Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TEKNISK TIDSKRIFT
28 FEBR. 1931
strömlinjeformen: För att uppnå denna hastighet
krävdes en motor på 3 000 hkr.
Största tåghastighet i tidtabellsenliga tåg utgör
f. n. 140 km/tim, och gäller denna hastighet hela tåg
om c:a 400 tons vikt. 1930 års sommartidtabeller
uppvisa en största reshastighet av 106 km/tim, och
förekommer denna reshastighet egendomligt nog på
ett flertal ställen: Paddington-Swindon i England,
Paris-Maubeuge och Paris-St. Quentin i Frankrike
och Kanona-Avoca och Hammonton-Egg Barbour
i U. S. A.
VATTEN- OCH AVLOPPSLEDNINGAR.
Av civilingenjör JOHN BERGSTRÖM.
Beträffande vattenledningar har under det gångna
året liksom föregående år en fortsatt stegring av
vattenförbrukningen gjort sig gällande. Rätt belysande
är en av Stockholms vattenledningsverk nyligen
gjord utredning från vilken jag tillåter mig att anföra
några siffror.
År 1928 uppgick ökningen till 7,1 % medelförbr. 150
Ht. pr person.
År 1929 uppgick ökningen till 8,1 % medelförbr. 157,6
lit. pr person.
År 1930 uppgick ökningen till 14,3 % medelförbr. 180,1
lit. pr person.
De anförda sifferuppgifterna äro visserligen i och
för sig rätt belysande, men av särskilt intresse är det
resultat undersökningen lämnar beträffande
hushållsförbrukningen inom omoderna och moderna
bostadslägenheter. Med omoderna lägenheter avses då
sådana som icke hava w. c. eller varmvatten, båd eller
duschrum och med moderna sådana, i vilka finnas
samtliga dessa bekvämligheter. Inom 6 fastigheter
med uteslutande omoderna lägenheter om l rum och
kök uppgick medelförbrukningen till 45 lit. pr person
och dygn. Inom o egendomar om l rum och kök med
w. c. men i övrigt inga vattenbekvämligheter uppgick
förbrukningen i medeltal till 72 lit. pr person och
dygn. I 18 egendomar med moderna lägenheter om
l rum och kök befanns förbrukningen utgöra 148 lit.
pr person och dygn. I något större lägenheter var
förbrukningen i 11 egendomar med omoderna
lägen-hete om 2 rum och kök 64,7 lit. och i 10 egendomar
med moderna lägenheter av samma storlek 182 lit»
Dessa exempel torde lämna ett gott underlag till
förklaringen av den stegrade förbrukningen. Givetvis
är den totala stegringen icke enbart beroende av
hushållsförbrukningen, utan spelar härvid även
industri-förbrukningen en viss roll. Men huvudfaktorn torde
nog ligga på hushållsförbrukningen.
Erfarenheten är med olika graderingar densamma
i andra samhällen såväl inom som utom landet. I
fråga om stor vattenförbrukning synes alltjämt såsom
tidigare Amerika vara främst. Sålunda uppgavs för
några år sedan medeltalet för ett större antal städer
utgöra ca 375 lit. pr person och dygn, och torde
förhållandena icke hava nämnvärt förändrats. Häri ingår
även vad man skulle kalla en normal mängd
industrivatten, men var beräkningen gjord under en tid av
året, då vattning av planteringar icke förekommit.
Enligt samma källa beräknas den rena
hushållsförbrukningen allt efter bostadsstandarden uppgå till 120
å löO lit. För hushållsförbrukningen alltså siffror
vilka rätt nära stämma med de högsta som den förut
nämnda utredningen påvisat för Stockholm.
Anledningen till vattenförbrukningens stegring
särskilt inom vårt land är som bekant de förändrade
bostadsförhållandena och kravet på
vattenbekvämligheter som badrum, varmvatten etc. även i små
lägenheter, och i en utsträckning, som man blott för några
år sedan knappast kunde tänka sig. Alltjämt är
uppfattningen den att vattenförbrukningen kommer att
ytterligare stiga och finnas auktoriteter, som tro, att
man har att emotse en förbrukning av ända upp till
l 000 lit. pr person och dygn, vilket dock torde vara
något överdrivet. Denna nu uppkomna, man kan
säga plötsliga och även i viss mån oväntade
stegringen av förbrukningen har fört med sig
besvärligheter att tillgodose densamma, och att alltid
tillhandahålla ett ur alla synpunkter för dryck- och
hushållsändamål fullt tillfredsställande vatten. Särskilt
göra dessa svårigheter sig gällande, om vattentäkten
utgöres av ytvatten, och kan jag nämna att
vattenförbrukningen i 99 svenska städer år 1929 utgjorde
sammanlagt ca 100 500 000 m3, och var härav ytvatten
ca 70 %.
Från att tidigare beträffande rening av ytvatten
nästan så gott som uteslutande långsamfiltrering varit
dominerande, har man numera efter amerikansk
förebild även i Sverige börjat övergå till
snabbfiltrerings-metoden, med en filterhastighet av 3-5 m pr tim.,
stundom något högre, mot 100 å 150 mm vid
lång-samfiltrering. Snabbfiltreringen förbindes vanligen
med föregående fällning av vattnet medels lämpligt
fällningsmedel såsom aluminiumsulfat och
efterföljande sterilisering numera vanligen med klor.
Under det gångna året har man på detta område
betydligt förbättrat de kemiska reningsmetoderna,
och torde väl numera om det gäller rening av större
vattenmängder knappast ifrågakomma annat
renings-sätt.
En och annan anläggning för konstgjort
grundvatten torde väl ännu komma till utförande, men
härför fordras särskilt lämpliga förhållanden, som
mera sällan äro tillfinnandes.
Beträffande anläggningarna för kemisk rening, så
bliva dessa rätt komplicerade och fordra en
ständig övervakning och kontroll av doseringen av
kemikalierna. Detta arbete underlättas dock högst
betydligt därigenom, att automatiseringen numera
drivits mycket långt och att med hjälp av elektriska
anordningar självregistrerande instrument kunna
centralt uppställas, t. e. för en filteranläggning i
maskinhallen för pumpverken och filtrens arbete
här övervakas. Detta gäller även
tillsättningsmängderna av kemikalier.
Jag skall icke närmare ge mig in på de moderna
reningsmetodernas detalj anordningar och förlopp,
men vill blott nämna, att kloreringsförfarandet torde
f. n. vara det som ur hygienisk och ekonomisk
synpunkt lämnar det bästa resultatet under iakttagande
av nödig kontroll. Men med klorbehandlingen
följer en stor olägenhet igenom, ’att under vissa
förhållanden synnerligen oangenäm smak kan
uppkomma, så att man för att vara säkerställd häremot
bör, då ytvatten är föremål för behandling, vara
beredd på att anordna deklorering.
Flera olika metoder för klorbehandlingen av det
renade vattnet finnas, och det nyaste på området är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
