Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 SEPT. 1931
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
117
träffade uppström år 1921 under 81 dagar,
medan uppströmstiden år 1924 blott var l
dag.
Vad som ytterligare komplicerar
förhållandena är att saltvatten tillföres från
Träl-havet, och detta förorsakar säregna
bottenströmningar ofta i motsatt riktning mot
yt-strömmen. Fig. 6 visar en längdprofil av
vattendraget med dess olika trösklar vid
Bockholms sund, nedom Ekeröfjärden,
Norrbro och Oxdjupet samt vid ett visst tillfälle
kurvor för salthalten i °/00 (heldragna linjer),
syrehalten i cm3 per liter (streckprickade
linjer) och gränsen för det svavelvätehaltiga
botten vattnet i området mellan Norrbro och
Lilla Värtan (prickad yta).
Vid en nivådifferens av blott l cm mellan
Mälaren och Saltsjön framrinner ca 30 m3/s,
motsvarande ca 21/2 millioner m3 vatten per
dygn, vilket medför att vid nuvarande
spillvattenmängd, ca 75000 m3, utspädning blir
nära 35-faldig, och om spillvattenmängden
stiger till 100 000 m3/dygn blir utspädningen
25-faldig. Redan vid en nivådifferens av 10
cm är avrinningen 110 m3/s och utspädningen ca
130- resp. 90-faldig och vid 1/2 m fallhöjd genom
Norrström blir utspädningen 350- resp. 250-faldig.
Utspädningen är därför riklig och professor Sondén
kommer till den slutsatsen, att det "är ofrånkomligt
att rena kloakvattnet från simmande Orenlighet och
slam. Däremot torde rening från i vattnet upplösta
organiska ämnen icke behövas inom överskådlig
tid".
Doktor H. Huss och docenten Th. Sundberg vid
Hälsovårdsnämndens biologiska och kemiska
laboratorier hava även gjort vidlyftiga undersökningar
särskilt i bakteriologiskt hänseende och komma i
stort sett till samma slutomdömen som professor
Sondén, nämligen att en god mekanisk rening är
tillfyllest, men förorda att det installeras en anläggning
tör desinfektion av det mekaniskt renade
avloppsvattnet, som kan träda i verksamhet vid epidemier
och när förhållandena det kräva för nedsättning av
bakteriehalten i yattnet.
Inom gatukontoret har även denna angelägenhet
varit föremål för utredningar, som resulterat i att
en god mekanisk rening med anordningar för en
desinfektion med klor av vattnet måste anses vara för
närmaste framtiden fullt tillfredsställande ur både
estetisk och hygienisk synpunkt. Genom en sådan
rening borttages ju icke blott allt grovt slam .och
alla slamsamlingar utan praktiskt taget allt
avsätt-bart slam, varigenom således slamanhopningar å
vattendragets botten fullständigt undvikas. Av
smutsämnen återstå svävande i avloppsvattnet endast
mycket finfördelade för ögat osynliga partiklar samt
lösta organiska ämnen. Dessa föroreningar
förekomma i sådant tillstånd, att de mycket lätt och
hastigt oxideras i det färska vattnet och således
förvandlas till oskadliga ämnen. Norrström och övriga
vattendrag omkring Stockholm komma därigenom att
i full utsträckning återfå sin naturliga självrenande
förmåga.
Den mekaniskt verkande reningsanläggningen är
dock enligt förslaget så konstruerad, att man i
framtiden kan genom en direkt utbyggnad av densamma
––––SaUhalt
––––Syrehalt
–––-, . (scuinotik’)
v:’:;:-::V:’.’! Svafvelväte
£w siffra, id*, eller i förlftnyjiiiigcnsafen.
aug»’ saWmW (%.) resp. syrcJtatt (<**&ii
Fig. 6. Längdprofil av vattendraget från Bockholms sund till Trälhavet
övergå till fullständig biologisk rening, om detta
skulle visa sig vara önskvärt.
För att få anläggningen så rationell och ekonomisk
som möjligt har det gjorts jämförande
kostnadsberäkningar mellan en mängd olika alternativ såväl
för skilda sträckningar för samlingsledningarna som
för olika tänkbara platser för reningsanläggningarna,
såsom vid Smedsudden, Rålambstorg, Beckholmen,
Isbladskärret på Djurgården, Kaknäs, Lindarängen,
Frihamnen, Hussarviken samt på Söder Tegelviken
och Henriksdal.
Utredningarna visa, att det är ur alla synpunkter
mest fördelaktigt och ekonomiskt att sammanföra
allt kloakvatten från nuvarande inre staden, dvs.
Kungsholmen, Norr- och Östermalm samt
Djurgårdsstaden, Södermalm och Enskedeområdena till en
reningsanläggning vid Henriksdal samt förlägga ett
andra reningsverk till Hussarviken för
Ladugårdsgärdebebyggelsen, Hjorthagen och Norra Djurgården.
Sistnämnda anläggning har ett sådant läge, att man
med fördel dit kan föra även Solnas avloppsvatten
för effektiv rening, innan det slappes ut i Lilla
Värtan.
För att samla och föra avloppsvattnet till
reningsverket vid Henriksdal äro följande avskärande
ledningar planerade (fig. 7). Å Kungsholmen från
Rålambstorg i Norr Mälarstrand fram till Stadshuset,
genom tvenne dykareledningar under Klara sjö samt
i Tegelbacken och Strömgatan fram till Karl XII:s
torg. Österifrån föreslås en ledning från Narvavägen
i Strandvägen över Nybroplan och Stallgatan till
Karl XII:s torg. På grund av dess låga läge måste
i den anordnas en pumpstation mitt för
Torstens-sonsgatan och detta med hänsyn även till en
framtida ledning från Djurgårdsstaden. Från Karl XII:s
torg går ledningen i 2 dykare under strömmen och
vidare i Skeppsbron fram till Räntmästaretrappan,
med dykareledningar under Söderström och i tunnel
under Söders höjder fram till Tegelviken. Vid
Borgmästaretrappan anslutes en ledning från Söder
Mälarstrand, som dragits i tunnel från Eolsgatan.
Vid Tegelviken, innan korsningen med den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
