Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
TEKNISK TIDSKRIFT
26 SEPT. 1931
tal 3 mill. kr. och den årliga driftskostnaden kanske
med. ett hundratusental kronor. Även med en dylik
anläggning för partiell slamavskiljning borde
förhållandena i och vid vattnen i den inre staden bliva avsevärt
förbättrade. Räntebesparingen vid ett uppskov med
utförandet av det föreslagna reningsverket vid
Henriksdal under 4 å 5 år vore tillräcklig för att betala
kostnaden för en silstation vid Tegelviken, och redan efter
dessa års förlopp kunde staden utan merkostnad utföra
reningsanläggningen vid Henriksdal, om den då visade
sig vara nödvändig.
Professor Sondén ville, beträffande den
nästföregående talarens sista yttrande framhålla, att han för sin
del i detta fall icke trodde, att en silningsanläggning
vore tillfyllest. Efter en sådan grovrening komme
vattnet fortfarande att se orent ut och tal. ansåg, att
Stockholms invånare icke skulle bli nöjda med
reningseffekten.
Ordföranden, civilingenjör Wretlind ifrågasatte, om
man icke kunde sälja det vid reningen uppsamlade
slammet som gödningsmedel och använda pengarna för
underhåll och drift.
Gatudirektör Sundblad bad att få tacka major von
Greyerz för den gynnsamma kritiken och för de nya
synpunkter denna framfört. Förslaget finge ännu icke
anses vara slutgiltigt utformat och de nya förslag och
idéer, som framkomme före och under utförandet, skulle
givetvis komma att beaktas.
Beträffande de avskärande ledningarna ansåg tal. att
risken för grundvattentillflöden icke vore så stor, om
vid utförandet tillräcklig omsorg nedlades på att få
ledningarna täta och beständiga.
Regionsplanedirektör Nordendahl framhöll, att man
vid reningsverkets planläggning måste taga hänsyn även
till stadens omgivningar, enkannerligen den inre
skärgården, där många stockholmare på sommaren ha "sin
vserelse". Dessa längta efter ett aptitligt badvatten,
och tal. sade sig icke vara kompetent att bedöma,
huruvida detta önskemål kunde uppfyllas med det av hr
von Greyerz ifrågasatta begränsade reningsförfarandet.
Skulle detta mål icke kunna nås annat än genom fullt
genomförande av Gatunämndens förslag, ansåg tal., att
det härför erforderliga tillskottet av 3 millioner kronor
vore väl motiverat.
OM BESTÄMNING AV BÄRKRAFTEN HOS
FRIKTIONSPÅLAR.
Av dipl.-ing. F. HARTMANN, Berlin.
För bestämning av bärkraften hos friktionspålar
finnes en hel del mer eller mindre invecklade formler
tillgängliga i litteraturen. Erfarenheten visar, att dessa
formler tyvärr icke äro allmängiltiga, utan gälla var
för sig endast i vissa specialfall. På grundval av
nedanstående betraktelser kan man emellertid basera ett
enkelt förfarande, som i varje praktiskt fall
möjliggör en tillförlitlig bedömning av bärkraften hos
friktionspålar.
Då en påle neddrivits till ett visst djup, erbjuder
den omgivande grunden ett bestämt motstånd mot
ytterligare nedslagning, vilket motstånd, såvitt icke
särskilda förhållanden föreligga, icke väsentligt
ändras, då pålen under bärighetsprovet ytterligare
ned-drives ett mindre stycke.
Undantagsvis kan givetvis detta motstånd ökas
väsentligt, om exempelvis pålen möter en större sten
eller annat mera betydande hinder; likaledes kan
motståndet minskas, om exempelvis ett mera
eftergivande lager påträffas under nedslagningen.
Såsom nedan skall visas, medger emellertid den här
angivna metoden även en kontroll av dylika
olikfor-migheter.
Det för bedömning av pålens bärkraft
bestämmande neddrivningsmotståndet W utgöres
huvudsakligen av markens friktion mot pålen, R, och
markens mottryck mot pålspetsen, G. För att slå ned
pålen ett ytterligare stycke w erfordras ett mekaniskt
arbete av storleken W . w.
Om hejarens vikt antages vara B och fallhöjden ö,
utför hejaren ett mekaniskt arbete B . b. En del av
detta arbete går emellertid förlorat genom motstånd
inom kranen, så att det till pålhuvudet överförda
arbetet kan skrivas p . B . b, där p < 1.
Koefficienten p, som kan antagas vara konstant, torde kunna
sättas till 0,85-0,90 för fallhejare och 0,95 för
ång-hejare.
Arbetet p . B . b åstadkommer en elastisk
formförändring av pålen och den under pålen befintliga
jorden, vilka båda sammantryckas, ävensom av den
pålen omgivande grunden, som förskjutes
trattformigt nedåt. Denna deformation begränsas av
friktionen R och mottrycket G, och erfordrar ett visst
arbete D . d, vilket, om R och G äro konstanta,
ävenledes är konstant.
Deformationsarbetet D . d måste först och främst
utföras, innan pålen kan nedtränga vidare. I
allmänhet gäller, om p . B . b < D . d och pålen sålunda
nedtränger djupare, följande villkor
W.w^p.B . b - D.d............ (1)
Om man efter z stycken slag med fallhöjder bI
resp. b2 uppmätt värdena w± resp. w^ varvid b± > b2
och W-L ;> w2, erhåller man, med beaktande av att
W, p, B och produkten D . d äro konstanter, följande
ekvationer
W.^ = P.B.
Z
varav genom subtraktion
W =z-p.B
- D -d
(3)
Erfordras vid en bärkraft T en s-faldig säkerhet,
blir
T = W = ^
s s
(4)
I vad mån den förutsättningen är riktig, att W
och produkten D . d under provets fortgång icke vä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
