Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 6
TEKNISK TIDSKRIFT
JUNI 1931
SKEPPSBYGGNADSKONST
OQ: NILS J.LJUNGZELL
-UTGIVEM AV SVENSKA T E.KNO IQ Q FORE N \ ING E. N.
INNEHÅLL: Lindholmens regenerativsystem, av civilingenjör Alrik Björklund. - Litteratur, - Notiser.
LINDHOLMENS REGENERATIVSYSTEM.1
Av civilingenjör ALRIK BJÖRKLUND, Göteborg.
På grund av de speciella driftsförhållanden, som
förekomma ombord i fartyg, har sjöångmaskinen
fått en särprägel, som skiljer den från andra
ångmaskiner. Så t. e. måste en sjöångmaskin vara lätt
oinkast-bar och känslig för manöver, och regleringsorganen
måste konstrueras med alldeles särskild hänsyn t.agen
härtill. Sjöångmaskiner kunna därför ej konstrueras
för hur små fyllningar som helst. Det är tvärtom
önskvärt, att låta maskinen arbeta med relativt stora
fyllningar, enär vid nu brukliga omkastnings- och
regleringsorgan först då en snabb manöver säkerställes.
Härtill kommer, att vid större fyllningar strypningarna
i regleringsorganen minskas, och diagrammen bliva
fylligare. Då ångans volym vid det tryck som
förekommer i en kondensor med högt vakuum är ca 150-
200 gånger så stor, som vid det tryck och den
temperatur, som råder vid maskinens pådragningsventil
inses även, att lågtryckscylindern av praktiska skäl
ej kan göras tillräckligt stor för att upptaga och
utnyttja en dylik ångvolym.
Arbetsångan i L. T.-cylindern har därför vid
expansionsperiodens slut ett högre tryck, än det som
förefinnes i kondensorn, och lämnar sålunda cylindern
med en viss s. k. expansionsförlust. Då fartyget på
grund av olika last- och väderleksförhållanden
dessutom far med olika hastighet och effekt, uppkomma
olika belastnings- och varvtalsförhållanden för
sjöångmaskinen. Även om det vore möjligt att
konstruera en kolvm,askin vid en viss effekt och ett visst
varvtal med en relativt låg expansionsförlust, uppstår
dock vid andra belastningsförhållanden åter samma
olägenhet. För att helt komma ifrån dessa
svårigheter är det lämpligt att mellan sjöångmaskinen och
kondensorn inkoppla en ångturbin.
Ångturbinen kan med hög verkningsgrad utnyttja
genomströmmande stora ångmängder med lågt tryck.
Härigenom omsättas icke blott de i L. T.-cylindern
oundvikliga expansionsförlusterna i nyttigt arbete,
utan L. T.-cylinderns verkningsgrad ökas även
därigenom, ,att cylinderkondensationen blir mindre på
grund av mindre temperaturdifferenser i cylindern.
Genom kombination av en kolvmaskin och en
lågtrycksturbin utnyttjas ångan såväl i högtrycks- som
i lågtrycksområdet på fördelaktigaste sätt.
Lindholmens regenerativsystem har kommit till för
att under användning av en kolvångm,askin och en
i Föredrag hållet vid Svenska teknologföreningens avd.
för Skeppsbyggnadskonst ordinarie vårmöte den 9 maj 1931.
avlopp sångturbin söka skaffa en möjligast enkel,
ekonomisk sjömaskinanläggmng med relativt ringa
platsbehov. Systemets princip är, .att den ur ångturbinen
erhållna effekten transformeras till elektrisk energi,
som delvis användes för fartygets belysning och
hjälpmaskinen, dock till större delen för att med tillhjälp
av elektriska värmekroppar överhetta kolvmaskinens
arbetsånga. Det kan kanske var,a lämpligt att först i
korthet med några ord gå in på de tekniska
förutsättningarna för en dylik anläggnings bränsleekonomi.
De största förlusterna vid en
sjöångmaskmsanlägg-ning äro som bekant: kondensorförlusten,
skorstensförlusten samt förluster uppkomna genom
hjälpmaskindriften.
Den ojämförligt största förlusten är
kondensorförlusten, dvs. den av kylvattnet bortförda
värmemängden. Den utgör i allmänhet ca 60-65 % av den
arbetsprocessen tillförda värmemängden. Detta är i
viss mån beroende på vattenångans fysikaliska
egenskaper, i det att ångbildningsvärmet är stort i
förhållande till det totala värmeinnehållet vid det
tillstånd ångan befinner sig i vid slutet av
expansionsperioden. .Så länge vi av praktiska skäl äro bundna
vid vattenånga som tryckmedium, kunna vi ej helt
komma ifrån denna olägenhet.
För att vid ett visst sluttillstånd hos ångan minska,
kondensorförlustens ogynnsamma inflytande på
arbetsprocessens förlopp hava vi därför ej annat val än
,att försöka minska den till kondensorn strömmande
ångmängden. Detta kan ske antingen så, att vi
minska maskinens ångförbrukning per indikerad
hästkraft genom att använda överhettad arbetsånga eller
så, att vi successivt avtappa ånga under
arbetsperioden.
Hava vi ångdrivna hjälpmaskiner, bör avloppsångan
hån dessa ej ledas till kondensorn, utan till en
matare-vattenförvärmare i ett eller flera steg.
Då mättad ånga eller svagt överhettad ånga
användes som drivmedium vid en kolvmaskin, kan det ej
undvikas, att ångan kondenseras, när den inströmmar
i cylindern, emedan den kommer i beröring med
metallytor, som avkylts under expansionsperioden.
Vattenångans kondensation i cylindern har till följd en
betydande försämring av verkningsgraden icke blott
därigenom, att genom kondenseringen den
procentuella halten av den gasformiga och expansionsmöjliga,
delen av ångan minskas, utan även på grund av att
under expansionsperiodens senare del värme
uppoffras för att vid lägre tryck delvis åter avdunsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
