Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 FEBR. 1931 VÄG- OCH V A T TÉ N B Y G G N A D S K O N S T
27
ning och vägtrafikstagda hava utarbetats och skola
tillämpas efter den l januari 1931 och en del andra
vägväsendet berörande viktiga frågor hava avgjorts
eller varit under intensiv bearbetning.
Jag vill nu försöka i korthet påminna om de för
hela rikets vägväsende viktigaste frågorna och lämna
några uppgifter om det gångna året.
Den under de senaste åren nästan alltid på
riksdagens bord liggande frågan om statliga
vägorganisationen i länen fick ju vid 1929 års riksdag sin
principiella lösning. Via 1930 års riksdag voro
anslagsfrågorna före. Vägväsendets "generalstab",
väg-och, vattenbyggnadsstyrelsen, har för utövande av
den centrala tekniska uppsikten över vägväsendet
fått sig tilldelad en broinspektör och väginspektörer,
en för vardera av de trenne inspektionsområdena,
det norra (4 län), det mellersta (9 län) och det södra
(11 län). Den gamla distriktsorganisationen och den
provisoriska vägkonsulentinstitutionen hava upphört,
l stället hava länsstyrelserna fått till sitt förfogande
en vägingenjör i varje län med undantag av
Gotlands län, som har gemensam vägingenjör med
Uppsala län. Vägingenjörerna hava fått till hjälp i 10
län var sin biträdande vägingenjör och i 10 län var
sin vägingenjörsassistent.
Samtliga vägingenjör er i landet blevo av kungl.
maj:t utsedda den 27 juni. Vägingenjör ernås
biträden utnämndes av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen ej förrän i september månad. Det har nog
förekommit funderingar över att vid dessa utnämningar
i en del fall större hänsyn synes hava tagits till
långvarig statstjänst eller vägkonsulenttjänst än till
vederbörandes praktiska och administrativa
erfarenheter på vägväsendets område.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har under året
förklarat 39 st. ingenjörer behöriga att bedriva
konsulterande verksamhet för vägstyrelserna. Av de olika
länen hava Stockholms, Örebro och Älvsborgs län
tillgång till största antalet auktoriserade ingenjörer
eller vardera 8 st., och Jönköpings, Gotlands,
Västernorrlands och Norrbottens lä.n det minsta antalet
eller vardera en st. Det torde bliva ganska svårt att
hålla den gyllene medelmåttan med avseende på
antalet av de auktoriserade ingenjörerna. Ett s. k.
monopol med en eller ett par auktoriserade ingenjörer med
stor konsulterande byrå bestående av icke
auktoriserade biträden torde vara lika farligt som ett s. k.
proletariat.
Överflyttandet av en del administrativa ärenden
på länsstyrelserna, som motiverats med att omgång
och tidsutdräkt med ärendens behandling skulle
undvikas, har baserats på treårsplaner, vilka under året
uppgjorts och i slutet av året fastställts. Till
företagen i dessa treårsplaner (med få undantag när)
äga länsstyrelserna bevilja bidrag, då statsbidraget
ej skall vara högre än det normala, och
länsstyrelserna ha i övrigt att utöva den administrativa
ledningen. Åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äro
förbehållna brobyggnader, konstarbeten,
permanentbeläggningar samt större vägföretag avseende för
den allmänna trafiken mera viktiga genomfartsvägar,
vars detaljplaner av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen skola granskas, och vilka arbeten även i vissa
administrativa avseenden handhavas av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, om den så anser
erforderligt.
Den centrala myndigheten har givetvis mest varit
sysselsatt med att överföra arbetsuppgifter på
länsstyrelserna samt andra åtgärder för att få den nya
organisationen igång. "Generalstabsarbetet" har
visat sig - utifrån sett - mest i utgivande av nödiga
blanketter, inspektionsresor och en "blå bok", i
vilken finnas samlade sådana förordningar och dylikt,
efter vilka vederbörande vägmän hava sig att rätta.
Länsstyrelsernas arbete har väl hittills
huvudsakligast varit att med vägingenjör ernås hjälp ordna
upp allt, som blivit på dem överlämnat.
Det är givetvis icke lämpligt att redan efter blott
ett halvårs erfarenheter giva något omdöme om den
nya vägorganisationens verkningssätt. Man synes
dock kunna hava fog för den förmodan att den
önskade förenklingen i ärendenas handläggning
kanske ej blir den åsyftade. För det län, som står mig
närmast, äro förhållandena nämligen sådana att för
flera distrikt treårsplanen innerhåller huvudsakligast
badana aroeten, som redan äro utlorua pä förskott
utan att statsbidrag utgått. Dessa distrikt kunna
sålunda icke utföra några vägarbeten utan användande
av den gamla formen, genom kungl, maj :t. Överhuvud
taget skulle strängt hållande på flerårsplanen göra,
att i Malmöhus län vägbyggnader skulle så gott som
stå stilla i tre år. Orsaken är icke blott
treårsplane-idéns osmidighet, utan även i viss mån att
förbättringsmedlen blivit knappare, varom mera nedan.
I den nya motorfordonsförordningen av den 20
juni 1930, som trätt i kraft den l januari i år, hava
vi särskilt att anteckna upphävandet av
bestämmelse om maximihastighet vid färd med personbil
på landsbygden. Hastighetsrestriktioner finnas
däremot fortfarande inom städer, köpingar och övriga
tättbebyggda samhällen. Hastigheten där må icke
överstiga 35 km/tim., därest icke vederbörande
länsstyrelse eller polismyndighet medgiver höjande av
hastigheten för högst V-sitsiga personbilar intill 45
km/tim. Lagen föreskriver, att "hastigheten skall
städse anpassas efter som vid varje tillfälle behörig
hänsyn till trafiksäkerheten kräver och nödig
försiktighet bjuder" och lägger sålunda ett mycket stort
förtroende och ansvar på de svenska motorförarna.
I den nya vägtrafikstadgan av samma dag som
motorfordonsförordningen och även i kraft vid
nyårsskiftet, märka vi en hel del restriktioner för
cyklisterna, som hädanefter ej få cykla i bredd eller
med passagerare. Motorcykel utan bivagn får
hädanefter icke hava mer än en passagerare. Cyklisters
"akrobatåkning" på vägarna skulle vara slut.
Vägtrafikstadgan har bibehållit vänsterkörningen.
Av övriga viktigare riksdagens beslut och
regeringens åtgärder torde följande böra särskilt nämnas:
1) Lagen om vågrätt, som innebär en förenklad
form för expropriationsförfarandet och
klarläggande av äganderättsfrågan för vägmark.
2) Bestämmelse att statsbidraget till rena
nybyggnader, utom för enkla bygdevägar, höjts från
2/3 till 3/45 dvs. samma som gäller för
förbättringsarbeten med automobilskattemedel.
3) Höjandet av det automatiskt utgående
underhållsbidraget från 70 till 75 %, att tillämpas
först på 1930 års underhållskostnader.
4) Bestämmelse att utförande av varaktig
beläggning av vägbana må under vissa förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
