Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
TEKNISK TIDSKRIFT
20 JUNI 1931
kondensationsvattnet. Vid drift med mättad ånga
tjänstgör cylindern sålunda såsom både kondensor
och lågtryckspanna, i stället för att den borde under
hela arbetsperioden transformera ångans
värmeinne-håll i effektivt arbete.
För att komma ifrån detta ineffektiva arbetssätt,
måste den i cylindern inströmmande ångan v.ara så
högt överhettad, att någon kondensation i cylindern
under inströmningen icke kan äga rum. När så är
förhållandet, erhålles en högst betydande förbättring
av verkningsgraden, och detta gäller givetvis för
vilken som helst av maskinens cylindrar, som drivas
med överhettad ånga. Mer arbete erhålles ur ångans
expansion per kg inströmmande arbetsånga:
ångför-brukningen och därmed kondensorförlusten minskas
per ihk-timme räknat.
Av ovanstående följer, att en kompoundmaskin
fördelaktigare utnyttjar överhettad ånga än en
trippelmaskin, så länge det är fråga om enbart
begynnelseöverhettning och lika expansionsförhållanden. Med
nu vanligen förekommande ångtemperaturer kan
överhettningen komma kompoundmaskinens bägge
cylindrar till nytta, då däremot en trippelmaskins
lågtryckscylinder är nödsakad arbeta med mättad ånga och
lägre verkningsgrad. Den kända överlägsenheten i
ekonomi hos exempelvis Lentz
dubbelkompoundma-skin är till en del att tillskriva detta förhållande. De
erforderliga expansionsmöjligheterna erhållas genom
anbringandet av ventilstyrning.
För att uppnå samma fördelar vid en
trippelmaskin, måste mellanöverhettning tillgripas. Med
mellan-Överhettning menas, att avloppsångan exempelvis
från H. T.-cylindern passerar en överhettare av ett
eller annat slag, innan den inkommer i M.
T.-cylindern.
Mellanöverhettningens fördelar hava länge icke varit
tillräckligt beaktade av skäl, som jag nu ej har
anledning till att närmare gå in på. Viktigt är
emellertid, då ånga mellanöverhettas, att den ej är fuktig,
när den inkommer i mellanöverhettaren. Eventuell
fuktighet måste först på mekanisk väg avskiljas.
Mellanöverhettning kan ske med rökgaser, med tillhjälp
av ånga av högre tryck och temperatur eller på
elektrisk väg.
Avtappning av ånga från huvudmaskinen går som
bekant i allmänhet så till, att man från maskinens
receivrar eller från andra lämpliga ställen på
maskinen leder arbetsånga till en matarevattenförvärmare,
som är uppdelad i olika trycksteg. Arbetsångans
ång-bildningsvärme återföres sålunda till ångpannan,
sedan ångan i en del av maskinen uträttat arbete.
Detta har en fördelaktig inverkan på anläggningens
totala ekonomi, enär maskinens mängd av
avloppsånga till kondensorn, räknat per indikerad hästkraft,
minskas.
Avtappning av ånga från huvudmaskinen är
begränsad bland annat därigenom, att matarevattnet
icke kan förvärmas mer än till en viss temperatur,
motsvarande det arbetstryck, som förefinnes i
ång-pann,an. För att fullt kunna utnyttja en
kolvångmaskins avtappningsmöjligheter bör den vara försedd
ined så få ångdrivna hjälpmaskiner som möjligt.
Hjälpmaskinerna böra sålunda helst vara drivna på
annat sätt än med tillhjälp av friskånga.
Jag övergår nu till skorstensförlusten.
Den ombord i handelsfartyg mest förekommande
panntypen är den välkända skotska sjöångpannan. Så
länge .arbetstrycket hålles inom måttliga gränser är
säkerligen denna panntyp den bästa, som f. n. kan
uppbringas. På grund av sitt helt inneslutna
förbränningsrum äro strålningsförluster och luftläckor
små, den är relativt okänslig för belastningsändringar
och ojämn påeldning på grund av sitt stora
vattenrum och ackumuleringsförmåga och kan hållas i drift
under ganska lång tid även med dåligt
matarevatten.
Moderna sjöångpannor äro oftast försedda med
ångöverhettare, forcerat drag och luftförvärmning
för ,att i största möjliga grad tillvarataga den i
rökgaserna befintliga värmen. För en dylik
pannanlägg-ning ined fixerade dimensioner finnes det alltid en
viss belastning, som giver den lägsta
skorstenstempe-raturen vid lagom stort luftöverskott. Ångpannans
verkningsgrad, som till större delen är beroende av
skorstensförlusterna, har sålunda sitt maximum vid en
bestämd avkokningssiffa per kvm eldyta. Detta
maxi-iniläge är beroende av pannans, överhettarens och
luftförvärmarens konstruktion och inbördes storlek
samt i någon mån även av bränslets beskaffenhet.
Vid god vattencirkulation i pannan och låg
överhettningstemperatur kan luftförvärmaren göras
mindre. I allmänhet eftersträvas emellertid hög
överhettning av ångan, och då detta ej kan uppnås med en
vanlig tuhöverhettare utan att forcera pannan, blir
följden den, att vi antingen äro tvungna att arbeta
med hög skorstenstemperatur, dvs. med låg
pann-verkningsgrad, eller inbygga relativt stora
luftför-värmare. Vid vanlig handeldning, som vid skotska
koleldade sjöångpannor nog ännu får anses vara den
mest ekonomiska, kunna vi med hänsyn till
rostförbrukningen icke gå alltför högt med den förvärmda
lufttemperaturen. Härav följer, att
överhettningstemperaturen vid en skotsk panna i praktiken icke
kan drivas alltför högt, utan att pannverkningsgraden
försämras.
Maximivärdet för p.annverkningsgraden kommer
därför att ligga vid en lägre belastning av pannan, än
maximivärdet på den överhettade ångans temperatur.
Genom att riktigt dimensionera rökgask.analer,
eldyta, överhettare och luftförvärmare samt välja en
lämplig normalbelastning, kan man me a skotska
sjöångpannor uppnå mycket höga pannverkningsgrader,
men man måste samtidigt pruta på fordringarna att
uppnå en hög överhettningstemperatur.
Vid utformningen av "Lindholmens regenerativ-
MASKIN
Fig. 1. Värmefördelningsdiagram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
