Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEBR. 1931
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
det s. k. diaklorförfarandet, varvid man använder så
stora mängder klor - 3-4 g pr m3 - att med
full säkerhet en ur hygienisk synpunkt
tillfredsställande sterilisering erhålles. Härvid uppstår
emellertid ett överskott av klor, som måste borttagas, för
att vattnet skall bliva användbart, och för detta
ändamål begagnar man sig av aktiverat kol.
varigenom vattnet med stor hastighet filtreras. Kolet
absorberar därvid kloröverskottet och de
klorför-eningar som förorsaka den obehagliga smaken.
Metoden är i sin nu tillämpade form tyvärr patenterad.
Anläggningar av detta slag finnas utförda och tagna
i bruk i Aussig, Böhmen, som var den första, samt
under föregående år i Ludwigshafen. Under
utförande är i Stuttgart en anläggning om 25 000 m3 pr
dygn.
För den påbörjade stora utvidgningen av
Stockholms vattenledningsverk med nytt reningsverk å
Lovön, för vilken anläggning jag tidigare haft
tillfälle att lämna avdelningens medlemmar en
redogörelse, kommer att tillämpas fällning,
snabbfiltre-ring och klorering och anordnas så, att man
sedermera om erfarenheten visar, att diaklorförfarandet
är lämpligt, kan övergå till detta system. Genom
endast relativt små förändringar kan anläggningens
kapacitet genom att övergå till denna metod, ökas
med 30 å 40 %. Deklorering medels kemikalier
förekommer även, t. e. med svavelsyrlighet, men
detta förfaringssätt har olägenheter, som göra att
det icke fått någon allmännare användning.
Doseringen har nämligen vid de hittills tillämpade
förfaringssätten medfört svårigheter.
I Kiruna har man under det gångna året
fullbordat ett nytt reningsverk för en dygnsförbrukning av
ca 2000 m3. Vattnet i den sjö, som utgör
vattentäkt, Luossaajärvi, är i regel, som fallet är med
fjällsjöar i allmänhet, synnerligen klart. Snabbfiltren,
4 till antalet äro cirkulära med 17 m2 filteryta och
rensas enbart med vattenspolnmg utan omrörare eller
komprimerad luft.
Tendensen synes numera vara att frångå de
tidigare använda mekaniska anordningarna med
omrörare och komprimerad luft vid rensning av
snabbfilter, avsedda för vattenledningsvatten och att
endast använda en kraftig spolning - hastighet 0,8 m
pr min. - Vattenåtgången för Spolningen blir
visserligen något större, men icke av sådan betydelse, att
den är att räkna med. Där det är ont om råvatten,
förekommer vid större anläggningar, att spolvattnet
lillvaratages och renas på nytt.
Ett problem, som varit föremål för mycket arbete
och ingående undersökningar, för vilka omfattande
redogörelser finnas i facklitteraturen, är den
tydligen mycket komplicerade anledningen till att vissa
vatten äro synnerligen aggressiva med därav
orsakade sönderfrätningar av ledningarna eller
igenrost-ning. Då obestridligen vattnets halt av kolsyra,
särskilt aggressiv sådan, är en av de förnämsta
anledningarna, har man sökt att genom tillsättning av
kalk - kalkhydrat - i form av mättat kalkvatten,
neutralisera vattnet och höja dess pH-värde, den
indikator, efter vilken ett vattens alkalinitet eller
sur-hetsgrad bedömes.
I Sverige finnas f. n. särskilt två dylika
anläggningar, där man genom kalktillsättningar hoppas
kunna nedbringa vattnets aggressivitet, nämligen i
Kalmar och Karlskrona. Ingen av dessa
anläggningar har emellertid ännu varit i bruk så lång tid,
att något positivt resultat föreligger. I allmänhet
har man att räkna med l å 2 år innan verkningarna
göra sig gällande. I Karlskrona sker tillsättningen
i samband med fällning av vattnet och
snabbfiltre-ring. Efter fällningen erhåller vattnet sur reaktion,
och redan på grund härav är kalktillsättning
nödvändig, men pH-värdet höjes då samtidigt så mycket
som man förmodar vara nödvändigt för att erhålla
ett icke aggressivt vatten.
I Tyskland finnes ett stort antal dylika
neutraliseringsanläggningar numera i bruk, bl. a. för
behandling av aggressivt grundvatten, och resultatet
uppgives vara gott. För ett stort antal av dessa
anläggningar ha s. k. Bticherapparater kommit till
användning, och en dylik användes i Kalmar. Fördelen
med dessa apparater är att de arbeta automatiskt,
dvs. automatiskt ändra doseringen av kalkvatten
efter vattenmängden i den ledning, i vilken
tillsättningen göres. Olägenheten är, att kalkpulver av
särskilt slag erfordras.
Omfattande laboratorieförsök vid Stockholms
vattenledningsverk hava emellertid ännu icke lämnat
något positivt resultat.
Några större nya anläggningar inom landet utöver
det nämnda för Stockholms vattenledningsverk
påbörjade samt Kiruna har jag mig icke bekant. Mindre
utvidgningar och moderniseringar äro planerade, och
försöksanläggningar eller undersökningar utförda för
vattenledningsverken i Kristinehamn, Jönköping,
Hälsingborg, vilken sistnämnda stad omnämndes av
föregående års referent. Den här planerade anläggningen
för konstgjort grundvatten har ännu icke slutförts.
Av intresse torde kanske vara att nämna att för
huvudledningen, en 80 cm ledning, till det lya
Lovöverket, undersöktes möjligheten att använda
betongrör, tnärmast s. k. Bonnarör, armerade med en
in-och utvändigt ingjuten plåtmantel, men blev
resultatet, att man icke vågade sig på dessa rör, utan
utföres ledningen av smidesjärnsrör.
Avloppsledningar. Inom detta område gör sig allt
mera gällande nödvändigheten att rena
avloppsvattnet före utsläppandet i den mottagande sjön eller
vattendraget.
I sådana fall uppställer sig den frågan, vilken grad
av rening som erfordras. Ibland kan det kanske vara
nog med endast slamrening. I andra fall erfordras
en fullständigare rening. I förra fallet kan man ofta
nöja sig med enbart s. k. emscherbrumiar eller
liknande; mekanisk rening medels roterande silar e. d.
förekomma mig veterligt ännu icke hos oss.
Det arbetas på att förbättra och förenkla den
fullständiga reningen, men torde åtminstone för våra
förhållanden ännu så länge de biologiska filtren
försvara sin plats och få anses vara de lämpligaste,
om de bliva rätt anordnade. I Stockholm göres
försök med aktiverat slam, men har jag mig icke
bekant om något positivt resultat ännu föreligger.
En större anläggning för rening av avloppsvatten
är under utförande för Lunds stad. Här ämnar man
försöka att, sedan avloppsvattnet fått passera en
avsättningsbassäng, direkt filtrera avloppsvattnet
genom sand, singel och makadam. Förfarandet är icke
att hänföra till den biologiska filtreringen i vanlig
mening, och skall det bliva av intresse att få erfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
