Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
TEKNISK TIDSKRIFT
19 DEC. 1931
?ioo woo sek
Fig. 6. Förbränningskarakteristikor för ett kokskol vid
förbränning vid ungefär samma rostbelastning (140 kg/m2 tim.) men med
varierande kolbäddshöjd.
Fig. 7. Förbränningskarakteristikor för ett kokskol vid
förbränning med samma kolbäddshöjd (15 mm) men vid
varierande rostbelastning.
kurvan å fig. 3 kan således utläsas att ett gaskol
tänder lätt och att förbränningens högsta intensitet
efter anmärkningsvärt kort tid är uppnådd, att
av-gasningen och avgasningsprodukternas förbränning
sker på ett lugnare sätt än t. e. hos kokskolet, och
att koksförbränningen likaledes har ett lugnare
förlopp, vilket tydligt framgår av a-kurvan å fig. 3.
Det magra kolets förbränning har ett förlopp, som
på det stora hela taget liknar kokskolets. Den nära
släktskapen mellan dessa båda kolkvaliteter, som
bl. a. tager sig uttryck i att de ha ungefär samma
rnängd flyktiga beståndsdelar är omisskännelig. Å
fig. 4 visas karakteristikerna för det undersökta
magra kolet.
Jämför man a-kurvans form å fig. 5 med
a-kurvorna å fig. 2-4, så finner man, att denna är helt
annorlunda för antracit än för de andra
kolkvaliteterna. Antracitens svårantändlighet kommer här
tydligt till synes. Antraciten bakar icke tillsamman
under förbränningen, tvärtom sönderspränges den.
Angreppsytan för luftens inverkan blir därigenom
större och följden blir att förbränningen förlöper
snabbare än hos de övriga undersökta
kolkvalite-terna, vilket framgår av a-kurvan å fig. 5.
Kolstyckenas söndersprängning framkallar också en
kompakt kolbädd, som gör stort motstånd mot luften.
Av okurvan framgår sålunda, hurusom motståndet
i ett visst skede av förbränningen uppnår ett
utpräglat maximum, och är nästan 3 gånger större än
via förbränning av andra kolkvaliteter.
Ett gemensamt drag hos förbränningsförloppet hos
de undersökta kolkvaliteterna är det relativt stora
luftbehovet under förbränningens första skede för de
flyktiga beståndsdelarnas förbränning. Ju högre halt
flyktiga beståndsdelar bränslet har, desto förr
inträder detta större relativa luftbehov. Vidare framgår
av de gjorda observationerna, att bränslets tendens
till hopbakning fördröjer utbränningen (se fig. 3).
Denna iakttagelse är ingalunda ny, men den grafiska
framställningen av observationsresultaten giver oss
en möjlighet att matematiskt behandla problemet.
För konstruktörer av högeffektsroster äro resultaten
sålunda av betydelse, då de med ledning av dessa
på ett mera rationellt sätt än hittills kunna
disponera för lufttillförseln i de olika zonerna.
Försöken utsträcktes, så att man även kunde
studera förhållandena vid förbränning av kokskol i olika
kolbäddshöjder, nämligen 75, 100 och 125 mm, men
vid samma rostbelastning. Å fig. 6 visas grafiskt
de erhållna resultaten, av vilka en tydlig
lagbundenhet kan utläsas. Förbränningen, för vilken gr. C/sek.
är normgivande, karakteriseras sålunda av en
tänd-linje, som i de tre fallen har samma form och
riktning, varjämte utbränningslinjernås parallellitet är
tydlig. Formen på kurvorna är karakteristisk för
kolkvaliteten och deras stigningsvinkel (oo derivata)
är en funktion av förbränningsintensiteten. Tydligast
framgår denna lagbundenhet vid studiet av fig. 7,
som är den grafiska framställningen av resultaten
vid förbränning av samma kol vid olika belastningar,
nämligen 101, 117 och 145 kg/m2tim., men med samma
kolbäddshöjd, nämligen 75 mm. Det framgår särskilt
hurusom koksens utbränning går långsammare vid
låg belastning än vid högre belastningar.
Förbrän-ningsintensitetens max. värde är ävenledes större vid
högre belastning.
Med kolkvaliteten, kolbäddshöjden och
rostbelastningen ändras förbränningskarakteristikorna.
Inflytandet av dessa tre variabler låter sig bäst
bestämmas av medelluftöverskottet under förbränningen
av en bestämd mängd av försökskolet. Således icke
av det verkliga luftöverskottet, som enligt fig. l
varierar starkt. Medelluftöverskottet beräknas av
den mängd luft, som vid förbränningsförsök har
visat sig vara tillräcklig, och av den enligt
bränsleanalys och bränslekvantitet erhållna teoretiska
luftmängden. Då emellanåt ofullständig förbränning
uppstår vid försök, representerar
medelluftöverskottet icke det i praktisk drift lämpligaste utan är
endast en upplysning om ett bränsles förhållande i
Anm. Siffrorna vid försökspunkterna angiva starttemp.
Fig. 8. Rostbelastningens, kolbäddshöjdens och kolkvalitetens
inflyttande på luftöverskottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
