapparat en
eller till reningsapparaten eller till
båda samtidigt och dess värme på så
sätt tillvaratagas.
Den nu beskrivna kompletteringen
av befintliga kalk-sodaapparater har
medfört, att tillräckligt stora mängder
kemikalier kunnat utan olägenhet
tillsättas vattnet, och att därigenom
hårdheten kunnat nedbringas så långt, att
pannstensbildningen så gott som helt
och hållet upphört. Därjämte har
genom den kontinuerliga utblåsningen
alkaliteten och tätheten hos
pannvatt-net kunnat hållas vid normala och för
olika panntyper väl avpassade
värden. Resultatet har således blivit ____
praktiskt taget såväl sten- som slam- ____
fria pannor. Även vid fabriksanlägg- –––
ningar, där behov av möjligast ren
ånga förefinnes, hava på nu
angivet sätt kompletterade
reningsanläggningar gjort det möjligt att ersätta från
vattenledningsverk inköpt, dyrt matarvatten med förut
oanvändbart brunnsvatten, vilket medfört en icke
obetydlig vinst.
De gynnsamma erfarenheterna från kombinationen
av kemisk rening av matarvatten med kontinuerlig
utblåsning av pann vatten, när det gäller att bekämpa
pannstens- och slambildning, föranledde installerande
av reningsapparater av en i huvudsak likartad men
något modifierad typ vid tvenne panncentraler, där
vattnet är såväl pannstensbildande som
humussyre-haltigt. Centralerna äro försedda med
vattenrörpannor, konstruerade för 36 åto. Då metoden var
oprövad och det förhållandevis höga panntrycket medför
visvsa svårigheter, ansågo vi nödvändigt att ålägga
leverantörerna ganska vittgående garantier.
Fabrikanterna hyste emellertid inga betänkligheter mot att
under de givna, tämligen ogynnsamma
förutsättningarna garantera, att pannorna skulle hållas sten- och
slamfria, och att anfrätningar icke skulle uppstå.
Anläggningens anordning och apparaternas
konstruktion i princip framgå av fig. 3.
Reningsanläggningen består i detta fall förutom av
en fällnings- och kemikaliebehållarc samt en
värme-återviimingsapparat även av en uppkokning^- och
avgasningsbehållare.
Råvattnet ledes, eftor att hava kemiskt renats, till
en behållare, i vilken det uppvärmes och avgasas.
Vid den ena av de här ifrågavarande panncentralerna
sker avgasningen under vakuum, såsom visas på
bilden, medan vid den andra vattnet värmes upp till en
temperatur av ca 100°C och avgasningen sker under
tryck.
Resultatet av denna reningsmetod har blivit ganska
tillfredsställande, men dock ej så gott, som
leverantören ställt i utsikt. Då pannorna öppnats, vilket till
en början skedde var tredje månad, och sedan var
sjätte månad, har nämligen konstaterats, att en del
pannsten och slam bildats i dem. Som reningsmedel
skulle soda användas, och så har hela tiden skett vid
den ena ångp änne centralen. Vid den andra däremot
7^-
Fig. 3.
ersatte man redan efter 3 månaders drift ungefär
halva mängden soda med trinatriumfosfat. Detta
visade sig vara en avsevärd förbättring. Någon
an-frätning har ej kunnat förmärkas i pannorna. I
ekonomisern och i reningsapparaten hava vid den av
centralerna, där avgasningen sker under tryck, mindre
anfrätningar konstaterats. Uppkomsten av dessa
senare torde möjligen hava berott på, att avgasningen
av vattnet icke blivit fullständig, enär detta vid vissa
tillfällen icke uppvärmts till 100°C.
Som jag nyss nämnde, hade man väntat sig ett
ännu bättre resultat än det, som uppnåddes, och vi
hava därför ytterligare undersökt de möjligheter,
som finnas för rening av vatten med
ifrågavarande egenskaper. Därvid hava vi bl. a. även
konfererat med några av Tysklands experter på
kemisk rening av vatten. Av dessa undersökningar har
framgått, att man vid kemisk rening av vatten
innehållande humussyror och organiska ämnen helst bör,
för att ernå fullt tillfredsställande resultat, först
medelst aluminiumsulfat vid ett pH-tal varierande mellan
5,7 och 6,5 fälla de organiska ämnena och i filter
avskilja utfällningen samt sedan rena vattnet från
pannstensbildande ämnen med exempelvis kalk och soda
eller med natronhydrat vid panntryck upp till 20 åto
samt med natronhydrat och trinatriumfosfat vid
paim-tryck däröver. Detta är nämligen nödvändigt, enär
förekomsten av humussyror i vatten verkar mycket
hämmande på utfällningen av de pannstensbildande
ämnena.
I detta sammanhang vill jag även framhålla, att i
Amerika försök hava gjorts att i stället för
aluminiumsulfat använda dels ferrosulfat jämte kalkhydrat.
dels ferrosulfat eller magnesiumsulfat jämte
natrium-aluminat. Resultatet från dessa försök synes dock ej
särskilt lovande. Den, som närmare intresserar sig
för frågan, kan i boken "Vom Wasser III", Verlag
Chemie G. m. b. H., Berlin W 10, inhämta närmare
upplysningar i saken.
Till en panncentral, vid vilken råvattnet är mycket
pannstensbildande, och vid vilken matarvattnet ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
